Snart val

Jag läser en artikel i New York Times "the class warrior". Det börjar hetta nu inför det amerikanska presidentvalet. Ett val jag följer med stort intresse, eftersom att just själva "presidentfenomenet" i USA alltid fascinerat mig. Här på bloggen har jag skrivit om det amerikanska presidentämbetet och några av huvudpersonerna vid ett flertal tillfällen genom åren. Dessa inlägg hittar ni om ni söker under etiketten Amerikanska presidenter här på bloggen.
Inom kort ett nytt val. Ett val med två svaga kandidater. Ni som läst min blogg kontinuerligt vet att jag inte är någon vän av Barack Obama. Tyvärr är alternativet lika illa; Mitt Romney och det tyckte jag redan 2008 när han ställde upp mot McCain. I all bedrövelse kan jag ändå finna lite humor hos Mitt som tiggde kampanjbidrag på en middag samtidigt som han kritiserade bidragstagare.Minst 47% av mig tycker det är lite roligt.

Jag kommer fram till valet den 6 november bjuda på flera inlägg i ämnet som en blogg i bloggen kan man säga. Här kommer lite snabbfakta om mig och min relation till alla dessa män:

• Presidenter som jag tycker lite extra om är William McKinley, Harry S Truman, Ronald Reagan, Bill Clinton.
• Vilken partifärg de har spelar ingen betydelse för vad jag tycker om dem. I amerikanska presidentval handlar det så mycket mer om person framför partifärg.
• Jag tycker George W. Bush var mycket bättre president än sitt rykte här i Europa.
• Jag tror att John McCain hade blivit en mycket bra president och beklagar att han blev slagen av Obama 2008.
• Jag hoppades på att Al Gore (D)skulle vinna 2000 mot George W. Bush och John Kerry (D) borde fått en chans 2004. Jag tror att dessa två hade blivit bra presidenter.
• I alla tester som tidningar brukar göra "inför" blir jag ALLTID republikan.

Människokraft, Naturkraft

Jag spelar The Bands greatest på min mediaspelare, samtidigt som jag uppdaterar mig om nattens händelser. Framförallt om Egypten, men också i dess arabiska grannländer. För demokratihungern tycks nu ta fart lite varstans. Våldet eskalerar i Kairo och strider fortsätter med all högre intensitet på Tahrirtorget. Mubarakanhängare har nu bestämt sig för att göra ett massivt motstånd mot regimkritiska demonstranter och har öppnat eld. CNN rapporterar att minst fem personer har dödats, men det kan vara mer. Demokratiprocessen tycks tyvärr alltid kräva liv för att kunna slutföras. Det är med dysterhet jag nu ser vad som händer i Egypten, trots att säkerligen något bra utav det här väntar runt hörnet. Min tidigare skeptism om att demonstrationerna kommer kunna leda till den sittande regimens fall, verkar varit i överkant. Nu verkar det finnas hopp och faktiskt en klar ljusare tid i sikte. I detta spelar förståss västvärlden med USA och EU i spetsen en viktig roll, även om President Obama varit försiktig och ganska avvaktande till en början. Mer om President Obamas handlande antar jag att jag kommer återkomma med i ett senare inlägg. För det är dags att börja jobba, att ta tag i denna blåsiga, regniga dag. Vädrets makt visar sig inte enbart i vårt land denna morgon, utan i australiska Queensland har man knappt hunnit hämta sig från Översvämningsvattnet förän cyklonen "Yasi" gör entré. I USA har "monstersnöovädret" lamslagit en stor del av landet. Jordskalvet vid ön Jan Mayen i nordatlatlanten mättes i helgen till 6,1 på Richterskalan, men har knappast tilldragit sig någon uppmärksamhet alls även om det hände på norskt teritorium ca 54 mil nordost om Island. Det har liksom försvunnit i dessa dagars extrema nyhetsflöde.
Att Johan Franzén gjorde hela fem mål inatt för sitt Detroit på andra sidan atlanten tycks dock lyckats bryta sig igenom.

Internationellt

Dricker dagens första kopp kaffe och kanske är det just med anledning av bristen på denna svarta dryck som jag inte på något vis lyckats komma upp i tillräckligt god standard för att att kalla detta en god dag. För så är det väl med oss människor generellt; att vi letar efter anledningar till att saker och ting inte blir som man vill...

Jag var en av de som i natt var uppe för att se President Obamas tal till nationen, the state of the union. Som man kunde ana så skulle talet handla mycket om vikten av samarbete över partigränserna. Något som jag personligen tror blir mycket svårt, för att inte säga omöjligt så länge som Barack Obama är president. Vid något tillfälle så nämnde han också de svårigheter landets befolkning stått inför under de senaste året, men menade att ingen trots detta längtade sig bort från USA. Där tror jag att han har fel, mycket fel. Så var det säkerligen en gång, men saker och ting har ändrat sig och de rapporter som jag nu får från det stora landet på andra sidan av atlanten är, längtan bort, uppgivenhet och vrede. President Obama har skapat en amerikansk identitetskris och en utbredd rädsla för att landet förlorar sin världsledande ställning. Detta är förståss inte bra och förutom landets medborgares egna vrede, finns det all anledning för oss utanför USAs gränser att oroas för detta faktum. Att Obama kom som någon slags frälsare (som han aldrig var och aldrig kommer kunna bli)kommer bli hans fall. Självklart är det omöjligt att leva upp till alla de förväntningar som omänskligt lade på hans axlar. USA är inte som andra länder och Barack Obama är inte som USA. Alltså en omöjlighet och vad vi nu kommer se i två år framöver är en status quo liknade situation som både är skadligt för USA och resten av världen.
Mycket av mitt intresse dessa dagar rör sig i internationella nyheter. Främst kanske om vad som händer i Tunisien och Egypten. Det talas om att även regimen i Egypten kommer att falla, som den gjort i Tunisien. För det tror jag dock att förutsättningarna ser ganska dystra ut. Egypten har 70 miljoner mer invånare och inte alls den stora medelklass som vuxit sig stark i Tunisien. En stark medelklass som visat sig så viktig för att få igång och genomdriva demokratiprocessen. Egyptens medborgare har en nästan omöjlig uppgift framför sig för att nå en demokratisk ordning. Förhoppnings har jag fel i denna slutsats.

John Adams

Svt har börjat att visa den kritikerrosade och mångfaldigt emmybelönande, sju avsnitt långa serien John Adams. Ett självklart teveval för Tommy förståss. Första avsnittet gav mersmak och jag skall medge att förutom att John Adams var USAs första vicepresident, att hans äldsta son senare blev president nummer sex i ordningen och att Johns kusin, patrioten Samuel Adams senare gav namn till Boston Beer companys kända öl, känner jag väldigt lite till denna man; John Adams. USAs 2e president. Jag ser med spänning fram mot fortsättningen.

Fredspris?

Idag möts världen av beskedet att President Obama får Nobels fredspris. Med ens tappar priset sitt värde. BARACK OBAMA! Man behöver inte vara en uttalad Obama skeptiker som jag för att förstå att utnämningen är helt idiotisk. Fredspriset skall väl rätterligen fås för en gärning och inte en vision, ambition eller plan? Det känns lite som om priset ges i syfte att hjälpa Barack Obama på traven för att skapa en bättre värld. Om så är fallet är tanken god i sin naivitet, men totalt förödande som motivationsskapare mot de som ger sitt liv för att skapa en bättre värld.

Att blogga

Om ett par månader bör jag vara uppe i 1000 inlägg på denna blogg. Inte kunde jag ana den där dagen 2006 att det skulle få en sådan här utveckling. Att jag skulle skriva en blogg med flera hundra unika besökare per dag och som under kortare perioder klart överstigit 1000! Jag minns den vånda jag hade innan jag tog beslutet att börja blogga. Jag hade funderat på det under en längre tid och följt detta fenomen lite på avstånd. När jag väl bestämde mig för att ta steget att börja skriva, så var det en ganska trevande och sökande Tommy som satt vid tangenterna. Jag hade skrivit dagbok sedan 1983 och under mina år i USA i slutet av 90 - talet, skrev jag konternuerligt veckobrev, som var den tidens sätt att envägskommunicera med allmänheten. Idag tycker jag att jag funnit en klar bloggprofil. Jag skriver om mig själv och vardagen med barn och familj, jag skriver om mina intressen; sport (Toronto Maple Leafs, Ljungkile sk och judo), samhällsfrågor, politik, musik, resor och amerikanska presidenter. Jag tänkte att vi nu gör så här; Några inlägg framöver skriver jag lite om fenomenet blogg, skriver om bloggaren Tommy och hur bloggskrivande påverkat mig på olika sätt.

Presidentkort

Igår när jag gick igenom de senaste veckornas post som låg i lådan, fann jag äntligen paketet från Washington DC. Det där paketet med korten på George W Bush och Barack Obama. Nu är min samling av presidentgubbar åter komplett.

The greater middle East initative

Jag har under resan läst om George W Bush och hans tid innan och under presidentämbetet. Få presidenter och dess administration har blivit så utskällda. Vad man nu än själv tycker, kan man ändå inte komma ifrån hur otur karln hade (detta har jag diskuterat i ett tidigare inlägg). Bush den yngre gick på val på att all kraft skulle läggas inrikes och de amerikanska utrikesintressena skulle tonas ner. Farhågor i omvärlden befarade att USA återigen skulle gå in i isolationism, men sedan kom 11 september och omkullkastade allting. Irakkriget skapade så småningom en klyfta av misstro och Bushadminstrationens krigsmisslyckanden fick ödesdigra konsekvenser för utrikespolitiken. Dock kanske är George W Bush verk; The greater middle East initative från 2004, paradoxalt nog det bästa och viktigaste gärningen denna man åstadkom utrikespolitiskt. The greater middle East initative beskriver hur mellersta östern skall demokratiseras och är väl värd en studie. Tyvärr sprack hela idén på sin trovärdighet mitt uppe i ett brinnande Irak. Dock i dessa dagar då President Obama åker runt i arabvärlden med två utsträckta händer och presenterar sin syn på relationerna till den muslimska världen är detta något som man bör bygga vidare på. Det är alldeles för bra för att skrota av prestigeskäl. I mina mest negativa Obamastunder befarar jag att USA är på väg att återgå till samma geopolitiska spel som under kallakriget, då man hade överseende med diktaturregimer, bara de var allierade.

Läsningens tid

Vi skulle varit iväg till sioux City idag, men morgonen mötte oss med den där blåsande värmen igen. Så denna utflykt är inställd tills vidare. Istället har det blivit ännu mer bad och jag har läst lite NHL sidor och läst på inför kommande säsong, läst de dagstidningar jag kommit över, mestadels internationella och fortsatt att läsa om President George W Bush väg till världens mäktigaste ämbete. I väskan ligger dessutom Måns Ivarsson sista del "vill du ha din frihet"
Om Ulf Lundell och väntar. Sommartid är läsningens tid.

Harry S. Truman

Ser man på! Idag är det årsdagen då Harry Truman blev USAs 33 president 1945. Truman är som jag tidigare delgivit i denna blogg min absoluta favoritpresident. Ingen annan president har verkat i en mer orolig och instabil tid. Truman lyckades ordna till eller vara en stor del i blandannat atombomberna över Japan,Trumandoktrinen, Marshallplanen, bildande av Atlantpakten, Kalla kriget, luftbron till västBerlin, Statens Israels grundande,Fair Deal och Koreakriget. Spännande!

William Mckinley

Jag begav mig till biblioteket idag fast besluten att hitta en bra biografi om amerikanska presidenter. Just amerikanska presidenter har under större delen av mitt liv varit ett stort intresse. (Se tidigare inlägg http://tommywidekarr.blogspot.com/2008/11/politik.html) Dock känner jag att jag börjar tappa greppet. De där "gubbarna" liksom smälter ihop med varandra och jag börjar få svårt att hålla isär flera av dem. sagt och gjort, något måste göras och jag fick tag på en fin bok om självaste William Mckinley, USAs 25 president. Denna posttjänsteman började sin politiska karriär likt ett antal andra presidenter efter att dekorerats efter tapperhet i strid under inbördeskriget. Mcinley var republikan och blev president någongång på slutet av1890-talet tror jag. Som en sann imperialist satte Mcinley djupa avtryck för den amerikanska staten. Med säkerhet minns jag att han lyckades lägga under sig både Puerto Rico, Cuba och Fillipinerna. Dessutom annekterades Hawai. Mcinley sköts emmellertid mitt i veka livet av en anarkist och dog nästan omedelbart. Hm, detta skall bli spännande och intressant läsning.

Politik

Jag kommer hem från ett politiskt möte där vår kommuns närmaste framtid står i centrum och jag slänger mig ner i soffan för att kolla in valvakan. Sedan många år tillbaka, har amerikanska presidenter varit min lilla hobby och ngt som jag gärna förkovrat mig i. Min "favorit" president är helt klart Truman. Jag tycker att Reagan och Clinton är två presidenter som klart underkattats och absolut i framtida historiska perspektiv kommer att räknas som några av de absolut främsta. I valet 2000 hoppades jag på Al Gore. Denna gång håller jag på Mcain. Men, allt pekar på en Obamaseger och som vanligt håller jag på förloraren.

Mcain eller Obama

Idag gjorde jag för skoj skull ett sådant där test som skulle visa på vem i amerikanska presidentvalet som jag stödde. Det visade sig varken bli Mcain eller Obama som stod närmast. Intressant att jag som liberal är republikan...
Resultatet blev iallafall som nedan visar:


Your position in comparison with the candidates.
You have responded to 36 propositions. Based on the responses you provided, you are the closest to
Ron Paul and you are the furthest away from Barack Obama


Ron Paul (withdrawn)
You are 19% more economic left
You are 8% more traditional
You have a substantive agreement of 50%

Rudy Giuliani (withdrawn)
You are 23% more economic left
You are 11% more progressive
You have a substantive agreement of 68%

John McCain
You are 16% more economic left
You are 25% more progressive
You have a substantive agreement of 60%

Mitt Romney (withdrawn)
You are 25% more economic left
You are 25% more progressive
You have a substantive agreement of 65%

Mike Huckabee (withdrawn)
You are 20% more economic left
You are 31% more progressive
You have a substantive agreement of 56%

Bill Richardson (withdrawn)
You are 31% more economic right
You are 24% more traditional
You have a substantive agreement of 63%

Hillary Clinton (withdrawn)
You are 34% more economic right
You are 24% more traditional
You have a substantive agreement of 66%

John Edwards (withdrawn)
You are 30% more economic right
You are 29% more traditional
You have a substantive agreement of 63%

Fred Thompson (withdrawn)
You are 23% more economic left
You are 40% more progressive
You have a substantive agreement of 62%

Barack Obama
You are 25% more economic right
You are 40% more traditional
You have a substantive agreement of 64%

Super tisdag

Det är i dag det gäller. Trots att den amerikanska valproceduren ter sig både krånglig, svår och odemokratisk i svenska ögon, kan man också fastslå att det skapar spänning och till viss mån ovisshet och dramatik in i det längsta. Jag har tidigare nämnt medias rapportering ifrån demokraternas nomineringsprocess och hur illa det är att demokraterna hela tiden favoriseras. Det är fortfarande lika illa. Allt handlar om Obama vs Clinton.

Jag har under flera år haft ett stort intresse i att förkovra mig i amerikanska presidenter. Jag har läst på och gått igenom alla och jag vill påstå att jag ä ganska bra påläst på var och en av dem från Washington till G.W. Bush. Jag har aldrig tagit ställning för antingen republikansk eller demokratisk politik, eftersom att det för mig i sak inte handlar så mycket om politisk inriktning när det kommer till personvalet, utan mer om personkemi. Det innebär att bland mina absoluta favoriter återfinns två demokrater (Truman och Clinton) och en republikan (Reagan). I förra valet hoppades jag på Al Gore, men inför årets val har hela tiden McCain varit mitt självklara val. Något som även de registrerade republikanska väljarna nu verkar tycka. Jag delar mycket av hans värderingar och idéer, men framförallt att han kanske är vår tids största politiska gränsöverskridare. Det bådar gått för USA och resten av världen.

Bara demokrater

Tidningen Expressen har sedan den 30 december ställt frågan till sina läsare; vem de tror blir Usas nästa president? Att de demokratiska kandidaterna skulle ligga högre än de republikanska är kanske i sig inte så konstigt, med tanke på hur t ex teve helt och hållet har fokuserat på Obama - Clinton fighten(Varför har ingen frågasatt detta?)Det anmärkningsvärlda är demokraternas totala överlägsenhet i undersökningen, där trean Edwards har med sina 12,9 % mer än dubbelt än fyran och bästa republikanen: Mitt Romney. Så, vad drar man för slutsatser av det? Är majoriteten av Expressens läsare demokrater, eller håller vi på att bli utsatta för en århundradets värsta politiska propaganda?