Veckans lördagsgodis

Från den stora staden bjuds det på godis från Amerika. Jag är här för att ha trevligt med goda vänner. Här är deras godisval;

Att se det viktiga

Det blev en hektisk dag igår. Efter tidningsartikeln om mitt avhopp gick telefonen varm och många var det som valde att skicka brev till min inkorg. Med artikelns hjälp tog besöksantalet här på bloggen ett ytterligare stort steg upp. Att blogga och att ha många läsare är stort, men innebär också ett ansvar. Detta har jag nämnt i tidigare inlägg.
Att hamna i rampljuset för en dag tjänar ingen nytta om det inte tjänar sitt syfte. För även om jag haft det jobbigt ett tag, så kommer det gå över. Och om det nu visar sig att kommunen tagit helt tokiga beslut, så handlar det dock i slutändan bara om pengar. Det viktigaste kvarstår; att ett barn farit illa och att krafter verkar för att det skall få fortgå. Sånt bär man med sig hela livet.

Fart

Mycket tidigt denna morgon körde jag Marie och hennes polare till Landvetter och flygplatsen. De har att se frammemot 9 dagars sol på Gran Canaria. Det är i dessa stunder då barnen ge sig iväg själva som man inser att tiden springer iväg allt för fort.

Positivt

Denna morgon skrivs det tillslut lite positivt om Färgelanda. Det är trevliga reportage om återinvigning av Järbo Allhem och Judodraget. Det känns bra!

Avstämning i natten

Det har varit en tuff helg och det känner man verkligen av i denna timma. Klubben har arrangerat Judodraget i helgen och alla dessa timmar med förberedelser, matchdag,städ, fest och slutsummering har satt sig i kroppen. Dock finns det all anledning till att ta sig en timma till eftertanke. Tänka igenom veckan som gått och förbereda sig för den som är på väg. Jag lyssnar på Joe Purdy och dricker vatten. Natten är svart och ung och jag inser att jag kan komma vara uppe ett par timmar till.

Veckans lördagsgodis

Steve Forbert är en av världen främsta låtskrivare. Mitt godis denna lördag till er blir Underbart vackra Romeo´s tune. För er som föredrar en sockersöt Keith Urban istället finns den också i mixen. Men, jag föredrar orginalet, även om även Keith får det att svänga.

Negativa företeelser

I kommunen där jag bor har vi kommit in i ett stim av negativa företeelser. Jag kommer allt för ofta på mig själv att det är med ett bultande hjärta som jag går till brevlådan på morgonen. Vad skall det stå idag? Vilken ny skandal har kommit upp i ljuset?
Vad man än kan tro om mitt förhållande till min hemkommun, så älskar jag ju på något sätt orten där jag bor. Det gör ont, när jag ser hur denna plats svartmålas och hängs ut. Det är knasiga investeringar, det är nattsvart ekonomi, det är uppsägningar, det är mobbing och missförhållanden. I allt detta och kanske det som gör mest ont, är att ingen i ansvarsställning tycks bry sig. "Målet" tycks vara viktigare än "vägen" och alla med någon form av förnuft vet att allt inte bara har en sida. Man måste kunna vara flexibel, ställa om och ändra under tiden, för att det skall uppnås bästa resultat. Istället för att bara trampa på som en blind fältmarsalk, borde man i chefställning stanna upp och evaluera vad som egentligen har gått snett. Hur kunde denna plats bli helvetet på jorden? Vad det så här som man ville att det skulle bli?
Idag kan man t om i rikspressen läsa om missförhållandena i min byggd. I ren pr syfte förståss en total katastrof! Det som ansvariga politiker och tjänstemän gjort och gör för att som man tror; "hjälpa" kommunen, har i andra ändan urartat till en riktig mardröm. Det finns all anledning till att vara kritisk till vad som nu sker i Färgelanda. Att fortsätta att hålla kommuninvånarna utanför genom att inte ge relevant information är en stor skada i sig.

Ställningstagande

Jag hade bott några år i USA och på min resa hem till Sverige bar det sig inte bättre än att det blev min gamla hembygd Färgelanda som åter blev mitt hem. Jag köpte hus och jag tog steget att engagera mig politiskt. Engagera mig för min hembygd, för människorna här och samhällena. I mitt parti har det alltid varit högt i tak och man har alltid respekterats även om man haft åsikter som inte rimmat med de andra. I mitt parti finns ingen partipiska eller någon som berättar vilken åsikt som man skall ha.
Under en tid har mina åsikter gått tvärs emot flertalet av partiets medlemmars uppfattning och övertygelse. Det har verkligen gnagt i mig, gjort mig frustrerad och bedrövad att jag inte lyckats få med mig mer personer på min ståndpunkt. Vi har diskuterat, debatterat och stundtals haft en bra dialog, men i förlängningen har det inte räckt för mig.
Björnhusaffären är en sådan och i och med att min egna övertygelse gällande Björnhuset är miltals långt ifrån övriga i den fullmäktigegrupp som jag tillhört, har jag inte sett någon annan möjlighet för mig än att lämna mina politiska uppdrag. Det är en självklarhet för mig att man inte kan dela åsikter i alla frågor, men just denna fråga har skilt oss åt totalt och eftersom att det blivit en sådan central fråga för Färgelanda kommun, ser jag ingen annan utväg än att jag kliver åt sidan. Vad jag står, hur mina motiveringar lyder har jag vid ett flertal tillfällen deklarerat både i fullmäktigegruppen och på medlemsmöte. Det är heller ingen hemlighet att jag har en bestämd uppfattning när det gäller mobbingfallet och golfbanan, som också är heta frågor. Även här tycks mina åsikter gå tvärs emot övriga medlemmar i fullmäktigegruppen där jag varit en del. För mig är detta ställningstagande i frågor som i högsta grad drabbar kommunens invånare, folkpartiet i Färgelanda och mig själv på ett negativt sätt.
Självklart kommer jag vara kvar i partiet och fram till valet fortsätta att verka för folkpartiet både internt och externt. Jag har också för avsikt att fortsätta driva viktiga frågor både inom, som utanför partiet.

Judodraget

I morgon är det Färgelanda judoklubbs årliga tävling Judodraget. En fullmaxad helg med mycket arbete, men också glädje. Jag ser framemot det med blandade känslor.




Bild från vårens tävling, sekretariatet

Första snön

Genom mitt fönster tar jag denna morgon detta suddiga foto med min mobiltelefon. Den första snön lägger sig över mina ägor. Jag lyssnar på Joe Mannix, dricker kaffe och skickar rapporter. Mannix är så där avskalat dystert och gripande och inramar den rätta stämningen för morgonen. Det är akustisk gitarr, det är munspel, det är lågmält. Denna fredag är startskottet till en hektisk helg med tävlingar, tysklandsbesök och hårt arbete. Det fortsätter snöa, jag dricker mer kaffe och jag känner mig ganska lugn.

Fri

Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Egentligen blir saker väldigt sällan som man tänkt sig. Att Toronto fortsätter att förlora får man ta, fastän att det är nog så frustrerande. Att Ljungskile inte vinner superettan och tar sig upp i allsvenskan lika så. Men, när man ärligt och uppriktigt engagerar sig för något som man tror på. Något som man tror att man kan vara med och bidra till, men där man liksom hamnar offside.., känns det jobbigt. Jag har på såvis haft några jobbiga månader. Frustration, ilska och oro har jagat mig i dagar. Man kommer till en punkt då man måste ta tag i det och få ett slut. Jag har kommit dit nu. Jag är fri.

Överaskning

Det är en riktig kall morgon och jag beger mig ner i källaren för att plocka fram en tjock täckjacka. Märkligt nog är man aldrig riktigt beredd när vädret slår om till rejäl kyla. Att förbereda sig väl har annars blivit en viktig käpphäst för mig. Jag vill undvika otäcka överaskningar till varje pris. Skall i ärlighetens namn säga att jag inte tycker om någon form av överaskning, även om den skulle vara av en positiv natur. Men ändå så sker det. Man står där "avklädd" likt förbannat. Man kan ha planerat, man kan totalt missat det, resultatet är ändå lika förödande. Kanske är det ändå värst när man faktiskt har förberett sig. Man är liksom mentalt redo att ta det där steget. Man har gått igenom sin konsekvensanalys, sett över "sin utrustning" en sista gång..och så överaskas man av en överaskning av det tråkiga slaget.

Ännu en natt

Jag laddar upp inför nattens Torontomatch genom att se första perioden av Detroits match mot Buffalo. För sjätte gången på två veckor sitter jag vaken i natten för att invänta ännu en Torontomatch. De förlorade mycket riktigt igår igen. nu med hela 7-2. Detta lag suger v erkligen. Ändå måste jag titta. Ändå har jag åsikter och förhoppningar. Trots en målvakt som släppt in 5.52 mål per match, trots ett uruselt försvar och avsaknad av ett effektivt anfall. Jag vill bara att det skall vända.

Seinfeld

Jag saknar verkligen Seinfeld. Denna underbara serie som fick en att längta efter vardagskvällarna. Efter ett antal år har nu femman valt att visa Vänner istället. Och det är inget fel på Vänner. Tvärtom, det är riktigt kul, men ändock inte Seinfeld. Visserligen har sexan nu börjat visa Seinfeld istället, men klockan sju på kvällen. Alldeles för tidigt för att passa mig. Jag överväger nu att göra slag i saken och köpa samtliga säsonger av Seinfeld och som den gamla vanemänniskan jag är, se ett avsnitt varje vardagskväll klockan elva. Så får det bli.

I natt gäller det!

Senast Toronto förlorade 5 matcher i rad i en säsongsöppning, var 1917. Med fyra raka förluster är är det nu otäckt nära att det skall upprepa sig. Toronto har släppt in 17 mål på 4 matcher. Då skall man betänka att ledningen gjorde ett uttalat statement innan säsongens början att just försvaret skulle bli bättre, större och starkare. Prislappen för det blev nästan 26 miljoner dollar. Ded innebär att man har ligan och världens dyraste backuppsättning. Dags att det börjar synas och varför inte redan i kväll mot New York Rangers.

Förbannad

Ser på tevematchen Ljungskile - Assyriska. Assyriska gör mål, trots att det är Ljungskile som spelat bäst boll hitills. Det är som förgjort!Förövrigt mycket fotboll idag, men är tveksam om jag skall se matchen i kväll mot Danmark. Kommer säkerligen göra mig ännu mer irriterad. Tiden går och tjugominuter kvar av matchen. Det ser verkligen nattsvart ut. Nu går jag ut till lövhögarna igen. Det här gör mig riktigt förbannad!

Veckans lördagsgodis

Smakrikt godis från den tiden då Mellencamp var som bäst. Ha en skön lördag där ute i det vilda (var än ni är).

Wild Night @ Yahoo! Video

Fredspris?

Idag möts världen av beskedet att President Obama får Nobels fredspris. Med ens tappar priset sitt värde. BARACK OBAMA! Man behöver inte vara en uttalad Obama skeptiker som jag för att förstå att utnämningen är helt idiotisk. Fredspriset skall väl rätterligen fås för en gärning och inte en vision, ambition eller plan? Det känns lite som om priset ges i syfte att hjälpa Barack Obama på traven för att skapa en bättre värld. Om så är fallet är tanken god i sin naivitet, men totalt förödande som motivationsskapare mot de som ger sitt liv för att skapa en bättre värld.

Längtan

Arbetsdagen är slut och jag går ut i den soliga, blåsiga och vackra höstkvällen. Jag hoppas verkligen att det kan vara så här till helgen. Ok, det behöver förståss inte blåsa, men jag vill verkligen uppleva en sådan där höstdag igen. En höstdag i min trädgård. En trädgård täckt med löv och jag med en lövräfsa, i min egna harmoniska takt, bearbetande meter för meter. Jag kräver egentligen inte så mycket.

Rullgardinen ner

Bara några minuter in i matchen ligger Toronto under med 3-0 mot Washington.De verkar inte alls hinna med i tempot. Samma visa som tidigare år. Förbannade Ron Wilson som skall sakna all känsla till vinnarskalle! Förbannade Brian Burke som skall ge mig förhoppningar med ett sådant här skitgäng!

Wrestling

Eric har verkligen fastnat för wrestling och jag och han sitter troget framför teven när det är smack down. Till skillnad från vad jag och mina vänner hade vett till att förstå, för sisådär tjugo år sedan, så är Eric medveten om att det är en välregiserad show och inte riktigt på riktigt.
1988 fick jag kabelteve. Ett stort ögonblick och jag var den enda bland mina vänner som förärats med denna gåva. Att de flesta kanaler var på tyska och allt egentligen var riktigt kasst, spelade egentligen ingen roll. Dock fanns det en sportkanal som jag tyvärr glömt namnet på som var engelskspråkig och som visade wrestling. Jag och mina vänner hade aldrig sett något liknande och det blev snabbt en regel att alla samlades hemma hos mig varje torsdagskväll klockan 21.00. 20 år senare sitter jag återigen framför detta spektakel. Men nu med en sexåring som förstår det som jag och mina vänner inte förstod; att allt bara är fejk.

Wrestling

Eric har verkligen fastnat för wrestling och jag och han sitter troget framför teven när det är smack down. Till skillnad från vad jag och mina vänner hade vett till att förstå, för sisådär tjugo år sedan, så är Eric medveten om att det är en välregiserad show och inte riktigt på riktigt.
1988 fick jag kabelteve. Ett stort ögonblick och jag var den enda bland mina vänner som förärats med denna gåva. Att de flesta kanaler var på tyska och allt egentligen var riktigt kasst, fanns det en sportkanal som jag tyvärr glömt namnet på som var engelskspråkig och visade wrestling. Jag och mina vänner hade aldrig sett något liknande och det blev snabbt en regel att alla samlades hemma hos mig varje torsdagskväll klockan 21.00. 20 år senare sitter jag återigen framför detta spektakel. Men nu med en sexåring som förstår det som jag och mina vänner inte förstod.

Mer hockey

Ännu en hockeykväll från Globen, men denna gång väljer jag att se matchen på Espn 360. Blev ganska tröttande igår att höra alla dessa föredetta nhl svenskar som försökte sig på att vara expertkommentatorer.
Hursomhelst, matchen är strax igång och till min glädje ser jag att det är Mats Sundin som får symboliskt droppa pucken mellan Detroits Lidsröm och St Louis Steen. Fullt jubel i Globen föståss. Så, då är matchen igång. Härligt!

Liberala feminister

Denna regniga dag har jag tagit tillfället i akt att läsa tidskrifter som jag köpt, men inte hunnit läsa, samt förkovrat mig i en bok om liberala feminister. En verkligen helt fantastisk bok och inte alls så tråkig som det låter. Jag har blandannat fastnat för en kvinna vid namn Karolina Widerström som 1888 blev sveriges första kvinnliga legitimerade läkare. Hon engagerade sig blanannat i frågor som dräktreformen, som handlade om att kvinnor skulle slippa tvånget med snörliv, hårt åtdragna strumpeband och tunga klänningar. Dessutom kämpade hon för att kvinnor skulle få tillgång till både höger och vänster skor. Hon var också aktiv i sexualfrågor och frågor kring veneriska sjukdomar hos kvinnor. Feminismen har verkligen spelat en stor roll i vårt lands samhällsutveckling.

Veckans lördagsgodis

Varsågoda, Keith Urban direkt in i era rum!

Keith Urban
 
More CMT Music
 
More CMT Music Videos

Hemmakväll

Jag och Eric har haft en rejäl myskväll så här långt, med mycket god mat och dryck. Och så ser vi på hockeymatchen från Globen. Egentligen borde jag vara där nu och så var förståss tanken också. Men, i år fick jag aldrig riktigt med det i schemat. Har varit hemmifrån så mycket den sista tiden och det känns därför bra med en helg hemma. Matchen är så där. En typisk premiärmatch där allt ännu inte är riktigt synkat i de olika lagdelarna. Dock noterar jag hur usel isen i Globen är. Mycket vatten på isen och stora isbitar som lossnar. Ganska dåligt faktiskt. Däremot är Kariya helt fantastisk! Han verkar vara tillbaka igen. Samma snabbhet, samma slagskott, fenomenal speluppfattning. Som att se honom för femton år sedan. Och den lilla mannen har precis avslutat rehabträning efter två höftoperationer. Fantasksikt!

Några timmar in på denna dag

Ny dag och nya möjligheter säger en del. själv ligger jag lågt med sådana optimistiska fraser en sådan här dag. Möjligheter innebär ju också mer jobb och det tänker jag akta mig för idag. Istället tänker jag försöka att få denna dag att gå så fort som möjligt, för att sedan ha en lugn avkopplande kväll med Detroit - St. Louis på teven och till det lite kräftor och gott vin. Eftersom att Anette skall på fest och Marie skall jobba, får jag och Eric en riktig härlig hockeykväll då vi skall börja med att köra massa prewiews från alla de stora hockeysajternas sidor. Det är dags att lägga in en extra växel i mitt NHLindokrinerande mot min son.

Ny dag

Uppesittarnatten kombinerat med en hektisk vecka har satt sina spår. Jag kämpar med en trött kropp och ett trött sinne. Att säga att denna morgon är seg är alltså ingen underdrift. Grunden lades redan förra fredagen då jag höll konferens i dagarna tre. Sådana tillställningar brukar ofta medföra lite tid för sömn. Så även denna gång. Veckan har sedan rullat på, på samma vis. Och nu sitter jag här i köket denna kalla och tidiga morgon. Jag har öppnat fönstret för att få in lite frisk luft och för att göra ett försök att ge mig lite nytt liv. Uppesittarnatten med säsongspremiär för NHL, blev intressant, men ingen förväntad glädjestund. Toronto förlorar hatmatchen mot Montreal med 3-4 i övertid. Detta trots att man skjuter 46 skott mot mål och inte allt för sällan är helt överlägsna, mot ett ganska blekt Canadiens. Samtidigt som jag hör ett äpple falla till marken utanför mitt fösnter, suckar jag ljudligt.

Pensionering

Nu kom beskedet som jag väntat på en tid. Mats Sundin lägger skridskorna på hyllan. 13 av sina 18 år tillbringade Mats Sundin med The Maple Leafs, där han också håller rekord i mest gjorda mål och med flest poäng. Här diskuterar Toronto stars Sportkolumnist, Damien Cox Mats Sundin Karriär. Detta direkt efter att Mats lämnade Toronto i fjol för Vancouver Cannucks. klicka på bilden för att se reportaget.

Flip, flop and fly

I den stora staden i en mörk lokal spelar ett tajt liveband en overklig skön version av Flip, flop and fly. Big Joe Turners ande svävar över lokalen och hela jag ropar efter mer. Jag vill höra Shake, rattle and roll och dricka mer öl tillsammans med mina vänner, som liksom jag är upprymda. Denna konferenshelg har utvecklat sig till att bli ett skönt avbrott i en annars tuff och hektisk vardag. Jag vill inte sova, utan fortsätta att njuta och sjunga med i denna klassiska refräng;

"Now flip, flop and fly
I don't care if I die
Now flip, flop and fly
I don't care if I die
Ah, don't ever leave me, don't ever say goodbye"

If the blues overtake me gonna rock right away from here.

Veckans lördagsgodis

Lördagsgodis i form av en knallhård Shooter!

Shooter Jennings "California Via Tennessee" at Sundown in the City from Sundown in the City on Vimeo.

odödliga hits

Häromdagen skrev jag om Paul Ankas fru Anna. Det slog mig sedan att den där mannen måste vara en av de mest framgångsrika låtskrivarna i världen. Jag menar odödliga hits som Lonely Boy, She's a lady, my way och inte allra minst "Diana" som han blev världberömd med när han blott något sådär runt 16 års ålder slog igenom. Låtar som spelas varje dag världen över och liksom arbetar på egen hand för att generera pengar i herr Ankas plånbok. Anna visste vad hon gjorde!

Dagens ifrågasättande

På G4S (företaget som äger den värdedepå som utsattes för rån idag)hemsida skriver man att man är världens ledande säkerhetsföretag och att man specialiserar sig på att utvärdera risker och utveckla säkra lösningar för att minimera dess effekt. Detta ifrågasätts säkert en sådan här dag.

Dramatisk natt

Sent igår kväll precis när jag hade lagt mig, kom en helikopter flygande över mitt hus. Anette vaknade och blev orolig för att det var något skumt på gång, att det var poliser som spanade efter förymda fångar. Förymda fångar som nu var på väg till Maries boning, tre meter från huvudbyggnaden på tomten, för att söka skydd. Jag la min lugnade hand på hennes panna, hon somnade sedan efter en stund. Men, jag blev kvar i sängen klarvaken. Helikoptern kom tillbaka och jag spanade i fönstret. Jag la mig igen drygt en timma senare. I mina drömmar var jag delaktig i en luftattack med helikoptrar och folk i min närhet skadades allvarligt. Jag förväntades att spela en hjälteroll, men jag blev aldrig den actionhero som jag förväntades att vara.

Första nyheten som möter mig är det spektakulära värdedepå rånet i Västberga. "aha", tänker jag, "det var därför". Sedan när min hjärna bearbetat uppgifterna i någon sekund, blir jag tveksam över att de skulle dyka upp här i Färgelanda. Då kommer nästa nyhet. Hotell Laholmen har utsatts för rån. "Aha", tänker jag, "det var därför". Sedan framgår det att rånet skett konventionellt och ingen flykt tycks gjorts med helikopter. Som tredje nyhet; en pojk som ramlat ner från Valboskolans tak i natt. "Aha", tänker jag, "det var därför".

Femte vinsten

Toronto vinner inatt mot regerande stanleycupmästarna Pittsburgh och är fortfarande obesegrade. Bästa kedja är återigen den med Viktor Stahlberg, Tyler Bozak och Christian Hanson. Vem kunde tro att dessa tre överhuvudtaget skulle finnas med i truppen så här sent i förberedelserna. Ganska häftigt!

Anna Anka

Antagligen är Anna Anka på alla landets bloggar numer, men jag kan ändå inte låta bli att skriva några rader om detta fenomen. Jag bryr mig egentligen inte om hennes uttalanden och har inga åsikter därom. Däremot är jag farcinerad över fenomenet Anna Anka. Ena dagen okänd för de flesta i detta land, nästa dag i alla tidningar, på radio och i teve. Det krävs egentligen inte så mycket för att bli kändis. Även om nu denna Anka råkar ha en man som skrivit "my way".

1000 inlägg

För en tid sedan skrev jag att jag närmade mig 1000 inlägg på denna blogg. Om det kan du läsa här. Innan detta inlägg skrevs var jag uppe i 1006! Helt fantastiskt!Det föranledde att jag började skriva ett antal inlägg om just bloggande. Nu är vi i mål och siktar mot nästa tusental!

Tro

Allt känns skönt i mitt arma hockeyhjärta. Toronto vinner sin fjärde raka träningsmatch och är obesegrade under försäsongen och även om det inte betyder något när det drar ihop sig till säsongspel, så inger det dock lite hopp hos mig. Dessutom Phil Kessel klar från Boston. Äntligen! Man tradar till sig en ung dokumenterad målgörare för första gången på decenium. Jag har köpt mitt säsongskort på 360.com.Jag har fått tillbaka tron. Nu kan säsongen dra igång.



På bilden i Phillydräkt, mycket riktigt Mark Bell: den föredetta Maple Leafs loosern

Lördagsgodis

Lite godis till kvällens begivenheter. Skruva upp volymen, Kid Rock förståss! Lyssna här.

Fredag

Det är en ynnest att ha mycket saker att göra. Det är en ynnest att ha massa saker framför sig. Det är fredag morgon och framför mig har jag ett totalt fullspäckad dag. De närmsta dagarna är det mycket som skall riggas, sättas och genomföras. Solen skiner in genom fönstret och morgonen känns varm och snäll. Det är återigen helg och den skall jag tillbringa hemma. Bra, för det är mycket att stå i.
Från natten noterar jag att Maple Leafs vinner sin andra träningsmatch. Denna gång mot Flyers med 4-0. Det glädjer mig och dagen känns skön att leva.

Reklam

Jag har sedan en tid vägrat reklamberget att komma in i mitt hus. Att tacka nej till reklam i pappersform är kanske en behjärtansvärd miljöhandling, men också en nödvändighet om man inte jämt och ständigt vill ta sig bort till returstationen. Det vill inte jag!Nu är det så att jag faktiskt gillar att titta i viss sorts reklam, men nu är det ju inte så att man kan välja t ex elekronikreklam, utan vill man ha Elgigantens erbjudanden, så får man också vara beredd att även ge plats till dess reklambröder och systrar i lådan. En lösning finns dock på det lilla problemet: Man väljer istället vilken sorts reklam man vill ha och får det sedan elekroniskt en gång i veckan i sin egna reklamlåda direkt in i min dator. Det är bra! Det som däremot inte är bra, är att företagen hittar nya vägar till att ändå få dela ut sin pappersreklam i lådorna, trots att det med stora bokstäver står REKLAM NEJ TACK! Man allierar sig med morgontidningarna och stoppar in dem i tidningarna. När man på morgonen överaskas med en Bohusläning som för dagen känns ganska tjock, visar det sig ganska snart att det lagts in ett förbannad reklamtidning från Rusta, Svensk fastighetsförmedling, etc. Det gör mig irriterad!

Time to hit the road

Efter ett par hektiska dagar dröjer jag mig kvar en timma extra hemma för att gå igenom massa saker som har lagts åt sidan för annat. Jag är trött och fortfarande öm i kroppen efter helgens och måndagens tid på mattan. Solen skiner starkt genom fönstret och får mig att kisa på ett sådant där sätt som man egentligen tycker är rätt härligt. Tredje koppen kaffe för dagen smakar gott och jag känner mig redo för en ny dag. Det är dags att ge sig av.

Höst

Det var ordentligt varmt i huset när jag gick upp i morse. Jo, mycket riktigt så hade värmen slagits på och elementen var varma. Med andra ord rätt kallt i natt. Det får mig att tänka på alla de soltörstande människor som använder sig av utryck typ "sommaren dröjer sig kvar ytterligare ett par dagar". Bara för att det blir soligt och varmt, så pratar man återigen om sommar! Att riktigt erkänna att det nu är höst, att vi befinner oss i mitten av en typisk höstmånad, låtsas liksom inte om. Det är sol och varmt, alltså sommar.
Det märkliga kommer då vi i slutet av mars, eller i början av april, upplever ett par sådana där helt onaturliga härliga sol och värmerika dagar som numera ibland faktiskt överaskar oss. Ingen av dessa soltörstande människor säger då att det är sommar. "Sommar kommer i juni". Slutsatsen är att vi väntar så på sommaren, vi genomlider en oftast ganska kass vår för vi "väntar" och sedan kommer sommaren och skall vara helst in i december. Någon höst vill vi inte veta av.

Morgonavstämning

Kände mig allt annat än utvilad när jag gick upp denna morgon. Jag skall vara ledig idag och hade egentligen inte behövt att gå upp med tuppen, men så är det ju det här med tidiga mornar. De är ju så sköna och befriande på något sätt. Jag älskar morgontystnaden, kaffet, morgontidningen och själva morgonavstämningen med sig själv. De är liksom då som man kommer i fas, får styrt upp allting.

Innan läggdags

Hemma igen efter en hel helg med bara judo. Nu är jag ordentligt trött, men nöjd och jag har gjort mig välförkänt att en natts skön sömn. Mer i morgon!

Lördagsgodis

Titta! Här blir det godis till frukost!Yeah, Yeah, Yeay! Nu åker jag till Göteborg.
Frukosttajm!

"Det blir tre flaskor rosé"

Tittade på Idol idag igen och jag måste medge att det där programmet stundtals glimmar till med lite underhållningsvärde. Tidigare i veckan imponerande "idol Jon" ordentligt på mig och så idag...plötsligt står hon där: Mariette. Mariette som är så underbart skön och säker och bara lyser stjärna. Och vilken röst sedan. Och vilken gitarr!

Sjukdom

I går var jag säker på att influensan drabbat mig, men där hade jag nog fel,för idag är jag pigg och alert och gårdagens begynnande halsont och snuva var nog bara falskt alarm. De som är uppmärksamma har säkert sett att jag numera har en etikett som heter "sjukdom". Inte bara ett tecken på en ny noja, utan speglar också mitt egna åldrande. Nu skall det pratas om sjukdomar!

Handsprit

I fredags eftermiddag förra veckan, mellan två möten jag hade, kilade jag iväg till apoteket för att bunkra upp med massor av viktiga saker inför stundande influensa. Hade jag innan kunnat gissa att denna plats skulle visa sig vara den absolut sämsta tänkbara plats om man vill ungå smitta, hade jag aldrig gått dit. Men nu stod jag där, med säkerligen ett 60 tal likasinnade. Det var varmt och trångt och det var svårt att hitta det man sökte. Men så vips, så stod han där, min apoteksängel Ramiza, som likt en personal shopper, guidade mig runt i hyllorna och plockade fram allt som jag behövde. Någon handsprit kunde dock inte ens han trolla fram, butikschef som han var. Restnoterat och en liten förladdning som kommer på tisdag morgon. Därför måste jag i morgon klockan 10.00 sharp stå först i kön för att sedan kunna plocka åt mig ungefär 10 flaskor. Sedan är det bara vaccinering kvar.

Så mycket kärlek

Igår föredrog jag faktiskt Forrest Gump före fotbollsmatchen och Zlatan. Farcinerande att en film kan trollbinda än så. Har sett den så många gånger, men blev ändå sittande sent framför teven för att se slutet. Jag har funderat många gånger på om det inte är den bästa filmen som gjorts och nu har jag bestämt mig. Regisören som jag tror är Robert Zemeckis (får kolla upp det vid ett senare tillfälle) har lyckats göra den ultimata kärleksfilmen och då menar jag inte bara Forest kärlek till sin älskade Jenny, utan också till sina medmänniskor och livet. Bäst skildras det antagligen när Forrest säger;

"Momma said there's only so much fortune a man really needs and the rest is just for showing off. So, I gave a whole bunch of it to the Four Square Gospel Church and I gave a whole bunch to the Bayou La Batre Fishing Hospital. And even though Bubba was dead, and Lieutenant Dan said I was nuts, I gave Bubba's momma Bubba's share. And you know what? She didn't have to work in nobody's kitchen no more. And 'cause I was gazillionaire and I liked doing it so much, I cut that grass for free. But at nighttime, when there was nothing to do and the house was all empty, I'd always think of Jenny."
Forest Gump är också en film över den moderna amerikanska historien, där Forrest genialiskt klippts in i dialoger med både John F Kennedy och John Lennon. Bäst gillar jag kanske hur Forrest blir den bidragande orsaken till att Watergateskandalen blir ett faktum. Tom Hanks och Robin Write Penn är fantastiska i sina rollgestaltningar. Sally Field och Gary Sinise gör som vanligt ingen besviken.

Ännu en gång har denna film gjort ett stort intryck på mig.

Matchen igår

Jag tittade på fotbollen i går och blev inte alls förvånad när Ungern tillslut kvitterade. Det kändes verkligen att det var slut där, men det liksom berörde mig aldrig. Kanske därför att Svenska herrlandslaget inte direkt haft något flyt i denna kvalserie. Ungefär som matchen igår, Sverige låg på, bra insatser av Elmander, Safari, Elm, Källström. Listan kan göras ganska lång antar jag, men så kom det där Ungernmålet, varket rättvist eller orättvist. Ett bra lag har också flyt och tur. Zlatan hade inte varit något vidare under hela matchen. Det var bara en handfull sekunder kvar så får Zlatan bollen, men, eftersom att han inte spelar speciellt bra, får han bollen för långt ifrån sig och ser ut att förlora chansen. Istället har han vråltur som en målgörare måste ha, bollen studsar upp på magen på honom i duellen med den Ungerska målvakten och far in i mål. En nation i extas, ett land i direkt sorg! På bara ett ögonblick vänder allt. Vad lustigt livet är ändå. En duktig Elm kunde blivit en nations syndabock om det hade slutat där vid den ungerska straffen. Istället blir en för dagen medioker Zlatan en hel nations hjälte, Märkligt, men säkerligen rätt roligt för en hungrande svensk fotbollsupporter.

Veckans lördagsgodis

Hög tid för veckans lördagsgodis. Etta på Billboard och den näst mest spelade låten i USA förra veckan. Öppna! Och videon är grym som de flesta Toby videos är.

Never ending story

Kvällstidningarnas nya giv för att öka upplagan är att erbjuda något mer. Man säljer t ex uppslagsböcker, videofilmer, dansbandsskivor, böcker, etc tillsammans med tidningen. Jag som konsument föll för detta med resehandböcker och bestämde mig för att jag skulle samla alla 10 exkusivt. Jag som gärna reser och besöker nya städer, såg det som ett kap att betala 59 spänn plus tidning. Nu visade det sig att det inte alls längre handlade om 10 böcker utan minst 50, eller kanske ännu mer. Det verkar inte finnas någon gräns på hur många de tänker erbjuda. Och jag börjar förstå att jag blivit lurad. Jag kommer aldrig få användning av hälften av alla dessa böcker. Dessutom hinner en stor del av innehållet bli inaktuellt, likt europakartan när man köper gps. När man väl tar bilen ner i Europa, har man lagt om vägarna,ja ni fattar va? Likt förbannat fortsätter man att handla dem, eftersom att det nu känns fel att liksom sluta. Att inte fullborda. Men besviken och missnöjd är jag!

Roscoe Tanner 2

Ägnade gårkvällen till att läsa igenom allt jag kunde hitta om Roscoe Tanner. Den tuffa tiden efter tennis karriären tycks tagit hårt på honom.

Roscoe Tanner

I en tidning finner jag en lista över de hårdaste tennisservarna. Det fångar mitt intresse, trots att jag det senaste deceniumet varit en slumrande tennisfantast. Anledningen är Roscoe Tanner. Av listans 8 platser finner man Andy Roddick på fyra av dem, inklusive första platsen. Som tvåa Roscoe Tanner från Palm Springs 1978, med 246 km i timman. Bara ynka 3 km/h mindre än Roddicks rekord! Jag minns Tanner som igår. Framförallt från Wimbledonfinalen 1979 i final mot Björn Borg där han i en mycket dramatisk och jämn match pressade Borg till fem set. Björn vann sedermera sitt fjärde raka wimledon, men Tanner hade i mitt unga tennishjärta förevigat matchen
föralltid. Hans serve var enorm. Det fanns ingen som servade som han. Han spelade i en tid av hjältar som Björn Borg, Jimmy Connors, Arthur Ashe, John McEnroe och Guillermo Vilas. Ingen var så hårdslående. Det gjorde intryck på en blott elvaårig grabb med tennistycke. Han var en av de första som använde metallracket och var säkert där en stor del av den tennisracket revolution som skulle följa.
Serven till trots så var det kanske inte det som imponerade på mig mest då under slutet av sjuttiotalet. Det var smashen och volleyspelet som trollband mig. Han var en riktig "killer". Roscoe Tanner var en en tungviktare på banan, men en förlorare utanför. Efter tenniskarriären gick mycket snett, med flera fängelsedomar. Men det där måste jag kolla upp, bara sånt som jag läst någonstans någongång. i kväll blir det mycket Roscoe Tanner dokumentation.

Skönt

I bilen denna vecka har det blivit mycket Zac Brown som jag verkligen gillar. Jag gillar deras sångtexter som ofta handlar om glädje och det enkla här i livet. Och så spelglädjen. Slutet på denna video är ju fantastiskt cool!

Rädsla

Jag blir sällan rädd och blir jag rädd så utvecklar det alltid massa ilska inom mig som liksom tar bort den där skräckupplevelsen. Ilskan är förståss svår att hantera och gör mig irrationell, men jag är väl medveten om det och kan styra det rätt bra. Med andra ord behöver jag sällan vara rädd. Dock, i dessa svininfluensa tider funkar ilskan inget vidare. Hjälper mig inte ett dugg att bli arg. Så jag är livrädd! Givetvis påverkar det mig allt som skrivs i tidningar, sägs i radio och teve, dödsfall, pandemi och vaccin som kommer komma för sent. I mitt arbete träffar jag mängder av människor och minst 30 oönskade handskakningar per dag. Det gör mig rädd! Alla hostningar som får mig att vilja fråga "var det där en torrhostning?", funderingar om min snuva är början till mitt insjuknande, om Marie borde isoleras på grund av sitt halsont? Paniken är nära.

Före detta arbetsplatser

Härom dagen var jag och hälsade på min gamla arbetsplats för första gången sedan jag slutade där. Det var min näst senaste arbetsplats. Man hoppas på och har en sorts förväntning att allt skall vara annorlunda och inte så där trist och tråkigt som det var när man slutade en gång. Man vill alltså inte ha det som när man träffar gamla vänner igen, besöker resemål som man tidigare besökt, etc. För då vill man ju att det skall vara som förut. Men, det gäller inte gamla arbetsplatser. Man hoppas liksom att det skall kännas roligt och göra en glad. Istället är det precis som när man träffar ett ex. Samma gamla saker som man en gång retade sig så ofantligt på, stör en fortfarande.

Kluven

Nu när husförsäljning är klart väntar en ny tid då jag skall krypa in i en lägenhet igen. Huruvida den lösningen kommer att bli permanent eller inte, återstår att se, men en sak är säker att inte ens hälften av vårt bohag kommer få plats. Efter att gjort en inspektion i veckan i den nya lyan framgår det klart att vår vackra och sköna bokhylla inte kommer kunna följa med. Det grämer mig. Och så är det ju det här med alla mina böcker. Alla de där böckerna som jag haft en särskild stund och upplevelse med. Men kanske är det som min väl beläste gode vän styrman Fasa i går sa till mig när jag tog upp det här med bokhyllan och ondgjorde mig;

"Jag är kluven till det där med att spara böcker som man redan läst. De står och samlar damm och riskerar att aldrig öppnas igen. Och så är det där med när man får folk hem till sig och de skall gå fram till bokhyllan och värdera vad man har där. Liksom bedömma en efter vad man har i hyllan. Nä Tommy, jag är lite kluven till det där måste jag erkänna."


Jag har tänkt på de där orden sedan dess. Nu är jag också kluven.

Studier

Min bror som är lärare tillika min sons gudfar är uppriktigt orolig över Erics studier och hans aviga inställning till läxor. Han kan inte nog förklara för mig hur viktigt det är att barn får en god relation till skolan, studier och läxor. Han pratar om miljö, om föräldrars inställning och vikten av att man hjälper sina barn med läxor och studier. Ett tips som han har lärt mig är att man skall sitta med när de gör läxor och själv studera. Läsa en bok eller så. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé. Ett legalt tillfälle att ta sig tid till att studera laguppställningar och förhandsnack inför säsongstart. Alltså, The Hockey news!

Farväl sommar

I afton har vi firat av sommaren 2009.God mat och dryck. Passande nog har vädret verkligen varit helt strålande. Bättre kan det inte bli. Sommaren 2009 blev faktiskt riktigt bra. Det känns skönt att sätta punkt på den på ett officiellt sätt. För, samtidigt hälsar man hösten välkommen. Nåja, det återstår att se hur jag skall klara av den med min lätt depressiva läggning, men jag ger det åtminstone en chans. Jag ger mig och hösten en bra start. Det känns också bra.
Fick klippt gräset idag och det slog mig att det kanske var en av mina sista klippningar någonsin. Ett par till kanske, sedan bye, bye trädgård. Lite vemodigt skall jag erkänna, men det innebar att jag genomförde min första klippning någonsin med ett leende på läpparna och full njutning i hela kroppen. Ibland kan man finna glädje i det mest oväntade.

Sköna underbara söndag

Jag sitter och skriver jobbrapporter, samtidigt som jag är uppkopplad med kamera och mikrofon mot världen. I huvudstaden sitter min bror och vi kan obehindrat växla några ord och meningar, närhelst lusten faller på. Det är en av de fantastiska möjligheter som finns i dagens tekniksamhälle. För tillfället skiner solen, men i detta varannantimmasväder, kan man mistänka att det snart regnar igen. Det har varit en skön helg. Jag har bestämt mig att jag skall ha sådana i fortsättningen. Klausulfria helger. Helger att njuta och ta för sig.
Det känns inte jobbigt att en ny arbetsvecka börjar i morgon.

Veckans lördagsgodis

Veckans godispåse innehåller solsalt godis serverat av zac brown band. Njut och ha en skön lördagskväll!

Filmfrossa

Fredags och lördagskvällar tillbringas tid framför teven. Detta i förhoppning om en lugn och avslappnande stund, med lite gott att äta och dricka till. Inte allt för sällan är det något lekprogram som visas från någon av de kommersiella kanalerna. Svt också för den delen, men där är förståss "på spåret" ett undantag. Det mesta av det ger mig rysningar. Jag tycker bara inte om det, men tittar ändå för att fylla den sociala kvoten. I detta fall på ett mycket tveksamt sätt.
I kväll blev det en film och det händer inte så ofta, även om både Anette och jag tycker om film. Anledningen är den att vi sällan är överens om vad vi vill se och det slutar som oftast med att det blir ännu ett lekprogram på någon av de mindre seriösa kanalerna. Men i kväll blev det som sagt film. Komedi och jag har fått skratta hejdlöst. Kanske hade även Anette tyckt om denna film, men hon somnade tidigt. Som sagt, nu sitter jag här själv och framför mig har jag tagit fram de trettiotal filmer som jag införskaffade inför semestern. Av skäl jag nämnt, så har vi inte fått sett en bråkdel av dem. Men, nu skall jag ha en film natt. Två - tre filmer får det bli. Riktig filmfrossa i den regniga sensommarnatten.

Äventyr 35 år tidigare

Erics skolstart har fått mig att själv fundera och tänka tillbaka hur det var för mig själv när jag började skolan. Förväntningen fanns där, precis som för min son 35 år senare, men sedan är skillnaden mellan oss gigantisk. Förståss kan man tillskriva att det faktiskt gått 35 år emellan, men en stor skillnad var att jag växte upp på landet i bokstavlig mening. Vi hade en granne, de var pensionärer och hade förståss inga barn hemma. I huset därnäst, några kilometer hemifrån, fanns de första barnen. Ytterligare någon kilometer några barn till. Vi var inte många barn som bodde där ute som många ungdomar idag skulle kalla " i ingenstans". Men vi höll ihop och hade kul och ingen saknade samhället, staden. Dock var ingen i min ålder. De var antingen något år yngre än mig, eller ett eller två år äldre. Min mor var hemmafru och lekis var ett okänt begrepp. Det innebar att när jag för 35 år sedan tillsammans med min mor kom till uppropet i Torp skola, så kände jag inte en människa av de som fanns där i klassrummet. Bara okända människor.
Idag börjar de flesta på dagis eller hos dagmamma i tidig ålder. Detta följs upp med fritids och förskola. Många av de som Eric idag är klasskamrater med, har han alltså känt sedan han var riktigt liten. Det där med att komma som helt ny fungerade också, men ändå kanske ett ännu större äventyr än för de 35 år senare.

Skolstart

Eric är nu inne på sin andra vecka som skolelev. Det går inte med ord att beskriva hur mycket han väntat på skolstarten. Förståss inte ont anande att minst 12 års studier med både roliga och jobbiga tider väntar på honom. Förra veckan när jag påminde honom att det nu var dags att sätta sig med läxan, avfärdade han det med att; "det kan vänta, den var så lätt". Jag insisterade och redan efter 2 minuters studerande, förklarade han att det nu var dags för en paus. Jag förklarade att vi skulle köra på en stund till och han pustade och stönade, förklarade att detta är tråkigt. Ja sa "Det är så här som skolan är, det som du längtat efter". "Nej pappa", svarade han, "jag går i skolan för rasterna. Det är det som är roligt".
Min förhoppning att han kanske skulle ha en liten annorlunda aproach till skolan än vad jag hade, grusades med ens. Sådan far, sådan son.

Kaxig

I vår klubb har vi en mycket tuff kvinna som tycker det är extra kul att få sätta dit mig ordentligt på judomattan. Hon hävdar att hon varje gång spöar mig när vi fajtas, även om min uppfattning är att det i bästa fall för hennes del ibland kan bli oavgjort. Jag har lagt märke till att hon den sista tiden undvikit att köra med mig. Detta troligtvis eftersom att hon observerat att jag smått börjar hitta formen igen. Döm till min förvåning när hon igår försökte göra sig lustig genom att påstå att jag egentligen var ett för lätt motstånd för henne och att hon tydligen krävde mer.

"Tommy du har inte fattat det här, nu är det inte som i brännboll när man blev vald sist för att man är sämst utan i Judon blir man vald först för att folk vill ha så¨lite stryk som möjligt. Av någon konstig anledning blir du upptagen så himla fort att man inte hinner välja dig."

Tydligen kan man vara hur kaxig som helst bara man har ett 16 år gammalt SM guld i byrålådan.

Bob Dylan

På väg hem från träningen brukar en ung och träningsmotiverad grabb åka med mig i bilen. Det har blivit så att jag brukar spela lite cool musik för honom och han har varje gång lyssnat med intresse. För att vara riktigt cool spelar jag musik som kidsen borde tycka vara häftigt, som t ex Kid Rock och Nickelback. Även igår frågade min vän om jag inte hade lite häftig musik att spela. Det hade jag förståss. Jag slängde in min favvo platta med Wallflowers i spelaren och höjde till gränsen till njutbart. Jag diggade med i det tunga introt på One Headlight och bad min vän att vara uppmärksam. Han satt tyst och väntade på stordåd. Jacob började sjunga och jag sjöng med och i refrängen gjorde jag mitt bästa för att överösta honom.

"Hey, come on try a little
Nothing is forever
There's got to be something better than
In the middle
But me & Cinderella
We put it all together
We can drive it home
With one headlight "


Min vän satt fortfarande tyst. När låten så småningom började tona ut stängde jag av och sa " Det är Jacob Dylan som sjunger, Bob Dylans son".

Ingen reaktion.

"Du vet väl vem Bob Dylan är?"

Han svarade; "Shit, ja det namnet tror jag att jag hört någon gång är han bra?"

"Han är en legend"

Min fundering; Får inte kidsen någon musikalisk utbildning längre? Jag vet ju vem Frank Sinatra var!

Det är så det är...

För en tid sedan hörde en god vän av sig till mig och berättade om den livskris som inträffat. Jag blev stum i telefonen, jag blev för en gång skull mållös. Famlade efter att hitta de rätta orden, de kloka meningarna. Istället svarade jag ytterst klumpigt "Ja, så är det ju här i livet". En sådan förbannad kommentar! Det har jagat mig i några nätter och gjort mig sömnlös. Det är liksom typiskt att orden skall komma ut fel de gånger som de kan vara avgörande.

Kommentarer

Jag har fått många frågor varför det är stört omöjligt numera att lämna kommentarer. Jo, det går allt att göra fortfarande, men är betydligt svårare, eftersom att jag valt att man skall vara registrerad först. Tråkigt för er läsare kanske, men roligt för mig! Mina vänner kan kommunicera med mig på annat sätt om man inte vill regga sig.

Tiderna förändras

Som jag tidigare lovat i denna blogg har jag nu sålt mitt hus. Var vi kommer hamna är fortfarande oklart. Däremot kommer det bli lägenhet till en början iallfall. Helt plötsligt slår det mig hur mycket tid jag kommer få över. Inga renoveringsprojekt, inga fönster att skrapa och måla, ingen gräsmatta att klippa. Allt, allt är borta! Jag kan blandannat sitta och titta på CMT top 20 countdown en solig lördagseftermiddag utan att ha det minsta dåliga samvete. Och alla som vill gotta sig över något riktigt smaskigt, får just nu göra det i denna stund och i morgon kommer det visa sig att jag har 500 fler besökare än idag. Inte så illa ändå!

Lördagsgodis

I min godispåse idag finner man underbart riviga Rockin' the Beer Gut med Trailer Choir. Min stora favorit nu. Tryck här och smaka själva. Glöm inte att göra bilden stor. Även videon är häftig!

Judostart

Det är lördagmorgon och jag och Eric har precis ätit gröt. Gröt för att bli starka och orka med förmiddagens judoträning. Just denna lördagsträning tycker jag personligen är extra rolig. Dessa barn är så fantastiska och man lämnar alltid träningen med ett leende på läpparna. Med andra ord, skönt att vara tillbaka!
Precis som med jobbet och skolan, så är detta även första veckan efter sommaruppehållet med judo. Själv har jag kommit igång bra. Har genomfört några bra träningar i veckan. Framförallt känns det bra i kroppen för tillfället och då blir ju allt så mycket enklare. Hoppas bara att motivationen för min egna träning skall räcka hela säsongen.

Dagen med stort D

Idag är det dagen D. Det är sluttampen, det stora upploppet! Mer om det och slutresultatet kommer här i bloggen under helgen.

Rookien

Man är igång igen och med en riktig rivstart börjar jag denna dag med tidigt kundbesök, följt med diverse möten resten av dagen. Det kan nog bli en bra höst, men just nu känner jag mig som en Rookie. Kan man glömma bort allt man hållit på med bara för att man haft semester i fyra veckor? Det känns som om jag skulle behöva läsa in mig, lära mig mitt jobb igen, trots att jag är proffs på det jag gör. Varför skall alltid första veckan på jobbet efter semester kännas så knepigt?

Slut på semester

Gårdagens High Chaparral happening blev en skön och värdig avslutning på denna semester. Trots stundtals rätt mycket regn var humöret på topp hos oss alla. Att jag sedan frös under större delen av dagen där jag gick med skjorts och barfota i sandaler, stärker än mer att hösten nu är här. På väg hem sedan, fick jag använda helljuset flitigt. Första gången sedan mars. Således hög tid att få på sig långbyxor och strumpor. I morgon börjar jag att jobba.

Sömnlös

Jag lyssnar på nattradion och känner mig alltannat än trött. Twister sister gör We´re not gonna take it och det slår mig att mitt band gjorde den låten någon gång på åttiotalet. Ganska kass!
Om några få timmar åker vi till High chaparal. Måste somna nu.

Sista semesterdagen

Sista dagen på semestern närmar sig sitt slut. Det har varit en solig och skön dag och på något sätt känns det som att sommaren nu är slut. Kanske för att man börjar jobba igen och att semestern är slut, eller så är det den där kyliga morgonen som jag upplevde i morse, på min väg fram och tillbaka huset - brevlådan. Det kändes som höst. Det är svart ute nu och lite rått i luften. Ljuset har försvunnit. Jag borde ändå gå ut och sätta mig och ta in de sista timmarna av denna sommar. Bara sitta där och vara.

Les Paul

I och med beskedet i kväll om Les pauls död har kvällens timmar gått åt till att läsa på om denna stora man på diverse nätsidor. Jag tror att jag fortsätter med det.

Bloggar som jag läser

Jag får ofta frågan när det pratas om bloggande om jag själv följer några bloggar? I första hand följer jag sportbloggar och då främst om NHL som skrivs av framstående hockeyjournalister och hockeyanalytiker. Sedan följer jag några vänners bloggar. Det är ett bra sätt att ha koll på sina nära och kära. Jag tycker om Magnus Uggla (när han skriver), Jonas Gardell och missar inte Carl Bildts blogg. Politikerbloggen är också given, likaså prylbloggen prylfeber.

Tappat Stinget?

Jag har den sista tiden möts av en del kommentarer att jag som bloggare tappat stinget. "Inga politiska uttalanden, bara massa vardagligheter om familj, fritid och jobb". Även om jag idag är försiktigare med om vad jag skriver och hur jag gör det, så finns inget medvetet val om vad inläggen skall handla om. Jag kommer fortsätta att skriva om det som jag själv känner är viktigt. Det innebär att det självklart även i fortsättningen kommer bli inlägg som kanske på ett eller annat sätt kan kännas obekväma och på så sätt skapa diskusion och debatt. Självklart har de hot som riktats mot mig påverkat mig starkt och gjort mig mer försiktig, men som sagt; jag kommer även fortsättningsvis skriva om det som faller mig på. Med sting eller inte.

Regnig semesterdag

Denna regniga morgon använder jag till att lyssna på gamla sommarpratarprogram som jag missat. Jag möts av nyheten att även prinssessan Madeleine nu förlovat sig. Kristian Luuk spelar en personlig Tommy favorit "Whats So Funny About Peace Love & Understanding". Den där härliga Nick Lowe låten, som kanske Elvis Costello ändå fick den största hiten med. Jag gillar bägge versionerna. Kollar in Youtube och hittar denna lugna, avskalade versionen från 2007 och Kimmels show. Det slår mig hur mycket Nick Lowe har åldras. Det slår mig att jag lyssnade på Nick under åttiotalet och tidigt nittiotal. Tiden går och även jag har blivit 20 år äldre.

Att blogga 2

Mina egna trevande försök till att skriva blogg mottogs svalt till en början. Men, jag hade inga ambitioner till att få många läsare och trots att det kunde gå dagar då jag hade noll besökare, hittade jag snabbt glädjen i att skriva inlägg. Någongång efter ett par månader var jag uppe i drygt 20 unika besökare per dag och jag var helt förundrad. Tiden gick och inlägg per vecka blev fler och fler. Jag förstod efter ett tag att mitt engagemang i judoförbundet drog till sig läsare. I augusti i fjol låg jag stadigt över 300 besök och det visade sig att det bara skulle öka fram till judoförbundets årsmöte i mars. Sedan tog den politiska agendan vid i april och ett par inlägg räckte för att bloggen skule bli en liten besökssuccé. Där någonstans förlorade jag min bloggaroskuld och den uppståndelse som sedan följde av hat, granskningar, mordhot och förföljelse, gav en otäck smak av internets mörka sida. Många av de bloggar som jag genom året följt har lagts ner pågrund av samma anledning. Att blogga kräver inga förkunskaper. Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt. Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu. Att skriva om Torontos Maple Leafs senaste match skapar inte de rubriker som ett dödshot gör. Det bara är så tyvärr.

Blogghistorik

Min blogg såg dagens ljus den 4e december 2006. 2006 var också det år som bloggen fick sitt totala genombrott runt om i världen. Då startades ca 120 000 nya bloggar per dag. Idag, tre år senare startas 190 000 per dag! En ofattbar utveckling.
Som jag skrivit tidigare var det inte ett självklart val att börja skriva, även om det skrivna ordet alltid farcinerat mig. I mitt andra inlägg kan man läsa om hur jag kämpar med bloggandes nytta.
Historiskt sett sägs den första bloggen sett dagens ljus 1994. Författad av Justin Hall. I Sverige är Annica Tiger pionjär med sin nätdagbok 1997. Dock skulle det dröja ända till 2004 som bloggen verkligen slog igenom. Detta efter tsunami katastrofen, där bloggen visade sig vara ett mycket snabbt media för att sprida information. Även för min del skulle det visa sig att mitt bloggskrivande skulle bli ett snabbt och effektivt sett att få ut information. Mer om det och mitt egna bloggande i nästa inlägg om att blogga!

Uppåt!

Idag kom regnet. Det första regn jag stött på, på tre och en halv vecka. Kändes inte alls fel, egentligen bara skönt. Hur ofta får man säga det? Semestern har sannerligen varit skön så här långt och tanken på att man har ytterligare en hel vecka semester kvar, känns kittlande härligt! Jag noterar att Ljungkile går mot sin första förlust på fyra matcher och det känns förvisso lite deppigt, annars bara uppåt. Har förövrigt gått igenom höstens agenda och det ser faktiskt riktigt spännande ut. Inte alls mörkt, långsamt och trist!

Att blogga

Om ett par månader bör jag vara uppe i 1000 inlägg på denna blogg. Inte kunde jag ana den där dagen 2006 att det skulle få en sådan här utveckling. Att jag skulle skriva en blogg med flera hundra unika besökare per dag och som under kortare perioder klart överstigit 1000! Jag minns den vånda jag hade innan jag tog beslutet att börja blogga. Jag hade funderat på det under en längre tid och följt detta fenomen lite på avstånd. När jag väl bestämde mig för att ta steget att börja skriva, så var det en ganska trevande och sökande Tommy som satt vid tangenterna. Jag hade skrivit dagbok sedan 1983 och under mina år i USA i slutet av 90 - talet, skrev jag konternuerligt veckobrev, som var den tidens sätt att envägskommunicera med allmänheten. Idag tycker jag att jag funnit en klar bloggprofil. Jag skriver om mig själv och vardagen med barn och familj, jag skriver om mina intressen; sport (Toronto Maple Leafs, Ljungkile sk och judo), samhällsfrågor, politik, musik, resor och amerikanska presidenter. Jag tänkte att vi nu gör så här; Några inlägg framöver skriver jag lite om fenomenet blogg, skriver om bloggaren Tommy och hur bloggskrivande påverkat mig på olika sätt.

Hemma igen

Det tar liksom några dagar innan allt sätter sig! Man kommer hem igen efter att varit borta en tid. Väskor skall packas upp, det skall tvättas, gräsmattor skall klippas, grusgångar skall rensas...Jag vet inte, kanske beror det på att man så här i semestertid är ganska långsam. Hursomhelst, vi har nu kommit iordning igen och det innebär nya blogginlägg. Jag sitter ensam hemma och skall snart ge mig ut i det vackra vädret. Lyckligvis nog kom det solen och värmen samtidigt med vår hemkomst. Tänk att jag har en hel vecka semester till efter den här!

Presidentkort

Igår när jag gick igenom de senaste veckornas post som låg i lådan, fann jag äntligen paketet från Washington DC. Det där paketet med korten på George W Bush och Barack Obama. Nu är min samling av presidentgubbar åter komplett.

Sista föreställningen

Det är sista kvällen. Vi är på väg ner till byn för att köpa lite presenter och sedan hitta en trevlig restaurang för att fira av denna semestertripp. Kvällen lär antagligen sluta stilfullt på Cocoloco. Bortsett från att jag varit dålig idag och tid i stort sätt tillbringats i sängen, så sitter jag nu här i skuggan och mår ganska bra, väntar på att de andra skall komma ner. Dags för sista föreställningen för den här gången.

The greater middle East initative

Jag har under resan läst om George W Bush och hans tid innan och under presidentämbetet. Få presidenter och dess administration har blivit så utskällda. Vad man nu än själv tycker, kan man ändå inte komma ifrån hur otur karln hade (detta har jag diskuterat i ett tidigare inlägg). Bush den yngre gick på val på att all kraft skulle läggas inrikes och de amerikanska utrikesintressena skulle tonas ner. Farhågor i omvärlden befarade att USA återigen skulle gå in i isolationism, men sedan kom 11 september och omkullkastade allting. Irakkriget skapade så småningom en klyfta av misstro och Bushadminstrationens krigsmisslyckanden fick ödesdigra konsekvenser för utrikespolitiken. Dock kanske är George W Bush verk; The greater middle East initative från 2004, paradoxalt nog det bästa och viktigaste gärningen denna man åstadkom utrikespolitiskt. The greater middle East initative beskriver hur mellersta östern skall demokratiseras och är väl värd en studie. Tyvärr sprack hela idén på sin trovärdighet mitt uppe i ett brinnande Irak. Dock i dessa dagar då President Obama åker runt i arabvärlden med två utsträckta händer och presenterar sin syn på relationerna till den muslimska världen är detta något som man bör bygga vidare på. Det är alldeles för bra för att skrota av prestigeskäl. I mina mest negativa Obamastunder befarar jag att USA är på väg att återgå till samma geopolitiska spel som under kallakriget, då man hade överseende med diktaturregimer, bara de var allierade.

Judo

Idag har riksmötet dragit igång. Tillfället då alla svenska judoklubbar träffas, tillsammans med förbundstyrelse, kommittér och RF folk. Jag är inte med. Känns lite konstigt och tråkigt. För ett halvår sedan var jag så innerligt trött på mitt engagemang i Svensk judo. Efter 20 år med olika uppdrag inom förbundet, längtade jag efter att komma ifrån hetluften i judon och istället koncentera mig helt på min egna klubb. Det hade varit ett otroligt tufft sista år där glopord och lögner haglade och där konspirationer höll på att bli vardagsmat. I allt det här stod jag och det tog både mycket daglig tid och kraft. Jag har tidigare lovat att jag skulle skriva om den här tiden. Komma med avslöjanden och berätta om hur allting egentligen gick till. Flera läsare av den här bloggen har vid tillfällen frågat om just detta. Så här i efterhand ter det sig dock för känsligt för att diskutera. Det är fortfarande för tätt in på. Det rör upp så mycket känslor. En dag i mina judomemoarer skall jag berätta historien. Tills dess låter jag alla anteckningar ligga kvar i byrålådan.

Lustigt nog är jag nu tillbaka inom svensk judo. Något som jag aldrig trodde skulle hända. Något som jag t om sa till alla judofolk. Detta var "my last show". Efter årsmötet; ingen mer Tommy. Vår förbundsordförande sa det t om till mig vid några tillfällen strax därefter: "klart att du kommer tillbaka. Efter några veckor när du fått distans och fått ladda batterierna, kommer du vilja komma tilbaka. Du är inte typen som bara slutar och lutar dig tillbaka". Han fick rätt. Efter ett par månader fick jag erbjudandet att bli ordförande i ekonomiska kommittén. En tung post som förpliktigar. Kommittén som nu en tid framöver kommer hamna i fokus. Kommittén som skall se till att att knyta till sig nya sponsorer, sluta samarbetsavtal, sänka kostnader, ansvara för bidragsansökningar och profilprodukter. Det är en utsatt post som kommer kräva beslutsamhet, handlingsförmåga, lagarbete och mycket strategiskt kunnande. Inte så långt ifrån tidigare uppdrag jag haft i förbundet. Vi har lyckats få ihop ett bra gäng i kommittén och tillsammans är jag övertygad om att vi skall lyckas. Så här några månader senare är jag redo att återigen köra järnet för svensk judo.

Tuff natt

Denna semesterresa närmar sig sitt slut och vi har nu inte många dagar kvar här. Inatt nåddes någon form av kulmen i inomhustemperatur. Någon sömn att tala om blev det alltså inte. Innan åtta hade jag flytt ner till poolområdet och här sitter jag nu under parasoll, dricker kaffe och spanar ut över poolområdet. Sioux City igår som blev en fantastisk dag, även om hettan höll på att ta kål på oss. Nu blir det inga mer utflykter. De sista dagarna skall tillbringas i all stillhet i skuggan.

Utmattning

Vindarna är heta och kraftfulla. Fortfarande 40 grader ute när jag kollade av mätaren nyss. Förtillfället håller värmen oss i ett järngrepp och det är inte mycket man kan ta sig för. Jag sitter vi köksbordet, omringad av fläktar. Jag har mycket att skriva om. Jag har några nya inlägg påbörjade, som bara skall få en slutfinnish. Jag har överhuvudtaget en hel del saker jag skulle vilja ta tag i när jag nu ändå sitter här med pcn framför mig. Men jag är utmattad och slö. Helt orkeslös. Skall ta och lägga mig och se på en film i stället. Men först lite omöblering av vår armada av fläktar.

Angående Brians Burkes värvningar

En intressant fråga; Hur många mål gjorde Torontos nyförvärv Mike Komisarek, Colton Orr, Garnet Exelby, Francois Beauchemin och Wayne Primeau ifjol? Svar 7!. Samtliga över 6-foot-2 och vikt över 222 pounds. Toronto har fått en ny General Manager!

Värmerekord!

Idag slår det alla värmerekord för året. Då passar vi på tt bege oss till "jättegrytan" Sioux City.

Till Sioux City

Idag blir det av! Sioux City here we come!

På väg tillbaka

Allt är avspänt och lugnt. Att ha semester är helande. Efter ett tag kan man känna hur kraften kommer åter. Man börjar fundera på sitt jobb. Man börjar fundera över judosäsongen för klubben. jag tänker t om på min egna träning och hur skönt det skall bli att verkligen få köra igång tufft igen. Jag stimuleras över att tänka på mina projekt som jag skall dra igång. Jag ser framemot mitt nya uppdrag för svensk judo. Tänk vad gott det kan göra att komma bort några veckor.

Läsningens tid

Vi skulle varit iväg till sioux City idag, men morgonen mötte oss med den där blåsande värmen igen. Så denna utflykt är inställd tills vidare. Istället har det blivit ännu mer bad och jag har läst lite NHL sidor och läst på inför kommande säsong, läst de dagstidningar jag kommit över, mestadels internationella och fortsatt att läsa om President George W Bush väg till världens mäktigaste ämbete. I väskan ligger dessutom Måns Ivarsson sista del "vill du ha din frihet"
Om Ulf Lundell och väntar. Sommartid är läsningens tid.

Anton Strålman

Jag har funderat lite mer kring det där med Strålman som fick lämna Toronto för Calgary. Calgary är som lag idag betydligt bättre än Toronto och får även i år ses som en av favoriterna till slutsegern. För Anton Strålmans del har utmaningen till att ta en ordinarieplats i Calgary blivit en större en den i Toronto. Calgary har tveklöst den bästa backbesättningen i ligan.

Wayne Primeau

Igår presenterade GM Brian Burke ytterligare ett nyförvärv för Toronto. Inte heller detta en franchise spelare, eller ens någon som man en kan kalla en toppspelare av NHL kaliber. Detta denna gång via en trade. Att man skulle göra sig av med någon/några av sina backar har stått klart en tid, då man haft 10 stycken med klara NHLambitioner. Att det skulle bli en svensk var väl heller inte en allt för svår gissning. Strålman och Frögren har rankats nummer 7 till 10, sedan Burke kom in. Alexander Strålman fick dessutom sparsamt med istid under de matcher han fick spela i fjol. Så iväg med Strålman, in med Wayne Primeau ! Alltså lillebror Primeau som alltid fått stå i skuggan till sin äldre mer talangfulle bror Keith. Samme Primeau som ofta varit borta under längre perioder på grund av skador. Wayne Primeau är stor och stark, men långsam. Antagligen fullt tillräckligt för Gm Burke. Summering; ganska ofattbart att byta bort en ytterst talangfull spelare som blott bara är 23, mot en 10 år äldre kille som aldrig blev någonting alls och ytterst tveksamt kommer spela en hel säsong. Igår presenterade GM Brian Burke ytterligare ett nyförvärv för Toronto. Inte heller detta en franchise spelare, eller ens någon som man en kan kalla en toppspelare av NHL kaliber. Detta denna gång via en trade. Att man skulle göra sig av med någon/några av sina backar har stått klart en tid, då man haft 10 stycken med klara NHLambitioner. Att det skulle bli en svensk var väl heller inte en allt för svår gissning. Strålman och Frögren har rankats nummer 7 till 10, sedan Burke kom in. Alexander Strålman fick dessutom sparsamt med istid under de matcher han fick spela i fjol. Så iväg med Strålman, in med Wayne Primeau ! Alltså lillebror Primeau som alltid fått stå i skuggan till sin äldre mer talangfulle bror Keith. Samme Primeau som ofta varit borta under längre perioder på grund av skador. Wayne Primeau är stor och stark, men långsam. Antagligen fullt tillräckligt för Gm Burke. Summering; ganska ofattbart att byta bort en ytterst talangfull spelare som blott bara är 23, mot en 10 år äldre kille som aldrig blev någonting alls och ytterst tveksamt kommer spela en hel säsong. Igår presenterade GM Brian Burke ytterligare ett nyförvärv för Toronto. Inte heller detta en franchise spelare, eller ens någon som man en kan kalla en toppspelare av NHL kaliber. Detta denna gång via en trade. Att man skulle göra sig av med någon/några av sina backar har stått klart en tid, då man haft 10 stycken med klara NHLambitioner. Att det skulle bli en svensk var väl heller inte en allt för svår gissning. Strålman och Frögren har rankats nummer 7 till 10, sedan Burke kom in. Anton Strålman fick dessutom sparsamt med istid under de matcher han fick spela i fjol. Så iväg med Strålman, in med Wayne Primeau ! Alltså lillebror Primeau som alltid fått stå i skuggan till sin äldre mer talangfulle bror Keith. Samme Primeau som ofta varit borta under längre perioder på grund av skador. Wayne Primeau är stor och stark, men långsam. Antagligen fullt tillräckligt för Gm Burke. Summering; ganska ofattbart att byta bort en ytterst talangfull spelare som blott bara är 23, mot en 10 år äldre kille som aldrig blev någonting alls och ytterst tveksamt kommer spela en hel säsong.