I form

Istället för finalförberedelse, avslappning och vila åker jag och tränar ett tufft Core-pass. Allt för att återigen komma i form. Alltså i KM-form, minst lika fit som när jag vann klubbmästerskapet före jul. Jag kommer hem lagom till att höra Brynäs slå in 4-1 pucken i Skellefteburen och två varma smörgåsar, samt två Millers åtnjuts i en rask takt. Allt för att jag skall hinna avsluta kvällen med kvalificerad mental träning. Mentalträning både bildligt och abstrakt. Jag inne i en tung träningsperiod.

Ett antal timmar in på denna onsdag

Dags att åka till klubben och först Erics träning, innan det är dags för mig att få mig en omgång. Det behöver jag nu sannerligen. Jag är stressad, trött och på halvtaskigt humör. Inget är då bättre än att köra slut på sig totalt. Väl hemma igen skall jag se andra delen av svenska dialektmysterier med Fredrik Lindström. Idag i Bohuslän. Absolut bäst på teve just nu!

KM-bloggen - Det är nu det gäller

På telefonsvararen på väg hem från träningen muntras jag upp av Min Vän från norr, kent Nilsson; min sommarbloggare, cyklisten, universitetslektorn, doktorn,mm. " Tommy, vi måste stämma av! men du är väl och tränar. Jag håller på dig, jag tror på dig. jag tror att du vinner hela klubbmästerskapet och sedan kanske det bli SM. Du kan nog skrälla där med..."

Ännu ett träningspass. Ännu en slutkörd Tommy, men det känns bättre nu på något sätt. jag oroade mig för mina småskador. De där som man inte pratar om så här några veckor innan match. Lower body Injury - det får bli all information. Ingen vill bjuda på något nu. Absolut  inte blotta sina svagheter. Tänkte bara köra randori idag, men höll för mer. kroppen känns ok. För egentligen är det vad det mesta handlar om nu för mig så här några få veckor innan; att hålla mig hel, att inte skada mig allvarligt, så att jag missar denna happening. Första tävlingen på 13 år. Som om när George Foreman gör comeback, eller kanske inte...

Idag börjar min träningsrapportering inför klubbmästerkapet. Jag kommer försöka beskriva mina tankar, min träning och saker runtomkring för er läsare konternuerligt.

Fick förövrigt ett antal kommentarer på mitt tidigare inlägg på gång, där de flesta hade uppfattat det som att min motståndare på bilden, såg betydligt piggare och mer cool ut. Helt fel mina vänner, helt fel.

Tack kent för ditt stöd!

Last man standing

Jag är 42 år, inne på mitt fyrtiotredje. Träningen är slut. Det är över. Stretching har tagit vid, det är full aktivitet på mattan, men jag står vid ena långsidan, väl medveten om att om jag rör mig lite till, så kommer jag kräkas. Sätter jag mig på mattan, kommer jag inte komma upp mer...
Det är höstens första träningspass. Glädjande nog tjockt med folk på mattan. En ny säsong har sparkat igång. Jag är inte bra förberedd, men mycket bättre förberedd så här i augusti än jag varit på mycket länge. Mina 1-3 timmar i veckan på mattan denna sommar, är 100 procent mer än vad de flesta av kidsen som jag nu ser står och ordnar till sin kroppar, efter en riktig säsongspremiärgenomkörare, har mäktat med. De har haft sommarlov, sommarjobbat, badat, festat, blivit kära, solat och sovit.... Men eftersom att de är mellan 14 och 24 så berör knappt ett sådant här träningspass dem alls. Jag har fått mycket stryk denna kväll. Inte så mycket av det som jag försökte fungerade. De ströp mig, vände mig brutalt, höll mig mycket hårt och dansade runt med mig. Jag höll ut. Mitt mål var ändå att genomföra hela passet. Inte ge upp i förtid, ingen extra vila, absolut ingen maskning. Jag höll mitt löfte till mig själv.
Jag ler inombords, men det  syns knappast eftersom att all svett som rinner ner från min panna och ner i mina ögon, grumlar allt och fräter på mina linser. Min ögon rinner och känns förblindade. Läpparna förmår jag inte röra...
Nu vid köksbänken, hemma, nyduschad och kammad. jag undviker fällan att sätta mig. Jag äter två bananer, dricker ett glas mjölk. Inget vitt bröd, feta pålägg och inget vin. Absolut inte den där obligatoriska ölen som alltid känns så viktig efter ett träningspass. Jag ser framemot onsdagens träning. Då, då, skall jag försöka att också attackera, vara lite grann offensiv och visa ungdomarna vad de har att vänta i höst.