Reflektion över en vecka med London och judotävling

Söndagen är slut och med det slut på vecka 8. En vecka som bestått av ledighet från jobb, Londontripp och judotävling. Med andra ord en intensiv vecka med enbart söndagen som en fri dag utan "program". Så som söndagar skall vara förstås och som jag vill ha dem. En dag för vila och njutning. Så har det varit, även om den mesta tiden gått åt till att "städa upp" bland allt som försummats under veckan. Så när klockan närmar sig midnatt kan jag skriva dessa rader och konstatera att det mesta på min "att göra lista" är gjort. 

Nu skall jag ägna en stund åt att reflektera över judotävlingen jag var på igår. Jag skall fundera på det där med att vinna och förlora. Hur man förbereder barn för tävling på bästa sätt. Hur man gör för att alla barn får ett positivt minne från tävlingsdagen. För det är ju det som är syftet. Att man åker i väg ett gäng barn, ungdomar, föräldrar och ledare och har roligt tillsammans.
Ja, jag vet att det i verkligheten kan låta som en omöjlighet. Alla är vi ju olika och har olika instinkt, erfarenheter och förväntningar, men som ledare för barn måste alltid huvuduppgiften vara att ha nöjda barn när det är dags att lämna tävlingen.
Igår var det inte så. Några glada, men också några besvikna och ledsna. Vad beror det på? 
Om detta reflekterar jag i denna sena timma. Och se..har det inte också blivit ny dag...