Det är en söndag eftermiddag. En söndag som alla andra. Man ordnar med de saker som måste vara förberett inför en ny vecka. Och ja, jag är tillbaka på hemmaplan. Redo för "hemmamatch" med andra ord. Hemma match med den betydelsen; Back to business. Jag vet inte i egentlig mening om jag känner mig piggare, mer utvilad, mer mentalt redo att möta resten av årets utmaningar, men jag hoppas det. Om man tar en titt på den fotomosaik som finns här intill, kan man förvisso inte dra några andra slutsatser. Och faktum är att jag kanske för första gången kunnat släppa allt runtomkring och bara hänge mig åt semesteraktiviter. Så kanske ändå är jag nu mentalt utvilad. Så jag sätter på Tomas Andersson Wij, Den där liveplattan från Rival som precis kommit ut på Spotify. Pefekt skön att ha i bakgrunden när man arbetar. Och likt en dikt av min bror kan Andersson Wij beröra mig så djupt att jag blir tårögd.
"För det är som det ska, det växer det dör
och det finns ingen väg tillbaks
Och om det skiter sig helt
kan man kliva av tåget
och slå sin värld i kras"
Och om det skiter sig helt
kan man kliva av tåget
och slå sin värld i kras"
Ibland och faktiskt som oftast ser jag mig själv som den mest konservativa musikförbrukaren. Men efter att under förmiddagen lyssnat både på Skrillex, Korn och Kid Rock blir faktiskt mitt nuvarande musikval ett skönt avbrott och jag känner mig rentav lite radikal. Fortsättningsvis blir det Billie and the vision, George Strait och varför inte lite Matchbox Twenty..
Jodå, jag är mentalt redo och absolut ingen konservativ musikförbrukare!
