Av sommarbloggare Lars Bäcker
Jag skriver detta efter min första arbetsdag efter semestern. Deppigt, men jag har inte gett upp. Semestern må vara slut, men inte sommaren! Kassen med badgrejor står packad, och min lilla eka ligger i sjön. Kommer det bara en solig eftermiddag, så… Men jag är en obotlig optimist. Badgrejorna kommer jag att packa upp i november, och båten fryser fast i isen över vintern. Igen. Men jag behöver sommaren, jag behöver minnet av den som varit och hoppet om den som skall komma. Tisdagar i november finns det tillräckligt av, med snöslask i skorna, förkylning och övertid med nåt försenat projekt. Jag behöver min sommar.
Idag slog Ljungskile Hammarby med 3-1 på bortaplan. Jag minns senaste gången Ljungskile var uppe i allsvenskan, och Hammarby kom på besök i premiäromgången. Efteråt visade det sig att bussarna med Hammarbys supportrar hade parkerat på rad bredvid vår bil. Det var livligt. Jag hoppas på en bra höstsäsong, jag vill absolut hinna se ett par matcher! Annars var det premiär för engelska matcher på stryktipset i helgen. 10 rätt och mersmak. Engelsk fotboll är traditionstyngd för mig. När man satt en lördageftermiddag på -70 talet och såg Stoke City spela 0-0 mot Luton Town i hällregn på en leråker… Ahh, äkta fotboll!
Om två dagar firar jag nioårig bröllopsdag med min fru. Härligt! Tommy presenterade mig ju som gästbloggare med att han såg fram emot att få våra diskussioner recenserade, eftersom vi representerar två olika politiska partier. Tyvärr, men – vi kan enas för det mesta! Det är nog mer så att vi har varsin infallsvinkel, Inger tänker mer utifrån människan, jag tänker mer utifrån systemet. Naturligtvis måste systemet fungera för människan, och människan fungera i systemet. Det är svårt det här med att se alla aspekter… Men genom att prata med varann kan vi hjälpa varann på vägen. Jag tror att man gör klokt i att inte låsa sig för mycket i olika -ismer, särskilt på lokalplanet. Här kan ju ”värdekonservativ” i själva verket betyda att man vill ha tillbaka 90-begränsningen på 172:an.
Hur som helst, här knyter jag ihop säcken om mitt gästbloggande. Jag har haft kul medan jag skrev, hoppas du haft nöje av att läsa. Tack till Tommy för utrymmet. Tack också till Kent och Ronny, Jag har verkligen gillat era inlägg. Vi ska dagen till ära ha två listor! Dessutom spegelvända, så bäst kommer sist. Svenska respektive utländska idrottsmän med attityd! Varsågod!
Svenska idrottare som inte ber om ursäkt:
3. Zlatan Ibrahimovic – jo, han vet att han är bäst.
2. Frank Andersson – det är ingen pose, det är Frank.
1. Patrik Sjöberg – från klarhet till klarhet. Respekt.
Utländska förebilder av blandad karaktär:
3. Nigel Mansell – sann självsäkerhet.
2. Vinnie Jones – försök stirra ner Vinnie om du kan!
1. Mohammad Ali – mästaren. Alla kategorier.
Jag som skriver dessa rader heter Lars Bäcker. Jag hoppas få se Chuck Norris visa att alla skämt om honom är underdrifter.
