It´s a raid

Då var det dags. Slut på lov och ut på vägarna igen. Ut och möta våren - eller?
Jag bara måste tipsa om en riktigt bra film som jag sett under mitt lov. Tarantinos version av Django. En fruktansvärd film i flera avseenden, hemsk, brutal och elak. Samtidigt bländande skådespeleri av  Samuel L. Jackson, Don Johnson och framförallt Wes Waltz.
Det finns en lustig scen i filmen som lätt framkallar fniss och skratt, trots att handlingen och stunden är allvarlig och skrämmande. På ett kul sätt lyckas Tarantino skämta om hur korkade rasister är. Och Don Johnsons rollgestaltning av "Big Daddy" som tror sig få sista ordet genom att säga:
"Did I say we ain’t wearing bags? It’s a raid! Who cares if you can see! Can the Horses see!? That’s all that matters!", är verkligen makalös.

Politik, judo, hockey och lite film

Det är kallare idag och bilruteskrapväder. Gårdagskvällens träning tycks gjort mig gott. Jag är på ett strålande humör och känner mig pigg och stark. En bra träning igår där jag själv är nöjd med min insats. Mer sånt Tommy! 

Min desperation från igår gällande ändringar i Torontos organisation är borta. Jag dricker ett alldeles för svagt kaffe som jag själv bryggt med en förhoppning av att det skulle bli starkt. Jag har således misslyckats med det. Jag gör min egna analys över läget och fastslår att det måste vara fel på bryggaren. Det finns ingen anledning att dra ner ett gott humör med självinsikt. Jag gör allt det där sedan som jag måste göra idag, åker hem, hämtar Eric, tar hand om mitt hem.

Läser att det nu är klart med säsong två av den genialiska norska serien Lillyhammer, med Steve Van Zandt som den amerikanske maffiabossen som flyr till Norge för att starta ett nytt liv. Den absolut bästa teveserien ifjol tillsammans med lika genialiska
amerikanska serien Blue bloods.

På radion pratas det Annie Lööf och Centerpartiet. På teve likaså. Jag har svårt att ta in hela debatten om Centerns nya idéprogram. Varför reagerar icke Centerpartister så hårt? Vad finns det för anledning för dessa människor  att bry sig så mycket? Är man rädd för att det "idiotiska och utopiska" idéprogrammet skall vinna gehör och missgynna deras egna intressen? Att andra Centerpartister är upprörda har jag mer förståelse för. Jag tycker att det är smått fantastiskt att faktiskt Centern tagit fram ett idéprogram som äntligen skapat en ideologisk debatt i ett alliansparti som inte heter Moderaterna. Jag tror också att nya idéer är absolut nödvändigt om partiet skall överleva. Partiet kan inte fortsätta att vara ett parti för bönder som ändå inte röstar på dem. Det handlar om att gå framåt -  inte tillbaka, hitta nya vägar för att staka ut en tydlig och rak väg. Den debatt som nu sker inom partiet på ett föredömligt öppet sätt tror jag är väldigt viktig för partiets framtid. Sedan om idéerna är enligt mig vettiga eller ej, är ointressant, utan något som centerpartisten och den "skinnömsande partihopparen" får avgöra.

I kväll är det match i Örnsköldsvik. Det är en typisk sex poängsmatch borta mot Modo. Det är viktigt att Brynäs vänder den nedåtgående trenden och börjar vinna igen. Jag kommer förstås följa matchen.

Crazy Heart

Helg flyter ihop med arbetsdagar. Igår lördag och samma rutiner som andra lördagar. Under eftermiddagen blir det lite friare, men Eric åker och fiskar och sedan vill han inte hem, utan sova över hos sina farföräldrar. Jag åker dit med saker till honom och i bilen får jag utlopp för inneboende känslor. Det blir U2s " When I look at the world" högt, på gränsen till icke njutningsbart och i den mäktiga bron efter sista refrängen skrålar jag med;

I can't wait any longer
I can't wait 'til I'm stronger

och då, just då, känns det som att allt bara skall lyfta.

Senare på kvällen, då jag gjort mig av med alla de där tankarna som jag burit på under dagen, väljer jag att se på en film. och jag väljer tillslut den prisbelönade Crazy Heart med Jeff Bridges i huvudrollen. Det visar sig inte vara ett dåligt val. Bridges fantastisk som vanligt och favoriten Colin Farrell levererar.

Filmen lever sig kvar under söndagsförmiddagen och i det fina vädret lyssnar jag senare på soundtracket där både Bridges och Farell sjunger (precis som i filmen).

Nu kväll och ännu en helg närmar sig sitt slut. Det har varit soligt och varmt och lite somrigt. Vid tangenterna tänker jag på just sommaren och jag fingrar samtidigt på min gitarr. Sedan blir det helgen, den snart färdiga helgen och jag gör ett bokslut. Summerar, bockar av och nynnar på ledmotivet till Crazy heart "The Weary Kind".

Vilken film!

Har fått en riktig filmupplevelse genom att se Steve Vai´s film om gitarr fenomenet Hank Garland. Se den oavsett om du gillar musik eller ej.  En helt fantastisk film som säkerligen kommer göra avtryck hos mig länge, länge. Huga - vilken film!

2011

Allt är helt nytt, men ändå inte. Jag tillbringar mina lediga dagar med att se på film. Mycket film. Både på bio och teve och det tillfredställer mig. Jag roas av det. Mår bra av att inte göra någonting. Ingenting alls. Brukar aldrig kolla på film annars. Har inte tid.



Men så..film. I morgon söndag och åter till kontoret, men först mer film. Har sett "The greatest". Den var stark och gav eftertanke. Gillar eftertankefilmer. Men nu "action". Bara rakt på, "pang du är död" och sådana där saker.

Sanningar

För en tid sedan kunde ni se bussscenen från filmen Almost Famous är på min blogg. Så här på onsdagskvällen tänker jag bjuda på den helt fantastiska flygscenen från samma film, som säkerligen kommer räknas bland de klassiska filmscerna när det skall summeras. Filmen vann en Oskar 2000 för bästa manus.

Dag två

Åter på inspelningsplatsen och mycket i mitt liv dessa dagar handlar om tagningar och repetitioner. Idag skall stuntsen koreogaferas och scenerna skall spelas in. En kort genomgång nu. Sedan skarpt läge. Det är gott om "kändisar" här. Jag spelar i samma scener som undersköna Sofia Helin. Min favorit Annika Andersson. Kjell Bergkvist förståss, Allan Svensson, Claes Månsson. Sissela Kyle, Henrik Hjelt, Johan Wahström, Johan Rabeus, Brasse Bränström och förståss Lars Bäcker. Jag är med andra ord i fint kulturellt sällskap.

Filmdebut

I morgon gör jag filmdebut, eller rättare sagt; i morgon börjar inspelningen för min del. Om man får ta några kort kommer de ut här i morgon. Jag är redo.

Så mycket kärlek

Igår föredrog jag faktiskt Forrest Gump före fotbollsmatchen och Zlatan. Farcinerande att en film kan trollbinda än så. Har sett den så många gånger, men blev ändå sittande sent framför teven för att se slutet. Jag har funderat många gånger på om det inte är den bästa filmen som gjorts och nu har jag bestämt mig. Regisören som jag tror är Robert Zemeckis (får kolla upp det vid ett senare tillfälle) har lyckats göra den ultimata kärleksfilmen och då menar jag inte bara Forest kärlek till sin älskade Jenny, utan också till sina medmänniskor och livet. Bäst skildras det antagligen när Forrest säger;

"Momma said there's only so much fortune a man really needs and the rest is just for showing off. So, I gave a whole bunch of it to the Four Square Gospel Church and I gave a whole bunch to the Bayou La Batre Fishing Hospital. And even though Bubba was dead, and Lieutenant Dan said I was nuts, I gave Bubba's momma Bubba's share. And you know what? She didn't have to work in nobody's kitchen no more. And 'cause I was gazillionaire and I liked doing it so much, I cut that grass for free. But at nighttime, when there was nothing to do and the house was all empty, I'd always think of Jenny."
Forest Gump är också en film över den moderna amerikanska historien, där Forrest genialiskt klippts in i dialoger med både John F Kennedy och John Lennon. Bäst gillar jag kanske hur Forrest blir den bidragande orsaken till att Watergateskandalen blir ett faktum. Tom Hanks och Robin Write Penn är fantastiska i sina rollgestaltningar. Sally Field och Gary Sinise gör som vanligt ingen besviken.

Ännu en gång har denna film gjort ett stort intryck på mig.

Filmfrossa

Fredags och lördagskvällar tillbringas tid framför teven. Detta i förhoppning om en lugn och avslappnande stund, med lite gott att äta och dricka till. Inte allt för sällan är det något lekprogram som visas från någon av de kommersiella kanalerna. Svt också för den delen, men där är förståss "på spåret" ett undantag. Det mesta av det ger mig rysningar. Jag tycker bara inte om det, men tittar ändå för att fylla den sociala kvoten. I detta fall på ett mycket tveksamt sätt.
I kväll blev det en film och det händer inte så ofta, även om både Anette och jag tycker om film. Anledningen är den att vi sällan är överens om vad vi vill se och det slutar som oftast med att det blir ännu ett lekprogram på någon av de mindre seriösa kanalerna. Men i kväll blev det som sagt film. Komedi och jag har fått skratta hejdlöst. Kanske hade även Anette tyckt om denna film, men hon somnade tidigt. Som sagt, nu sitter jag här själv och framför mig har jag tagit fram de trettiotal filmer som jag införskaffade inför semestern. Av skäl jag nämnt, så har vi inte fått sett en bråkdel av dem. Men, nu skall jag ha en film natt. Två - tre filmer får det bli. Riktig filmfrossa i den regniga sensommarnatten.