Jag har mina rutiner på lördagar.
Förhoppningsvis sovmorgon till klockan åtta, följt av en riktig lördagsfrukost med äggröra och allt därtill. Klockan halv tio åker jag till klubben och brukar sällan vara därifrån fören strax innan halv två. I dag stod maten färdig när jag kom hem. Den intogs framför teven och nattens Torontomatch som jag förvisso hade tänkt att se när den gick klockan ett i natt, men som jag somnade i från. Nu får jag möjligheten att se den i sin helhet i all stillhet och ensamhet. En skön och viktig stund för mig i veckan.
Jag dricker hejdlöst mycket kaffe därefter, samtidigt som jag noga följer varje skär. Denna match börjar med att årets invalda i Hall of Fame hedras. Däribland riktiga hjältar som jag haft förmånen att följa under hela deras karriärer. Det är den personliga favoriten Chris Chelios, eleganten Scott Niedermayer och den tuffa målsprutan Brendan Shanahan. Det kommer ut på den röda mattan som ligger utlagd på isen och tar emot publikens jubel. De tar också bokstavligt emot av några legender som redan är invalda i Hall of Fame. "Hemmasonen" Börje Salming är den sista av dessa legender som välregisserat presenteras och det finns ingen hejd på jublet som utbryter i Air Canada Center. Börje Salming kommer alltid tas emot som en av Torontos absolut främsta spelare. Jag får rysningar.
De nyss invalda hälsar på varje "legend" och Börje ler och tar i hand och kramas. Det är en vacker syn. Sedan blir det nationalsånger och sedan kan matchen börja. Toronto är verkligen ett bra lag numera. Det känns inte jobbigt att titta på dessa matcher längre. Inte som det känts de senaste 7-8 åren. Det vände i fjol. Lagbygget känns äntligen stabilt. Men New Jersey Devils spelar bra i denna match och det blir målsnålt. Måste tillslut avgöras på straffar där som tur är Toronto drar längsta strået. Skönt!
Kvällen närmar sig och jag ordnar med de där husliga sakerna som man måste göra, innan jag går in och sätter mig vid mitt skrivbord. Jag noterar att lite drygt 400 har besökt min blogg idag. Ett riktigt bottenrekord, men också ett lustigt fenomen som det kan svänga. Igår hade jag över 11 000 besök och dagen därinnan över åtta...
Det kan svänga rejält det där och något som jag inte försöker att tänka på.
Jag läser flera kommentarer som jag fått angående mitt inlägg igår angående tidningen Bohusläningens "Färgelandahat". Jag noterar att tolv stycken har skickat personliga mail till mig i frågan. Detta genom att använda sig av "skriv till mig" längst ner på denna sidan. Alla håller med mig. Det tror jag aldrig har hänt innan. Alltså det berör fler än mig.
Den bästa kommentaren som jag läste i frågan var en kommentar någon skrivit på ett annat inlägg i ämnet på facebook;
"vänd på det hela och få något positivt med Färgelanda ........ Vi har landets näst bästa MAMMOR!!!!!!!!"
En sak jag har lärt mig är att inte skriva för långa inlägg, för det orkar ingen läsa. Den gränsen har jag för länge sedan överskridit. Så tack du som följde med ner till sista meningen. Detta behövdes skrivas.
Förhoppningsvis sovmorgon till klockan åtta, följt av en riktig lördagsfrukost med äggröra och allt därtill. Klockan halv tio åker jag till klubben och brukar sällan vara därifrån fören strax innan halv två. I dag stod maten färdig när jag kom hem. Den intogs framför teven och nattens Torontomatch som jag förvisso hade tänkt att se när den gick klockan ett i natt, men som jag somnade i från. Nu får jag möjligheten att se den i sin helhet i all stillhet och ensamhet. En skön och viktig stund för mig i veckan.
Jag dricker hejdlöst mycket kaffe därefter, samtidigt som jag noga följer varje skär. Denna match börjar med att årets invalda i Hall of Fame hedras. Däribland riktiga hjältar som jag haft förmånen att följa under hela deras karriärer. Det är den personliga favoriten Chris Chelios, eleganten Scott Niedermayer och den tuffa målsprutan Brendan Shanahan. Det kommer ut på den röda mattan som ligger utlagd på isen och tar emot publikens jubel. De tar också bokstavligt emot av några legender som redan är invalda i Hall of Fame. "Hemmasonen" Börje Salming är den sista av dessa legender som välregisserat presenteras och det finns ingen hejd på jublet som utbryter i Air Canada Center. Börje Salming kommer alltid tas emot som en av Torontos absolut främsta spelare. Jag får rysningar.De nyss invalda hälsar på varje "legend" och Börje ler och tar i hand och kramas. Det är en vacker syn. Sedan blir det nationalsånger och sedan kan matchen börja. Toronto är verkligen ett bra lag numera. Det känns inte jobbigt att titta på dessa matcher längre. Inte som det känts de senaste 7-8 åren. Det vände i fjol. Lagbygget känns äntligen stabilt. Men New Jersey Devils spelar bra i denna match och det blir målsnålt. Måste tillslut avgöras på straffar där som tur är Toronto drar längsta strået. Skönt!
Kvällen närmar sig och jag ordnar med de där husliga sakerna som man måste göra, innan jag går in och sätter mig vid mitt skrivbord. Jag noterar att lite drygt 400 har besökt min blogg idag. Ett riktigt bottenrekord, men också ett lustigt fenomen som det kan svänga. Igår hade jag över 11 000 besök och dagen därinnan över åtta...
Det kan svänga rejält det där och något som jag inte försöker att tänka på.
Jag läser flera kommentarer som jag fått angående mitt inlägg igår angående tidningen Bohusläningens "Färgelandahat". Jag noterar att tolv stycken har skickat personliga mail till mig i frågan. Detta genom att använda sig av "skriv till mig" längst ner på denna sidan. Alla håller med mig. Det tror jag aldrig har hänt innan. Alltså det berör fler än mig.
Den bästa kommentaren som jag läste i frågan var en kommentar någon skrivit på ett annat inlägg i ämnet på facebook;
"vänd på det hela och få något positivt med Färgelanda ........ Vi har landets näst bästa MAMMOR!!!!!!!!"
En sak jag har lärt mig är att inte skriva för långa inlägg, för det orkar ingen läsa. Den gränsen har jag för länge sedan överskridit. Så tack du som följde med ner till sista meningen. Detta behövdes skrivas.
Och så går lördagen in i kvällen och kan ungefär summeras på samma sätt som de flesta av mina lördagar.
