Det är så det är...

För en tid sedan hörde en god vän av sig till mig och berättade om den livskris som inträffat. Jag blev stum i telefonen, jag blev för en gång skull mållös. Famlade efter att hitta de rätta orden, de kloka meningarna. Istället svarade jag ytterst klumpigt "Ja, så är det ju här i livet". En sådan förbannad kommentar! Det har jagat mig i några nätter och gjort mig sömnlös. Det är liksom typiskt att orden skall komma ut fel de gånger som de kan vara avgörande.