I en tidning finner jag en lista över de hårdaste tennisservarna. Det fångar mitt intresse, trots att jag det senaste deceniumet varit en slumrande tennisfantast. Anledningen är Roscoe Tanner. Av listans 8 platser finner man Andy Roddick på fyra av dem, inklusive första platsen. Som tvåa Roscoe Tanner från Palm Springs 1978, med 246 km i timman. Bara ynka 3 km/h mindre än Roddicks rekord! Jag minns Tanner som igår. Framförallt från Wimbledonfinalen 1979 i final mot Björn Borg där han i en mycket dramatisk och jämn match pressade Borg till fem set. Björn vann sedermera sitt fjärde raka wimledon, men Tanner hade i mitt unga tennishjärta förevigat matchen
föralltid. Hans serve var enorm. Det fanns ingen som servade som han. Han spelade i en tid av hjältar som Björn Borg, Jimmy Connors, Arthur Ashe, John McEnroe och Guillermo Vilas. Ingen var så hårdslående. Det gjorde intryck på en blott elvaårig grabb med tennistycke. Han var en av de första som använde metallracket och var säkert där en stor del av den tennisracket revolution som skulle följa.
Serven till trots så var det kanske inte det som imponerade på mig mest då under slutet av sjuttiotalet. Det var smashen och volleyspelet som trollband mig. Han var en riktig "killer". Roscoe Tanner var en en tungviktare på banan, men en förlorare utanför. Efter tenniskarriären gick mycket snett, med flera fängelsedomar. Men det där måste jag kolla upp, bara sånt som jag läst någonstans någongång. i kväll blir det mycket Roscoe Tanner dokumentation.
