På resande fot genom sverige (av vårbloggare Rose-Marie Tell)

 Judon har inte bara gett mig en massa minnen från träningar och tävlingar utan den har gett mig så mycket mer än så. Bla minnen från våra resor till och från tävlingar och läger.

På väg ner till Lund

Tommy och Erik

Jag var inte speciellt duktig på geografi i skolan men efter att man åkte runt halva Sverige med både tåg och bil så lärde man sig ganska bra vart många våra landskap låg. Det gav mig oerhört mycket erfarenhet att resa så här mycket. Man blir stärkt i sig själv när man är 11-12 år och får möjligheten att få komma iväg utan mamma och pappa. Tommy var fantastiskt bra på att ta hand om oss ungdomar och genom honom fick vi lära oss detta med att åka tåg. Inte minst då vi åkte på läger i Lund eller tävlingar lite längre upp i Sverige. Vi fick hjälpa till att titta vart vi skulle, vilket tåg vi skulle byta till och sedan under själva vistelsen lära oss att ta ansvar för tider vi behövde följa. 
Jag minns också när vi var i Lund första gången och Tommy tog med oss på en rundtur och visade oss bla Domkyrkan. Jag var där på semester för 2 år sedan och Tommy fanns då med mig i mina tankar, minnena kom tillbaka. Jag kunde nästan se mig själv som en liten 11 åring och höra Tommy säga:
-titta där har ni Domkyrkan!

Marlene, Johanna och jag

Det var en sådan otrolig sammanhållning under våra resor och vi var ett härligt gäng som åkte tillsammans. Det är minnen man kommer ha kvar resten av livet och det var Tommy som gjorde att vi kunde göra allt detta. Hade han inte ställt upp så mycket så hade detta aldrig varit möjligt.
Under min högstadietid var det mest jag och Tommy som åkte iväg, jag tävlade mycket på den tiden och Tommy ställde upp och följde med trots att jag säkert hade klarat att åka själv. Han följde med för att han tyckte det var roligt. Jag minns att jag undrade hur han kunde avstå så mycket av sin fritid för min skull. Under denna tiden hade jag en kille i Stockholm som jag givetvis träffat genom judon, vi pendlade så ofta vi kunde och det var ett antal timmar med tåg på helger och lov. Så var det en gång som jag och Tommy skulle till Stockholm på läger då han berättade för mig att man kunde ta flyg från Trollhättan direkt till Stockholm, man kunde åka på något som kallas standby biljett och detta kostade då bara 500 kr tur/retur. Det tog 1 timme med flyg och tänk om jag hade vetat detta innan, vad mycket restid det hade sparat. Nu visade Tommy mig precis hur man gjorde så att jag skulle klara det själv sedan. Jag minns att han t.o.m berättade att man kunde tugga tuggummi för att slippa få lock i öronen, jag hade nämligen aldrig flygit förr.
Jag tror i och för sig att detta gav Tommy väldigt mycket också för jag kan inte minnas att han någonsin klagade över att dra runt på ett gäng småungar runt halva Sverige men jag undrar ändå hur mycket han egentligen avstod för detta. Dels all tid han la på träningen och sen även var och varannan helg med tävlingar och läger. Alla hårda golv i en rad olika idrottshallar runt om i Sverige som han sovit på för våran skull och alla peppande ord han gav oss inför varje match, alla ledsna miner han muntrat upp när det gått mindre bra och säkert trötta, griniga barn som han rest med hem efter en helg med tävling eller läger. Jag undrar om han någon gång tänkte: "nåja vad är väl en bal på slottet" då han valde oss före en fest med sina vänner eller en date med en tjej.
Jag tror att jag talar för oss alla som var med på denna tiden när jag säger:
- Tack Tommy för alla minnen du gett oss och alla erfarenheter vi fått genom detta.
Vill du läsa Rose-Maries egna blogg, hittar du den här www.rosetta.bloggplatsen.se