Jag är inne i min kreativa bubbla. Jag har dessutom lyckats med att göra den där perfekta kaffeblandningen som förlåter allt mitt druckna dåliga kaffe tidigare i denna veckan. Jag skriver, jag arbetar, jag skapar och fingrarna går som ett inprogrammerat valsverk över tangenterna. kanske beror det just på detta utsökta kaffe, eller också på att jag känner mig utvilad, eller... för att jag har satt på den där perfekta Neil Young listan som jag själv skapat på mitt spotifykonto och nu låter Young göra det som han är bäst på; Skapa stämning. Och stämning är det och jag sjunger med i den smått magiska versen;
I miss the feeling,
I miss the light,
But I got faith in something,
I'll never give up the fight.
Why's it so heavy,
This love of mine,
I lost the feeling,
I lost the time.
Och jag minns varje ord, varje mening och när refrängen kommer hoppas jag på att den aldrig skall ta slut:
I'd like to shake your hand,
Disappointment.
Looks like you win again,
But this time might be the last.
Musik kan verkligen förändra.
I miss the feeling,
I miss the light,
But I got faith in something,
I'll never give up the fight.
Why's it so heavy,
This love of mine,
I lost the feeling,
I lost the time.
Och jag minns varje ord, varje mening och när refrängen kommer hoppas jag på att den aldrig skall ta slut:
I'd like to shake your hand,
Disappointment.
Looks like you win again,
But this time might be the last.
Musik kan verkligen förändra.
