Jag bekymras allvarligt
över svensk skola och jag bekymras över de signaler som jag får från skolor i
min kommun. Elever som inte blir sedda, lär sig läsa, klarar mål. Jag ser det
som bekymmersamt med lärare som är kraftigt underbetalda, har låg status och
jobbar i resursfattiga miljöer. Under den senaste tiden har jag varit i kontakt
med skolans värld och dess vardag på nära håll, både som förälder, i jobbet och
i politiken. I samtliga roller möter jag föräldrar och lärare som är oroliga
för att minskade resurser till skolan ger konsekvenser för barn med stödbehov.
Personligen tror jag också att de barn som har lätt för sig, men som inte får
extra stimulans riskerar att tappa fortsatt motivation till att lära sig mer.
Och så har vi alla de som ligger i gråzonen. De som ännu inte behöver stöd, men
med färre lärare blir mer osynliga och riskerar att bli stökiga, ointresserade
och totalt avsaknad av motivation.
Någonstans i grunden är
det absolut fel att inte satsa de resurser som krävs till skola och dess elever.
Det är fel att ta hand om elever först när de har blivit ett problem. Det sägs
från politiskt håll att mycket pengar satsas idag på skolan i min kommun
Färgelanda. Trots det ligger vi lågt när det kommer till lärartäthet. Ja, faktiskt
under rikssnittet.
Jag var själv med och
diskuterade fram det folkpartistiska förslag som vår fullmäktigegrupp lämnade
in då budgetramarna beslutades tidigare i år. Vi ville skjuta till ytterligare
medel för att åtminstone komma upp i samma nivå som riksnittet när det gäller
lärartäthet. Det gillades dock inte av majoriteten. Något som nu oroar mig extra
mycket efter rapporter om hur det ser ut för eleverna på några av våra skolor
i Färgelanda.
I de övergripande målen
kan man läsa att "alla barn ska få en trygg uppväxt och ett lärande som leder till
goda resultat och ett självständigt liv" Det tillsammans med det
viktigaste resultatmålet att "Alla elever som slutar grundskolan ska
ha behörighet till ett gymnasieprogram." Känns i rådande stund
svårt att leva upp till om inte omöjligt.
Undersökningar
har gjorts som visar att ekonomiska resurser har betydelse för skolresultaten,
särskilt för yngre elever och barn med ogynnsam socioekonomisk familjebakgrund.
Det avgörande är hur pengarna används. I ekonomiskt kärva tider är det därför
extra viktigt att man fördelar resurserna till skolan på ett så genomtänkt sätt
som möjligt. Säkerligen krävs att man
från politiskt håll kräver en genomlysning av verksamheten där man tittar på
styrning, uppföljning och analys för att identifiera var resurs gör störst
nytta. Låt oss göra det nu och samtidigt frigöra mer resurser till skolan. Om
inte barnen känns viktiga i sig - så gör det för Färgelandas skull. För mår
våra barn bra och känner sig trygga i skolan gynnas hela vårt samhälle.
