Rädsla

Jag blir sällan rädd och blir jag rädd så utvecklar det alltid massa ilska inom mig som liksom tar bort den där skräckupplevelsen. Ilskan är förståss svår att hantera och gör mig irrationell, men jag är väl medveten om det och kan styra det rätt bra. Med andra ord behöver jag sällan vara rädd. Dock, i dessa svininfluensa tider funkar ilskan inget vidare. Hjälper mig inte ett dugg att bli arg. Så jag är livrädd! Givetvis påverkar det mig allt som skrivs i tidningar, sägs i radio och teve, dödsfall, pandemi och vaccin som kommer komma för sent. I mitt arbete träffar jag mängder av människor och minst 30 oönskade handskakningar per dag. Det gör mig rädd! Alla hostningar som får mig att vilja fråga "var det där en torrhostning?", funderingar om min snuva är början till mitt insjuknande, om Marie borde isoleras på grund av sitt halsont? Paniken är nära.