Det är tidigt och det är frukost. Anette och Eric har gett sig iväg och kvar är jag och Marie som tar oss en kopp kaffe till och småpratar innan det är dags även för oss att ta tag i dagen. Marie har sovit över. Det är mycket sällsynt numera, men hennes lillebror jublar. Eric runt de tio har kommit i ett sorts syskonbegär, där hans syster betyder allt och allt kring detta ämne är känsligt. Och nu - alltså en kopp till och jag och M pratar om musik och passion och hon säger att hon så gärna skulle vilja gå och se Brad Paisley i Göteborg i november. När jag berättar att jag och Anette faktiskt har biljetter dit, får hon ett stunds känsloutbrott.
"Jäklar och morsan som inte ens vet vem Paisley är - fan!" Jag myser och ler, tar en mun kaffe till som får stanna i munnen ett tag, innan det sakta sväljs ner. "
Vi bokade för en månad sedan. Biljetterna var nästan slut då". Sedan frågar jag henne om hon vet vem som kommer sitta i juryn i American Idol (eftersom att jag vet att det är hennes stora idol Keith Urban) och det vet hon förstås inte och hon ger i från sig samma känsloutbrott igen när jag berättar. Jag myser - igen. Sedan spelar jag ny musik för henne med The band Perry, Luke Bryan och Zac Brown Band och jag står för en kort stund på toppen av popularitetsberget och är säkerligen både ganska häftig och cool i hennes ögon. Jag myser. Sedan försvinner Marie snabbt iväg. Skall med bussen. Och då...då...efter ett par minuter kommer jag på att hon glömt sina nycklar och jag kastar mig i väg över blöt sluttande gräsmatta och jag ropar " Marie, Marie", men hon hör inte. Jag springer ännu fortare nu och
då... precis då...när jag med kraft sveps upp i luften ser jag Marie vända sig om... och mitt fall blir tungt och brutalt. Jag faller rätt bak på ryggen och slår huvudet med full kraft i den hårda våta gräsmattan. Jag blir liggandes kvar. Ojjande och förvånad att jag inte höll upp huvudet. Jag har aldrig slagit i huvudet vid halka efter det att jag började med judo. I judo håller man alltid upp huvudet. Men nu efter dryga 30 år så ligger jag där blöt, förvirrad med ett kraftigt islaget huvud.
Nu total stillhet. Vila. En kraftig huvudvärk och illavarslande känningar i nacken. Med viss möda lyckas jag i min rastlöshet på mobilen, få ur mig några rader till detta inlägg. Cool-heten försvann på ett nafs.
.JPG)
