Jag har under resan läst om George W Bush och hans tid innan och under presidentämbetet. Få presidenter och dess administration har blivit så utskällda. Vad man nu än själv tycker, kan man ändå inte komma ifrån hur otur karln hade (detta har jag diskuterat i ett tidigare inlägg). Bush den yngre gick på val på att all kraft skulle läggas inrikes och de amerikanska utrikesintressena skulle tonas ner. Farhågor i omvärlden befarade att USA återigen skulle gå in i isolationism, men sedan kom 11 september och omkullkastade allting. Irakkriget skapade så småningom en klyfta av misstro och Bushadminstrationens krigsmisslyckanden fick ödesdigra konsekvenser för utrikespolitiken. Dock kanske är George W Bush verk; The greater middle East initative från 2004, paradoxalt nog det bästa och viktigaste gärningen denna man åstadkom utrikespolitiskt. The greater middle East initative beskriver hur mellersta östern skall demokratiseras och är väl värd en studie. Tyvärr sprack hela idén på sin trovärdighet mitt uppe i ett brinnande Irak. Dock i dessa dagar då President Obama åker runt i arabvärlden med två utsträckta händer och presenterar sin syn på relationerna till den muslimska världen är detta något som man bör bygga vidare på. Det är alldeles för bra för att skrota av prestigeskäl. I mina mest negativa Obamastunder befarar jag att USA är på väg att återgå till samma geopolitiska spel som under kallakriget, då man hade överseende med diktaturregimer, bara de var allierade.
