Fredag kväll. Denna för många; magiska stund. Jag går runt i tysta rum, packar upp matvaror, plockar undan tvätt, dricker min favorit öl, summerar arbetsveckan...
Sheryl Crow sjunger för mig med sin ruskigt utmanande röst. Det är ömsom rock, country och stundtals mycket bluesigt. Precis så som jag vill ha det en fredagskväll.
Jag slår mig ned vid köksbordet. Vecklar upp den lokala morgontidningen. Den där tidningen som jag sa upp abonnemanget på för ett par, tre år sedan när det inte var någon hejd på negativismen mot Färgelanda. Men idag ger jag den en ny chans. För visst är det skönt med en lokalblaska?
Och så nu..avkoppling vid köksbordet en fredag kväll. Det är favoritöl och lokaltidning...
Och så nu..avkoppling vid köksbordet en fredag kväll. Det är favoritöl och lokaltidning...
Och...JAG MÖTS AV KRIGSRUBRIKER! Färgelanda pappor är dåliga, egoister och stereotyper! Vad håller Bohusläningen på med egentligen???
Skall det aldrig ta slut? Varför tycker man så illa om Färgelanda så att man är tvungen att leta upp något sådant här och blåsa upp en hel framsida, plus en helsida innuti tidningen? Slutklämmen sammanfattar allt: Om man är från Färgelanda, Dalsland, är man bakåtsträvare, upprorslysten och dum i huvudet. Det var länge sedan jag kände mig så kränkt. Det var denna sköna fredagskvällen det!
