Jag lämnar landet några dagar och är noga med att berätta det för alla jag känner över sociala medier. Ja faktiskt även till folk jag egentligen inte känner också, men det är ju bara en bonus. Och jag tar selfies och lägger ut mig för allmän beskådan och visar hur bra jag mår och passar också på att visa hur snygg jag är (om det nu är någon som missat det), Självklart "checkar jag in" på de coola platser jag besöker så att alla mina facebookvänner skall se hur jag har det, men bara de coola platserna. Bara de som jag vill förknippas med förstås. Det som känns oviktigt, eller kanske t om lite skämmigt hoppar jag över. Jag ler inför kameralinsen och jag skriver tweets och facebookstatusar om hur bra jag har det och i mina blogginlägg försöker jag visa mitt perfekta liv på min resa genom världen. Jo jo...jag reser utomlands rätt som det är. Jag är lite världsvan och har koll på världen omkring mig. Framförallt är jag världsmästare i Humble bragging och totalt hänsynslös i mitt "humble braggande". Självklart är jag bara så bra på London...
Men, det egentligen jag ville säga, kräver inte så många rader. Här är allt toppen, t om solen skiner i genom ibland. Det regnar, men inte hela tiden. Mina fötter är ömma och knäna och min dåliga höft börjar så smått gnälla, men vad gör väl det när jag faktiskt fått se hela staden. Förvisso i ett vansinnestempo, men ändå. och det höll jag på att glömma; Den pint öl jag till slut hann att dricka var sanslöst god och t om kall. Livet leker.
Men, det egentligen jag ville säga, kräver inte så många rader. Här är allt toppen, t om solen skiner i genom ibland. Det regnar, men inte hela tiden. Mina fötter är ömma och knäna och min dåliga höft börjar så smått gnälla, men vad gör väl det när jag faktiskt fått se hela staden. Förvisso i ett vansinnestempo, men ändå. och det höll jag på att glömma; Den pint öl jag till slut hann att dricka var sanslöst god och t om kall. Livet leker.
