På stranden och jag lyssnar på gamla sommarpratare från årets säsong som jag ännu inte hunnit igenom. Har förstått att Patrik Sjöbergs sommarprogram har vållat viss uppmärksamhet i svensk media. Misstänker dock att det är samma storm i ett vattenglas som Ulf Brunnbergs sommarprat var. Reaktionen därav gjorde mig både förbannad och besviken, eftersom att det var just ....ingenting. Vissa människor tycks det vara ok att skapa rubriker kring och misskreditera. Jag tycker inte om det och jag tycker framförallt inte om att man ger sig på Brunnberg. Men nu åter till Patrik Sjöberg. Ett av de program som jag särskilt sett framemot i år. Mitt förhållande till en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna har alltid varit ganska kallt. Antar att jag som så många andra haft problem med hans stöddighet. Sedan började jag läsa hans blogg som jag genast fastnade för och brorsan gav mig hans bok i ljudform, som jag genast började lyssna på. Någonstans efter hundra sidor kom jag på mig själv att jag började tycka om Patrik. Ej konstigt i och för sig eftersom att det är en självbiografi som han själv högst är delaktig i och man framställer sig ju inte själv gärna i dålig dager. Nu gör Patrik det lite här och där i sin bok och man får uppfattningen av att han inte försöker försköna sig själv. Dock får man en del förklaringar till varför och en del köper jag och en del är som det är. Oavsett vad man tycker så är boken en bra dokumentation om en fantastisk idrottskarriär. Helt klart den bästa svenska bok i år som jag läst. Det mesta medialt har handlat om Viljo och det har i sin tur tagit bort fokusen på idrottsmannen Patrik. Synd tycker jag även om jag förstår att det är befogat. Det som väckt mitt intresse mest är dock följande;
Alla de svarta pengarna inom friidrotten på både nationell och internationell nivå. Som djupt engagerad inom idrottsrörelsen på olika nivåer de senaste 30 åren vet jag att detta inte är specifikt för friidrott, utan fortfarande i stor utsräckning inom hela idrottsrörelsen. Detta inspirerar till senare inlägg.
Patrik beskriver också ingående jakten på det perfekta hoppet vid rätt tidpunkt. Att ett världsrekordhopp (2.42) egentligen kan vara ett riktigt skithopp. Jo så är faktiskt idrotten och jag kan lätt relatera det till t ex min idrott; judo.
Det tredje och kanske mest intressanta; att vara en förebild för sporten, landet, klubben. Som klubbledare kräver jag att klubbens "stjärnor" skall vara bra förebilder för de yngre. Det är en självklarhet och inget att diskutera. När jag läser Patriks bok så börjar jag mer och mer att fundera över det här med att vara en påtvingad förebild och att "betala" tillbaka till klubben. Också ett ämne att återkomma till vid ett senare tillfälle.
Oavsett vad man tycker om människan Patrik, så läs eller som i mitt fall lyssna på boken. Den lämnar ingen oberörd.
