Det är en hel vecka sedan vi var på HC. Det är sista juli och hur det än är så närmar vi oss slutet av denna sommar. Slutet av semestern och slut på ljumma kvällar och ljusa nättar. Det kan verka lite som att sjunga refrängen innan versen är färdigspelad, men just sådant här kan få mig riktigt vemodig och ..lite nedstämd. Hur tiden bara springer i väg och jag står kvar och ser allt passera revy. Innan jag skriver min sommarkrönika och sätter punkt för denna sommar, tänker jag försöka njuta några dagar till.
Här kommer några högst privata bilder ur familjearkivet.
