Efter att ha väntat och längtat så länge att jag nästan börjat misströsta att barnet någonsin skulle vilja titta ut så hände det. Den 11 mars blev Charlie äntligen storebror. 12 skålpund och 5,5 tvärhänder stor såg vår nya familjemedlem dagens ljus.Manisk pastauppladdning
Jag hade nästan maniskt laddat med pasta i flera veckor innan det var dags, livrädd för att kroppen inte skulle ha tillräckligt med energi för att prestera då det gällde som mest. Resultatet blev att jag förmodligen förätit mig på spagetti och köttfärssås för en överskådlig framtid. Min kropp levererade förvärkar över en månad innan det var dags. Detta resulterade i att jag slutade ta notis om varningssignalerna och avfärdade dem som falskt alarm. Först när mannen i smyg klockade värkarna och sedan höjde rösten till mig och undrade om jag visste att det bara var några minuter mellan dem insåg jag att det var skarpt läge.
På förlossningen blev jag fotbollsproffs
Väl inne på förlossningen hoppade åter igen det där avdankade fotbollsproffset in i min kropp. Redo för lagarbete mellan mig, mannen och sjukhusteamet. Den fokuserade blicken och tunnelseendet kände jag igen från svunna tävlingsdagar. Mannen blev snabbt förvisad till saftblandare och hejarklacksledare. Själv blev jag åter bästa vän med lustgasen och gav mannen en mördande blick då han ville testa den.
Högsta vinsten
Efter ett antal timmars hårt arbete resulterade tyvärr i ett akut kejsarsnitt då hjärtljuden gick ner och huvudet inte ville vända sig rätt. Ett abrupt avslut på förlossningen, men med ett gott slut. Vi kunde välkomna vår alldeles egna prins till världen. Alldeles lagom skrynklig och röd. Tio fingrar och tio tår. Än en gång ett mirakel. Må hända att barnafödande inte genererar den där stora Trissvinsten, utan snarare är en livslång utgift. När ens egna skrynkliga lilla barn ligger på ens bröst känns det som jag vunnit högsta vinsten ändå. Utmattad, ofräsch men lycklig. Dags för ett nytt kapitel för familjen.
Hälsningar Energiska Ewa
