Mentalt redo

Det är en söndag eftermiddag. En söndag som alla andra. Man ordnar med de saker som måste vara förberett inför en ny vecka. Och ja, jag är tillbaka på hemmaplan. Redo för "hemmamatch" med andra ord. Hemma match med den betydelsen; Back to business. Jag vet inte i egentlig mening om jag känner mig piggare, mer utvilad, mer mentalt redo att möta resten av årets utmaningar, men jag hoppas det. Om man tar en titt på den fotomosaik som finns här intill, kan man förvisso inte dra några andra slutsatser. Och faktum är att jag kanske för första gången kunnat släppa allt runtomkring och bara hänge mig åt semesteraktiviter. Så kanske ändå är jag nu mentalt utvilad. Så jag sätter på Tomas Andersson Wij, Den där liveplattan från Rival som precis kommit ut på Spotify. Pefekt skön att ha i bakgrunden när man arbetar. Och likt en dikt av min bror kan Andersson Wij beröra mig så djupt att jag blir tårögd.

"För det är som det ska, det växer det dör

 och det finns ingen väg tillbaks
 Och om det skiter sig helt
 kan man kliva av tåget
 och slå sin värld i kras"

Ibland och faktiskt som oftast ser jag mig själv som den mest konservativa musikförbrukaren. Men efter att under förmiddagen lyssnat både på Skrillex, Korn och Kid Rock blir faktiskt mitt nuvarande musikval ett skönt avbrott och jag känner mig rentav lite radikal. Fortsättningsvis blir det Billie and the vision, George Strait och varför inte lite Matchbox Twenty..

Jodå, jag är mentalt redo och absolut ingen konservativ musikförbrukare!

Uppblåst

I ett inlägg i går skrev jag om mina egna "flygeskapader" och tänkte här delge lite bilder från då. Titta vad självsäker jag såg ut. Som om att detta absolut inte skulle kunna vara något som skrämde upp mig. Känslan sedan på väg upp...och rädslan för att jag skulle flyga ur hela lufttunnan och sedan störta, kan inte beskrivas i bilder.  Det ser faktiskt inte så otäckt ut, men efter några meters stigning kan jag lova att det blir en ytterst traumatisk upplevelse för en person som är ganska höjdrädd.

Varför får man inte ha badbyxor på sig i bastun på kommunala badhus?

Morgonen börjar med Eric Benet som så många morgnar förut. Inget regn utan sol och en behaglig morgonstund. Kaffe. Jag går igenom morgontidningar och kollar på nyhetssändningar. I min mailbox dyker ett svar upp ifrån "ansvarig person på ett badhus". Det är så här förstår ni att jag håller på och undersöker frågan; "Varför får man inte ha badbyxor på sig i bastun på kommunala badhus?" En mycket bra fråga som jag fått med anledning av att jag här i min blogg håller på med att ta död på myter. Hur låter svaret på frågan då? Jo;

Bakterier och svampar frodas extra bra i den fuktiga varma miljön som är i en bastu och badkläder är utmärkta bakteriespridare". vad är detta för svar egentligen? Innebär det också att handuk också ej borde vara tillåtet? Iallafall ingen fuktig sådan och förstås absolut en rentvättad...men vad är det förs skillnad egentligen? Är allt det här t om en myt, en factoid, sådant som vi blivit intalade att tro, men som egentligen inte är sant. Precis sådant som jag den senaste tiden börjat undersöka! (?) Det här måste jag gå vidare med. Forskning på hög nivå. Vem bör ha svaret på min fråga? Vem skall jag höra av mig till först?

Semester i Nordafrika

För lite mer än ett år sedan satte den tunisiska fruktförsäljaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv i frustration över mutor, polistrakasserier och brist på pengar. Han inspirerade andra unga män att göra samma sak och hans desperata handling blev den tändande gnistan till revolten i Tunisien och till den arabiska våren. 

För drygt en vecka sedan fick den förre tunisiska presidenten Zine  al-abidine  livstids fängelse. Detta för att han ha beordrat dödandet av protesterande i det som blev inledningen på den arabiska våren.För bara några dagar sedan hävde Tunisien utegångsförbudet som rått i landet under en tid. Det är till detta land som jag och min familj åker till om bara några få timmar. Både spännande och intressant.

Hat

Förra veckan i media handlade i stort sett mest av Whitney Houston och begravningen och ...Björn Ranelids melodifestivaltävlande och sedermera vinst. I mångt och mycket negativa vibbar. Denna morgon helt andra toner. Glädjebesked att Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel fått en dotter och Sverige en ny prinsessa. Sånt kan till och med få mig på riktigt gått humör. Sedan följde alla yttringar. Så mycket hat, så mycket ..avundsjuka. Sociala medier, arbetsplatser...Jag har så svårt att förstå att man aldrig kan ta saker för vad det är. Hur kan så mycket avsky och sarkasmer visas och yttras för att få förstärka sin egna sak? Jag har full respekt för oliktänkande, att man inte är för monarki, att man inte gillar en speciell politiker, eller sångerska, etc. Men man behöver inte för den delen vara en skithög och föra en osaklig diskussion och kampanj. Björn Ranelid har sannerligen fått känna på att vara hatad i detta landet. Han vinner tillslut delfinalen i schlagermusik och möts av ...hat. Varför? Var är problemet? Jag såg aldrig den där delfinalen och jag har inte läst speciellt mycket av Ranelid, men han vann den där delfinalen och oavsett om man tycker att rätt låt vann eller ej, så finns det ingenting som försvarar dessa påhopp på en människa som man inte överhuvudtaget känner eller har en relation till. En av vår tids absolut största sångerskor; Whitney Houston dog och en hel värld sörjde. De sörjde inte människan, utan musiken, konstaterandet att den känsla hon förmedlade till andra människor via sin musik nu slutligen tystnat. Tyvärr misstolkades även detta och döm av min förvåning när socialamedier fylldes av människor som tyckte att "det var gott åt henne". "En knarkare mindre", var en vanlig kommentar. Vad är det egentligen för människosyn? Nåväl, nedan har jag lagt till ett avsnitt med Oprah som jag tittade på i helgen. Det berörde mig. Framförallt när hon pratade om Michael Jacksons död och hur hon såg sig själv som en spegelbild av honom. Det ger en extra dimension till hennes tragiska bortgång några år senare.

Reflektion

Jag är en reflekterande människa. Är mån om mina minnen, men romantiseras inte av dem. Det fanns en tid då jag fullkomligt älskade att problematisera, utveckla och hänge mig åt sentimentala händelser från det förflutna. Det är slut på det nu. Det har det varit länge. Nuet driver mig, den dagliga tillfredställelsen och lyckan. Dock kan man aldrig komma ifrån sitt förflutna och på någotvis så är tillslut det man minns, något som man har kvar, som man äger. Det sista jag gör varje kväll innan jag somnar är att gå igenom hela min dag. vad hände? Vad var det bästa med dagen? Alltid kommer jag på någon ljusglimt, trots att jag från början tänkt att: "denna dag har varit en riktig skitdag". Det är de små sakerna som i grunden håller en i gång.
De sista två veckorna har jag funderat en hel del på året som gått. Reflekterat, värderat, listat i mitt huvud allt bra som hänt, men jag har också tänkt och tagit fram det där som kanske var mindre bra. Jag har gjort ett bokslut över mitt år anno 2011. Det första som slår en när man går tillbaka, är vad lite man minns. Av årets 365 dagar så är det bara ett fåtal dagar som man faktiskt kan återge! Gårdagen minns man och om man tänker till; med viss möda dagen innan gårdagen. Sedan tar det stopp och man måste nästan ge sig på ett litet detektiv arbete och fuska genom att gå igenom sin kalender för att påminnas om resten av den senaste veckan. Jag klarar av att få ihop lite drygt 20 dagar. Det är jag nöjd med. Jag återkopplar till speciella händelser som jag minns, försöker därefter komma på vad som mer hände den dagen och slutligen leta fram ett datum. Jag tror att dessa återblickar är nyttigt för mig, att det ger mitt liv en mening. Jag vill inte leva i det förgångna, men gårdagen ger mig bränsle och kraft att leva ytterligare en dag.

Harvens dag

Jag hamnar framför teven och genomlider fyrans nya dansprogram, som är så otroligt dåligt och obotligt korkat. Jag störs verkligen av denna svaga programide, men är alldeles för trött och loj för att iddas byta kanal. Det blir dock bättre en timma senare med filmen Bröllopsfotografen. Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler och genast vaknar upp i min dvala. Alla dessa Ödeborgsvyer gör mig på gott humör.
Det har firats Harvensdag och till en början bjöds det på riktigt skapligt väder och det var ganska mycket folk som tagit sig till torget i Färgelanda centrum. Sedan föll regnet som senare blev hagel och rent skyfall. Förhoppningsvis fick ortens handlare en bra dag. De politiska partier som fanns representerade på torget visade engagemang och alla var där inklusive Miljöpartiet som efter många år gör comeback i Färgelanda. Jag fick möjlighet att prata med flera väljare, samt media. För mig personligen gav också alla de samtal jag hade under dagen med kollegor från de andra partierna mycket. Att vi nu hittar möjligheter att kommunicera partierna emellan anser jag i dessa tider vara ytterst viktigt. I kommunpolitiken handlar mycket om personkemi och vem som går bra ihop med vem. I tider av slitningar och frustration har mycket av det förtroende som funnits partirepresentanter emellan försvunnit. Därför känns det extra bra efter alla de samtal jag hade under dag som både var konstruktiva och i många fall samförstående.

Published with Blogger-droid v1.5.2

where's my arc

Jag uppskattar repriseringen av Sopranos som SVT kör denna sommar. I mitt tycke är det en av de absolut bästa serier som gjorts. I går kväll var det ett av mina favorit avsnitt där Chrissie i en scen är deppad och tycker livet är slentrian och inte mycket mer. Paulie har i vanlig ordning svårt att förstå och scenen är både utrycksfull och dramatisk. Jag älskar den och den ger lite dimension över hur vi människor tolkar saker lite olika här i livet.

Förlösande regn (och tankar som det släpper lös)

Och så kommer regnet tillslut. Det är hårt och kraftfullt och ordentligt blött. Jag står på balkongen och spanar ut över Färgelanda som dränks av en våldsam kraft. och mina tankar handlar om montering av balkonglådor, att Marie fyller arton, Semester, Stundande valet, Sicilien och hur vackert allt är i just denna stund...
och det doftar dessutom ljuvligt.

Tyst i natten

Det är ett fullkomligt lugn i natten. Inte en bil hörs, inte en människa. Nästan som man undrar om mitt blogginlägg igår om "vildarna" i den fredlösa zonen gett effekt. Eller är det en djävulskplan för att eliminera mig? Min paranoia får mig att åter ge mig ut på balkongen, men denna gång så smyger jag, hukandes i skydd av räcket. Ingen ser mig. Ingen där, ingen här. Allt bara tyst och lugnt, inget tecken på elände. Jag andas ut. Det är en skön natt.

Lucky Luke

Dagen har inneburit kvalitetstid med min son och viss tid har inneburit att plöja igenom hans Lucky Lukefilms bibliotek. När jag var liten fanns det visserligen film, men någon form av filmspelare var sällsynt då och i mitt föräldrahem fanns det inte. Men på biblioteket kunde man låna albumen och där fanns Asterix och Tintin, som jag också älskade. Serieböcker var något speciellt och med tiden fick jag en egen ansenlig samling av serieböcker. Bland favoriterna återfanns Lucky Lukes äventyr. När jag idag tittat på dessa filmer kan jag inte annat än att känna någon form av tillfredställelse och gillande, trots att jag trots allt fördrar bokformen. På någotvis väcker det massa känslor som funnits inom en i alla dessa år, men som inte vidrörts.

Rädsla

Ibland händer det som man inte tror eller vill skall hända. Strax efter att judoträningen var slut i förmiddags fick jag ett telefonsamtal i från akuten i Uddevalla. Marie hade varit med om en bilolycka och låg på trauma enheten. Dagen har spenderats tillsammans med henne. Hon mår efter omständigheterna okay, men jag är rejält skärrad. Jag är hård, kompromisslös och orädd som person. När det kommer till ens barn är man inte så tuff.

Sådant tycker jag är kul

Av någon anledning är den absolut vanligaste reklamen vid hockeymatcher, reklam för bilar eller för öl. Det säger en hel del om hur man tror att en hockeyfantast ser ut. Ölreklamen är oftast rolig. Min absoluta favorit för tillfället är denna reklam för Keystone Light. Håll till godo. Nu åker jag iväg på 40års fest. Ha en trevlig kväll!

Tankar sett utifrån dagens ljuva härlighet

Det är årets varmaste dag så här långt. Drygt 10 plus och solen känns skön och fräsch. Det är fågelkvitter och rörelse hos de flygande varelserna. Ett gott tecken på att våren är på gång! Även jag håller igång. Det är lätt att vara aktiv och produktiv en dag som den här. Har t om haft en så bra dag så att jag tänker åka hem nu. Lite tidigare än beräknat. Jag tänker ta en pratstund med min son, äta i lugn och ro, åka till klubben och träna ett hårt pass och ha det allmänt trevligt med vänner. Sedan är det fullmäktige i kväll. Tänker prioritera träningen, men kanske hinner titta bort och se fullmäktige en stund. Det är en tid då mycket händer inom partierna. Det är valår och med det stiger det politiska intresset. Man börjar nu få lite grepp om hur den politiska kartan skall utforma sig, vilka formationer enskilda partier skall få ihop. Det handlar om att skapa det vinnande laget. För många att skaka av sig de senaste årens turbulens och missförhållanden, blicka framåt och mobilisera väljarna och skapa tilltro. Det finns inget etablerat parti i Färgelanda som kommer få en enkel resa fram till valdagen. Varje steg, varje handling och uttalande kommer skärskådas in i minsta detalj. Ingen direkt trevlig "resa" kan tyckas, men spännande och utmanande. För min del ser jag framemot det med intresse. För som med den analkande vårvärmen kommer den politiska temperaturen stiga och det i en allt högre fart ju närmare vi kommer valrörelsen. Allt kommer ha sin tid och sitt skeende. Det finns ingen anledning till att se bistert på det. En dag som den här är det lätt att ha ett leende på läpparna. Mycket ligger framför oss.

Världen är liten (vilken gång i ordningen)

I förgår när jag kommit hem från Stockholm, satte jag mig ner och kollade på de eftermiddagsmatcher som det bjöds på från andra sidan atlanten. Blandannat zappade jag mig in på matchen Rangers mot Flyers. Döm av min förvåning när jag i denna stund fick ett meddelande från min gode vän från Norr som sände en hälsning från Madison Square Garden, New York! Han var på samma match som jag just tittade på! Jag hade ingen aning om att han var i USA, än mindre i NY.

Tiden går, man blir äldre, så också barnen

Jag och Eric började att spela hockeyspel för några år sedan då han fortfarande var ganska liten. Som barn älskade jag hockeyspelet och blev med tiden ganska suverän på bordshockey. Eric gillar också bordshockey. Vi spelar fortfarande med viss kontinuitet. Det är ömsesidig glädje när vi drabbar samman. Den sista tiden har jag märkt att jag inte längre behöver "göra mig till" för att han skall få vinna. jag får faktiskt kämpa riktigt hårt för att hålla jämna steg. Idag skedde det. Han har tillslut fått snabbheten att synka med tekniken fullt ut. Antingen har jag med åldern blivit extremt långsam, eller också är han nu ikapp. Två raka vinster mot en högst ordinär Tommy. Från och med imorgon kommer det bli en kamp på liv och död!

Dröm om Fort Meyers beach

Det är återigen en kall morgon med massor av nysnö på backen. För en gång

skull är jag ganska tillfreds med att jag tar tåget till huvudkontoret idag. Det är februari. Äntligen är långa januari slut. Januari har känts som en enda lång evighet. Antagligen för kylan och bitterheten. Jag drömmer om sol och värme. Jag drömmer om solnedgångar och kortärmat. Fort Meyers beach hade sannerligen varit en önskvärd plats att befinna sig på.

Fort Meyers Beach 2009

Lördag morgon

Utetemperaturen drar sig ner mot - 20 igen och på backen ligger ett tunt lager av pudersnö. Jag gör iordning bilen för morgonens färd, inventerar brevlådan efter tidningen och går sedan in. Jag dricker en kopp utsökt espresso, tar en till för säkerhetsskull och går igenom morgonens barnträning en sista gång. Lördagsmorgonar innebär judo. Ett stort gäng härliga ungar som fyller förmiddagen med glädje. Dessutom är min egna son med där och mina vänner delar ledarskapet med mig. Lördagsmornar får mig att må bra. En må bra dag helt enkelt!

Bloggstressbubbla

Bloggen är död i nästan två veckor. Inget händer, inga inlägg, bara massa vånda, skrivkramp och dåligt samvete. Jag reser en del, har en del åtaganden, nytt jobb och en familj som behöver min uppmärksamhet. Allt det där är massa dåliga bortförklaringar för att förklara stressen. Försöka urskulda sig för att man inte skriver. Så till alla ni som frågar vad som egentligen händer; jag skall inte sluta att blogga! Det är fortfarande något av det roligaste som jag vet.
Helt plötsligt befinner jag mig där som jag själv lovat mig att aldrig hamna. På defensiven, golvad och ursäktande.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva hamna i denna bloggstressbubbla.

Signad juletid

Denna iskalla nyårsaftonmorgon, har jag gått upp tidigt för att se nattens match från Edmonton. Det är 23 minus ute och det känns sannerligen skönt att kunna sitta inne i rumsvärmen med en värmande kopp te i handen. Eric sover så gott och jag kan inte med att väcka honom för matchen. I vanliga fall brukar han på lördagsmornarna vilja sitta med och kolla på Hockey night.

Mina tankar går till julen som blev så fin. Barnens stora högtid. Jag tänker på Eric och Marie nedkrupna tittande på bröderna Lejonhjärta, hur de tillsammans går till pulkbacken, kärleksfulla blickar, skratt och glädje. En storasyster och hennes lillebror. En tid att vara tillsammans. När barnen är lyckliga är man som förälder det också. Julen har givit mig tillfället att känna det.