Politik, judo, hockey och lite film

Det är kallare idag och bilruteskrapväder. Gårdagskvällens träning tycks gjort mig gott. Jag är på ett strålande humör och känner mig pigg och stark. En bra träning igår där jag själv är nöjd med min insats. Mer sånt Tommy! 

Min desperation från igår gällande ändringar i Torontos organisation är borta. Jag dricker ett alldeles för svagt kaffe som jag själv bryggt med en förhoppning av att det skulle bli starkt. Jag har således misslyckats med det. Jag gör min egna analys över läget och fastslår att det måste vara fel på bryggaren. Det finns ingen anledning att dra ner ett gott humör med självinsikt. Jag gör allt det där sedan som jag måste göra idag, åker hem, hämtar Eric, tar hand om mitt hem.

Läser att det nu är klart med säsong två av den genialiska norska serien Lillyhammer, med Steve Van Zandt som den amerikanske maffiabossen som flyr till Norge för att starta ett nytt liv. Den absolut bästa teveserien ifjol tillsammans med lika genialiska
amerikanska serien Blue bloods.

På radion pratas det Annie Lööf och Centerpartiet. På teve likaså. Jag har svårt att ta in hela debatten om Centerns nya idéprogram. Varför reagerar icke Centerpartister så hårt? Vad finns det för anledning för dessa människor  att bry sig så mycket? Är man rädd för att det "idiotiska och utopiska" idéprogrammet skall vinna gehör och missgynna deras egna intressen? Att andra Centerpartister är upprörda har jag mer förståelse för. Jag tycker att det är smått fantastiskt att faktiskt Centern tagit fram ett idéprogram som äntligen skapat en ideologisk debatt i ett alliansparti som inte heter Moderaterna. Jag tror också att nya idéer är absolut nödvändigt om partiet skall överleva. Partiet kan inte fortsätta att vara ett parti för bönder som ändå inte röstar på dem. Det handlar om att gå framåt -  inte tillbaka, hitta nya vägar för att staka ut en tydlig och rak väg. Den debatt som nu sker inom partiet på ett föredömligt öppet sätt tror jag är väldigt viktig för partiets framtid. Sedan om idéerna är enligt mig vettiga eller ej, är ointressant, utan något som centerpartisten och den "skinnömsande partihopparen" får avgöra.

I kväll är det match i Örnsköldsvik. Det är en typisk sex poängsmatch borta mot Modo. Det är viktigt att Brynäs vänder den nedåtgående trenden och börjar vinna igen. Jag kommer förstås följa matchen.

In i anonymiteten

Denna morgon tittar jag på nyhetsmorgon där utbildningsminister Jan Björklund och ärkebiskop Anders Wejryd diskuterar och försöker förklara vad som egentligen gäller för skolor och adventsfirande i skolor. För Björklund verkar allt vara solklart och han befäster det till och med att "ja, det är ju faktiskt jag som skrivit lagen". Ändå kvarstår frågan högst befogat hos mig vad som gäller och vad som inte gäller. Ärkebiskopen verkar vara lika frågande som jag själv och antagligen är flertalet av svenska folket det också. Upprinnelsen är förstås den så här års viktigaste tradition i sig "debatten om skoltraditioner". Denna gång med en riktig "twist" då skolverket i en debattartikel skriver att det är fritt fram för skolor att fira advent i kyrkan så länge som inte ceremonin innehåller några religiösa inslag. Något som tillslut triggat igång mig ordentligt i frågan. 

Hur och till och med varför skall man fira advent utan religiösa inslag? Advent är ju faktiskt en ren religiös högtid. En fråga som jag också märker att vår ärkebiskop undrar över. (Känns förövrigt bra att ärkebiskopen inte totalmesar i denna fråga.) 
Vår kyrka har inget intresse av att tvinga på människor en tro. Något som ärkebiskopen mycket riktigt påpekade när han sa att "kyrkan har en lång historia av att möta människor med olika inställning". Det är alltid frivilligt att delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön.

För mig gäller; antingen är man med - eller så väljer man att stå utanför. Enkelt! 

• Var kommer denna rädsla ifrån som vi i detta land bär på,  att vi inför varje tanke räds att stöta oss med vår omgivning?
•  Är psalmer, avslutningar i kyrkan och lucia ett sådant hot mot vår skola så att det måste debatteras i oändlighet minst två gånger per år? 

Folk får göra som de vill. Gå i kyrkan eller avstå. Själv är jag en sällsynt deltagare i den kyrkliga verksamheten även om jag har tro. Att inte sjunga psalmer i kyrkan är förutom att ta bort ett religiöst inslag också att sakta men säkert totalanonymisera vårt land. Inga traditioner - sakta men säkert tynar vår historia och ursprung bort.

Björklund gör fel

Jan Björklund slår sig på bröstet för att den svenska skolan genomför den största förändringen sedan den allmänna folkskolan infördes på 1840-talet. Det liberala skolprogrammet "sikta mot stjärnorna" och förslaget om att betyg skall införas från årkurs 4 må kanske var bra, men det här ständiga snacket om att höja ambitionerna för svensk skola hela tiden riskerar att få rak motsatt effekt en den önskade.! Det den svenska skolan behöver mest nu är lugn och ro och genomföra alla de reformer som alliansregeringen redan dragit igång. Det här innebär i praktiken att ännu mer administration läggs på lärarna och alla vet vi ju vad det innebär... Just det, mindre tid för att undervisa.

Nä, det är dags för Jan Björklund att lugna ner sig i skolfrågan och faktiskt ägna mer tid åt andra liberala frågor. Fyra år går fort och det är bråttom nu om Folkpartiet vill visa att de är något annat än bara ett skolparti.

Mår våra barn bra och känner sig trygga i skolan gynnas hela vårt samhälle.

Jag bekymras allvarligt över svensk skola och jag bekymras över de signaler som jag får från skolor i min kommun. Elever som inte blir sedda, lär sig läsa, klarar mål. Jag ser det som bekymmersamt med lärare som är kraftigt underbetalda, har låg status och jobbar i resursfattiga miljöer. Under den senaste tiden har jag varit i kontakt med skolans värld och dess vardag på nära håll, både som förälder, i jobbet och i politiken. I samtliga roller möter jag föräldrar och lärare som är oroliga för att minskade resurser till skolan ger konsekvenser för barn med stödbehov. Personligen tror jag också att de barn som har lätt för sig, men som inte får extra stimulans riskerar att tappa fortsatt motivation till att lära sig mer. Och så har vi alla de som ligger i gråzonen. De som ännu inte behöver stöd, men med färre lärare blir mer osynliga och riskerar att bli stökiga, ointresserade och totalt avsaknad av motivation.

Någonstans i grunden är det absolut fel att inte satsa de resurser som krävs till skola och dess elever. Det är fel att ta hand om elever först när de har blivit ett problem. Det sägs från politiskt håll att mycket pengar satsas idag på skolan i min kommun Färgelanda. Trots det ligger vi lågt när det kommer till lärartäthet. Ja, faktiskt under rikssnittet.

Jag var själv med och diskuterade fram det folkpartistiska förslag som vår fullmäktigegrupp lämnade in då budgetramarna beslutades tidigare i år. Vi ville skjuta till ytterligare medel för att åtminstone komma upp i samma nivå som riksnittet när det gäller lärartäthet. Det gillades dock inte av majoriteten. Något som nu oroar mig extra mycket efter rapporter om hur det ser ut för eleverna på några av våra skolor i  Färgelanda.

I de övergripande målen kan man läsa att "alla barn ska få en trygg uppväxt och ett lärande som leder till goda resultat och ett självständigt liv" Det tillsammans med det viktigaste resultatmålet att "Alla elever som slutar grundskolan ska ha behörighet till ett gymnasieprogram." Känns i rådande stund svårt att leva upp till om inte omöjligt.  

Undersökningar har gjorts som visar att ekonomiska resurser har betydelse för skolresultaten, särskilt för yngre elever och barn med ogynnsam socioekonomisk familjebakgrund. Det avgörande är hur pengarna används. I ekonomiskt kärva tider är det därför extra viktigt att man fördelar resurserna till skolan på ett så genomtänkt sätt som möjligt. Säkerligen krävs att man från politiskt håll kräver en genomlysning av verksamheten där man tittar på styrning, uppföljning och analys för att identifiera var resurs gör störst nytta. Låt oss göra det nu och samtidigt frigöra mer resurser till skolan. Om inte barnen känns viktiga i sig - så gör det för Färgelandas skull. För mår våra barn bra och känner sig trygga i skolan gynnas hela vårt samhälle.

arbetskraft bortom gränserna

Sådär, dags att packa ihop och ta sig hemåt för att fira en efterlängtad helg. Har precis( ännu en gång) haft en diskussion om arbetskraftsinvandring och som så ofta när man pratar med någon som i praktiken är ordentligt oinsatt blir det snedvridet. Precis så snedvridet som debatten ofta blir i vårt land när detta ämne kommer på tal. Det intressanta är inte människors bakgrund, utan vad de tillför samhället. Att de gör ett bra jobb, försörjer sig själva, inte lever på bidrag. För mig ter det sig idiotiskt att inte låta utbildade människor komma hit. Människor som är beredda att jobba hårt och bidra till att bygga vårt land. Om hela jordens befolkning, skulle samlas på ett och samma ställe, skulle de rymmas på Gotland om de stod upp. Med andra ord borde ett glesbefolkat land som sverige, kallt och mörkt en stor del av året, och i utkanten av världen,  vara glada för alla som vill bidra till vår välfärd.

Man hör bara det man vill höra

Så många tycks totalt hängt upp sig på vad vår statsminister sagt, eller rättare sagt;vad man tror att han sagt! Jag kan bli så trött på dessa människor som uttalar sig utan att överhuvudtaget hört vad som uttalats. Jag pratar förstås om uttalandet om att arbeta till 75. Snacka om att göra en höna av en fjäder! Media vinklar det förstås så att det passar bäst för deras intressen. Men att inte mottagaren har förmågan att själv ta in vad som egentligen sägs är verkligen högst beklagligt. Man behöver sannerligen inte vara moderat för att fatta det.

Energi

Återigen en kall morgon och jag kan inget annat än att fundera på energipolitiken i detta land. En gång för alla måste en blocköverskridande långsiktig lösning komma till stånd. Alltså en som håller över tid och säkerställer eldriften i detta land över generationer. Fyra av tio reaktorer står still. Elimporten räcker inte till. Vindkraften ger 20 procent av installerad effekt. Även i år kommer elräkningar kännas grymma för oss vanliga konsumenter. Kärnkraftsföretagen Vattenfall, Eon och Fortum lovar återigen bättring. "Nästa år kommer allt vara bättre". Känns det igen? Men, i år lät vintern vänta på sig och kärnkraftbolagen fick all tid i världen, men har inte blivit bättre för det. Dessa bolag lägger miljarder på att öka effekten i de åldersdigna  reaktorerna. Något som skulle vara helt otänkbart i de flesta andra länder. Resultatet är som oftast driftavbrott. Det är hög tid att ta tag i detta problem nu och det angår oss alla. Och oavsett om man vill bygga nya kärnkraftverk, eller har andra goda lösningar, så är rätt tid nu. Iallafall kan det inte vänta så mycket längre.

Förlikning mellan Färgelanda kommun och fd kommunchef

Det är i stort sett en vacker dag i December. Temperaturen runt 0 och en sol som gör sitt bästa för att hålla borta gråheten. Jag tar en promenad under lunchen i området där jag jobbar. Väl tillbaka på mitt rum får jag ett meddelande från en vän att en förlikning mellan Färgelanda kommun och den tidigare kommunchefen kommit tillstånd. Den före detta kommunchefen verkar uppenbart glad över utgången och oppostionsrådet verkar minst lika glad hon som nu får möjlighet att kasta en känga på den styrande majoriteten och kalla dem de stora förlorarna. Komunalrådet vet vi inte vad han tycker, eftersom att han påpassligt är på semester och inte enligt media gått att nå. Dock kan man misstänka att en viss förnöjsamhet även finns där för att nu kunna lägga ärendet åt sidan. Samtidigt har man från majoriteten varit ytterst tydlig med att inte en krona skall betalas ut till den före detta kommunchefen. Man kan tänka sig att när helgerna äntligen är slut kommer diskussionen komma igång huruvida majoriteten skött hela detta ärendet. Och vad händer då? Dessutom har vi en avskedad ekonomichef där processen fortfarande är igång. Kan man nu dra slutsatsen att det ganska snart kommer presenteras en förlikning även där?

Tea party

Jag får ibland höra att jag är en allt för storTea Party-rörelse anhängare. Något som i sak är fel, även om jag absolut hävdar att i själva grundfrågan har de alldeles rätt. Uppenbarligen tycks en majoritet av svenska folket också tycka det, men det är förstås inte politiskt korrekt på ett svenskt sätt och därför håller folk käften, eller ljuger. Tea Party rörelsen uppstod som en proteströrelse i USA 2009 mot räddningspaketen mot banksektorn. Att Washington inte skall gå in och hjälpa krisande banker och storföretag är rörelsens viktigaste fråga. I Michelle Backmanns eller Sarah Palins tappning låter det förstås oseriöst och oansvarigt, men när svenska regeringen har precis samma inställning som Tea party rörelsen till krisande storföretag och att Eu skall ta ansvar för bankerna, så kritiserar knappt ens oppositionen regeringen för detta. Som oftast tycks retoriken spela den avgörande betydelsen i det politiska maktspelet. Eller tvärtom.

Juholt och Czarnecki

Konstiga saker händer i hockeylaget Färjestad och i Socialdemokraterna. De står fast vid sina härförare och säger sig stötta sina ledare till 100 procent. Håkan Juholt och Niklas Czarnecki, på två av Sveriges mest utsatta och krävande ledarposter. Inte konstigt i sig att stötte sina ledare i motgång. Däremot konstigt att vara beredd att offra allt för någon som aldrig kommer kunna styra "skeppet framgångsrikt" igen. Uppenbarligen ser de styrande i dessa organisationer något som många utanför inte ser. Jag och många med mig vet dock att det aldrig kommer kunna gå att vinna med dessa två
herrar längst fram. Om vi vet bäst, får framtiden dock utvisa.

Det är lätt att lägga skulden på någon annan när man har det jobbigt

Dagen har varit solig och mild och jag har fått upplevt en sådan där dag då man fått gjort mycket och faktiskt efteråt känt att man åstadkommit något. Hela veckan har varit bra. Det går bra nu för företaget, jag har fått gjort mycket av de förberedelser som krävs inför judostarten nästa vecka, haft en kanonmöte med FPs styrelse, samt skrivit min första politiska motion. Vad mer kan man önska? Så efter en afton med god mat och sicilianskt vin och grappa på det, sitter jag nu i min kammare och ser över vad morgondagen har att erbjuda. För världsekonomin har det däremot varit nattsvart och det är med oro som man följer händelserna runt om i världen. Likaså är det nattsvart för Saab. Jag beklagar och lider med alla de människor som drabbas av Saabs undergång, samtidigt som jag lite grann beundrar dem som fortfarande tror på sitt företag. Men efter dagens avslöjande angående ersättningar till styrelsen i Saab Automobile för 2010 och 2011 borde den mest tolerante saabanhängaren tappa tålamodet.
För en tid sedan tappade jag tålamodet och slutade tvärt med att läsa aftonbladets nätupplaga, efter den massiva propaganda mot regeringen som tidningen förde. Det hette att Reinfelt inte nog engagerat sig för de hemska händelserna i Norge och att regeringen inte stöttade Saab...blandannat...

Sånt där blir man så trött på oavsett vilket parti man sympatiserar med. Idag diskuteras det återigen att regeringen gjort för lite och hör här; "att det är regeringens fel om Saab nu går omkull!" Horribelt förståss och när man sedan lägger upp jämförelser med hur andra bilstater i Europa så som t ex Tyskland agerat för sin bilindustri och likaså USA blir diskussionen inte alls trovärdig. Att jämföra GMs betydelse för USA som ett av landets och världens största företag, eller de tyska biljättarna med Saab och Sverige, blir riktigt löjligt.
Dessa S-sympatisörer, som de flesta av dessa människor är som nu vill skylla allt på regeringen tycks i detta fall ha svårt att förstå reglerna i en marknadsekonomi. För att överleva måste man sälja sina produkter. så är den krassa verkligheten. Ansvaret för att lyckas med detta ligger till 100 % på företagsledningen. Ingen annan. I Saabs fall har man under flera decennier haft problem att driva företaget med vinst p,g,a för liten försäljning. Att stötta med skattemedel i denna förlustmaskin vore direkt oansvarigt, och närmast kriminellt gentemot skattebetalarna.

För några år sedan flyttade stora delar av svensk läkemedelsindustri utomlands. Då sa den socialdemokratiska regeringen att Svenskt näringsliv var så bra att så att utländska företag ville köpa den. Man var väldigt tydliga med att att regeringen ej kunde agera för enskilda företag. Läkemedel som Losec och Pulmicort var några av de mediciner som gjorde svenska läkemedelsföretag världskända, och bolagen tjänade miljarder årligen under 80- och 90-talen. Forskningen vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg var bäst i världen och läkemedelsbolag som Astra, Pharmacia och Kabi växte och blev giganter inom sina områden. Idag har inte Sverige någon läkemedelsindustri kvar medans den blomstrar i Dansk ägo. Det är lätt att lägga skulden på någon annan när man har det jobbigt.

Nu läggdags och fortsatt läsning i bra sommarbok "När Sverige sålde Nobelprisindustrin"

För min del kommer jag somna med ett leende på läpparna och en önskan om att allt det världsliga skall se en aning bättre ut i morgon.

Avhoppens sommar i politiken i Färgelanda

På de avslutande lokala nyheterna ikväll hade Radio Väst ett inslag om avhoppens sommar i politiken i Färgelanda. Jag har tidigigare i veckan skrivit om avhoppen inom KD och på något sätt får jag en känsla av att det som nu sker inom vår politiska lilla sfär är en nödvändighet för att trimma laguppställningarna inför hösten. Hoppas att min känsla är rätt och att jag får rätt i min önskan.

Oönskan att tillhöra alliansen och lokala avhopp

Gårdagen bjöd trots sommarlugnet på några heta politiska nyheter. Dels att flera topppolitiker inom centern inte vill att partiet inför nästa val skall samsas i alliansen (detta kommer jag beröra i ett senare inlägg under dagen)och så den stora lokala "smällkaramellen" att två politiker inom KD hoppar av sina uppdrag. Detta skall ses i perspektivet av att Kd ganska nyligen tappade en av sina toppnamn. Alltså tre "tunga namn" på kort tid. Tidigare har flera moderater hoppat av och den politikerflykt som nu sker är i grunden inte bra. På någotvis har dessa personer blivit utvalda i demokratisk ordning för att företräda kommuninvånarna. Ofta i ett kommunval väljs en person framför parti och i dessa fall blir resultatet av avhoppen särskilt tuffa. Färgelandas politiska arena tycks ha ytterligare en bit kvar till politisk stabilitet och förtroendeingivande.

På facebook

observerar jag att det alldeles nyligen skapats en grupp som heter "Vi som inte vill ha Ragnhild Andersson som ny kommunchef i Färgelanda". Tufft och utmanande av skaparna. Men facebookgrupper fungerar ofta som den nya tidens "protestlistor" och jag antar att syftet här är att Inte ta ställning i första hand om Ragnhild som person eller hennes kompetens, utan mer protestera mot kommunens förmåga att skapa badwill. Hur det nu än må vara med det, så skall det bli mycket intressant att se om folk kommer våga gå med i gruppen. Det är en sak att skriva på protestlistor som ligger på konsum, eller att skriva anonyma kommentarer i lokaltidningen, eller annan media. I Färgelanda centrum när man pratar med människor en lördag förmiddag är det en dag som denna nästan folkstorm angående denna rekrytering. Återstår att se hur viljan är att skriva på "Cyberlistan".

Var på kommunfullmäktige igår

och det var med stort intresse som jag slog mig ner bland övriga åhörare. Härligt att få andas in lite atmosfär så här i dagarna då mycket händer i Färgelandapolitiken. Mötet förvånade mig dock med att vara riktigt sansat och den "hårda" ton som tidgare funnits i församlingen verkade iallafall tillfälligt vara borta. Nu blir det sommarlov även för politikerna och det är nog med en lättnads suck som flera av ledamöterna nu går på semester. I Folkpartiet råder lugn och det känns som att vi börjar få tillbaka harmonin.  Flera medlemmar vittnar om att de nu tycker att det är roligt med politik igen, efter det nesliga valresultatet i september i fjol. Det känns skönt.

Själv har jag legat sjuk denna skolavslutningsdag. Det har dock fört det positiva med sig att jag kollat in uppdrag granskning om muthärvan där Ragnhild Andersson spelade en viktig roll. Det här med säkerhetsvakter verkar för mig mycket besynnerligt. Ibland är det omöjligt att förstå sig på varför människor reagerar som de gör.

Ragnhild Andersson

Än så länge lugnt på nyhetsfronten härifrån Färgelanda. Då passar det bra att lära känna vår kommunchef lite bättre.

Hettan i Färgelandapolitiken närmar sig kokpunkten

Det är mycket märkligt det som händer i Färgelandapoilitiken nu och tillsättandet av Ragnhild Andersson som ny kommunchef tycks bli den utlösande faktor och anledning som man väntat på. Ytterligare en moderat hoppar av och det är inte vem som helst, utan en "tung moderat" med en stor skara väljare bakom sig. Debatten och avhoppen i kölvattnet av rekryteringen av Ragnhild Andersson visar att den styrande majoriteten är allt annat än en allians. Detta är förståss illa och med avhoppen från sist mandatperiod då alliansen bara höll i ett par år i färskt minne, känns det här nästan ännu värre. Och vem trodde att det kunde göra det? Minst lika illa som avhopp och osämja är tystnaden. Majoriteten borde varit proaktiv och gått ut med sin syn på rekryteringen. Nu uttalar de sig endast ur en försvarsposition. M-ledning uttalar stöd för kommunalrådet Peter Johansson (kd) efter avhoppen. C är fortsatt knäpptysta. Varför? Kan det vara så illa att de inte alls är med på tåget och förbereder ett kollektivt avhopp-igen?
På moderaternas hemsida ligger fortfarande "Färgelanda utan styrning" som enda nyhet. Den börjar mer och mer kännas som en helt dagsaktuell nyhet.

Ragnhild Andersson väcker känslor även hos politiker

Valet av ny kommunchef fortsätter att vara "the talk of the town" och i kölvattnet med tillsättningen verkar det stå klart att kommunpolitiker lämnar sina uppdrag med omedelbar verkan därav. Två moderater lämnar i protest och nyheten når mig via lokalteves morgonnyhetssändning och rullar sedan på under dagen som kanalens största nyhet. Alltså, bomb nummer två i Färgelanda på kort tid. Att de hoppat av fick jag höra för några dagar sedan via facebook, men denna tisdag var således rätt dag för att ge en officiell anledning till varför att så var fallet. Tydligen skall fler personer vara beredda att lämna i protest och vilka och från vilka partier lär säkerligen ganska snart utkristallisera sig. Att arbetsklimatet inte heller i den sittande majoriteten skall vara den bästa, skvallrar en av de avhoppade om också. Detta föranleder förståss massa spekulationer och jag själv blev idag föremål för just det. Samtidigt som vi i Folkpartiet hade ett trevligt och bra styrelsemöte i ett av kommunhusets konferensrum, hade även ett annat av kommunens partier ett möte i rummet bredvid. Resultatet av detta blev att jag under dagen blev kontaktad av media som ville veta vad folkpartiet planerade ihop med detta parti? Det är med andra ord upplagt för en tid av gissningar och konspirationsteorier i Färgelanda.
Som bomb nummer 3 på mycket kort tid offentliggjordes i kväll att Färgelandas nya kommunchef, Ragnhild Andersson har rätt till en fallskärm om kommunen säger upp henne. En god vän sammanfattade vid lunch läget i Färgelanda så här;

"Det är så tragi(komiskt) att jag skrattar på mig. Och gråter ner skjortan. Att vara politiskt intresserad i Fgla är som att stå i duschen."

Dessutom skall det visst fortsätta att regna här i Färgelanda i morgon.

Färgelanda kommun har fått en ny kommunchef

Helgens största snackis här i Färgelanda har med största sannolighet varit Färgelanda Kommuns nya chef; Ragnhild Andersson. På paperet verkar Ragnhild Andersson tillsynes ytterst kompetent för uppgiften. Hon har varit förvaltningschef i Göteborg, kommunchef i Vårgårda och regionchef för Öhrling Pricewaterhouse Coopers. Men, för att fräscha upp minnet hos mina läsare som inte kommer från Färgelanda, (eller om man så vill; Göteborg), var  Ragnhild den första som fick sparken i den stora muthärvan i Göteborg för något år sedan. Ett pinsamt sammanträffande kan tyckas vara att vad som hände i Färgelanda just då med Björnhusaffär, etc ofta jämfördes med det som utspelades i Göteborg. Inte allra minst av tidigare oppositionella som idag tillhör majoritetsfalangen. Jag fick reda på det för någon vecka sedan och blev självklart förvånad. Sedan skall det stått i vår lokala tidning som jag numera inte läser, i torsdags. Efter det tycks nyheten slagit ner som en BOMB i Färgelanda. Igår fick jag en epost från en kommuninvånare och en fp väljare, som var synnerligen bekymrad. Hon skriver blandannat så här:

"Det *KAN* vara så att hon är en sällsynt kompetent person som gjort ett misstag, och blivit uthängd som syndabock. Det *KAN* vara så att vi haft en djävla tur, det här var ett bättre kap än vi kunnat hoppas. Men även då, så är det en marknadsföringsmässig miss av minst samma dignitet som när man tog mobbingfallet till domstol. Om man hade gripit initiativet och gått ut med nyheten på rätt sätt hade det kunnat vinklas annorlunda. Nu är vinkeln redan satt, Fgla ersätter en något omtvistad chef med SKANDAL-CHEFEN, alt MUT-CHEFEN. Jag hoppas jag får fel, men jag tror på den mest infekterade och upprivande debatten vi sett hittills. Och det behövde vi ju inte, nej."

Vad som ovanstående har skrivits sammanfattar ganska väl vad jag själv också tycker. Dock har jag inte varit med under rekryteringsprocessen, jag känner inte Ragnhild och vad som de folkvalda poilitikerna nu åstadkommit är något som tiden får utvisa huruvida det blev bra eller dåligt. Som chef på ett rekryteringsföretag vet jag att rekryteringsprocessen är själva kärnan i den verksamhet som jag och mina kollegor håller på med. Precis som för Färgelanda kommun och andra företag är det ytterst viktigt att det blir rätt. Men jag vet också hur svårt det är, hur alla parametrar måste stämma, samtidigt som faktiskt turen spelar en avgörande roll.  Oavsett hur bra CVt är, eller referenserna, eller intervjun, så kan du aldrig vara hundraprocentigt säker på att just denna personen är den rätta, eller är den som kommer leverera just till dig. Jag är därför mycket ödmjuk inställd inför denna rekrytering, samtidigt som jag verkligen hoppas på att Ragnhild är rätt. I kommunal marknadsföringssynpunkt så är förståss nyheten en ren katastrof, men kanske spelar det ingen roll längre.

.

Freedom aint free

Idag en viktig dag för USA och för världen. Att man lyckades ta Bin laden kommer i första hand gjuta styrka och självförtroende hos det hårt prövade amerikanska folket. och jag dricker min amerikanska öl och ägnar en tanke åt alla de människor som fått sätta livet till på grund av denna galning. Jag tänker på deras familjer och anhöriga. Och det stör mig verkligen när tokar tycker att det borde vara George W Bush som skulle fått dessa kulor istället, att allt mänskligt lidande på grund av terrorism är hans fel, inte Bin ladens. Sedan tänker jag på Andreas Victorssons mycket onyanserade reportage i Aftonbladet, förra måndagen om Navy seals, då han t om i slutklämmen vill göra gällande att de är så dåliga så t om svenska kustjägare skulle vara bättre. Jojo, han lär fått äta upp ett och annat efter det här.
Musik sedan och först Dylan och Union sundown och med ens blir jag påmind om att det alltid finns fler än en sida av myntet. Och medans textraderna

”Democracy don’t rule the world,
You better get that in your head,
This world is run by violence,
But I guess that’s better left unsaid.”

karvar djupa jack i min panna kommer bilder tillbaka från de reklamsnuttar som alltid visades på universitet under min studietid i Georgia och som skulle få oss alla att förstå att "freedom aint free"....

En stor dag idag således för världen, men även för demokratin, även om det inte ter sig så enkelt att förstå sig på vilka aktiviteter som är tillåtna alla gånger för att legitimera hårda åtgärder i demokratins namn.
Och jag kommer fortsätta att fira i all stillhet en stund till, tillsammans med några av mina favoritartister såsom Kid Rock och Toby keith. Mer amerikanskt än så går det nog inte att få det en natt i Färgelanda i maj.