Nu och sen

Sommaren 2013 då jag lät håret växa och njutningen styra

Jag hetsdricker kaffe samtidigt som jag svarar på mail jag fått från er läsare som valt att använda kontaktformuläret på höger sida av bloggen. Just söndagar har blivit en sån där dag då jag svarar på mail. Söndagar är sköna just för det ändamålet.
Den här veckan har jag skrivit bland annat om vikten av att ställa upp för våra medmänniskor i nöd, om de goda krafterna, om ödmjuket och syskonkärlek, men också om främlingsfientlighet och hat. Ämnen som verkligen engagerat er läsare.  Inlägget "I Färgelanda bryr vi oss" blev ett av mina mest lästa inlägg hittills, men också inlägget "Svartskallen" fick stor respons och likt tidigare nämnt blogginlägg delades det flitigt på t ex facebook. Det är framförallt mail angående dessa två inlägg som jag nu sitter och svarar på. 

Efter en natt med lite sömn beroende på nattsudd framför teven och ännu en Torontoseger, har jag läst gamla dagboksanteckningar om reser jag gjort. Framförallt USA. I tider då det är dags att börja planera årets semester börjar jag bli än mer säker att det är det som får bli sommarens vattenhål. Något som vi redan pratat om hemma under en tid, men som i denna stund känns helt självklart för mig.

En dag som den här med töväder och några plusgrader på mätaren är det också lätt att få känslor för både april, maj och juni. Och jag tänker tillbaka på den för mig helt underbara sommaren 2013, då jag lät håret och skägget växa och jag tog dagen som den kom.
Just en sån sommar vill jag ha igen.