Det var lätt att tacka ja till att bli gästbloggare! Det var svårare att hitta på något att skriva om. Eftersom jag och Tommy varit vänner länge, och delar många intressen, så får jag se upp så mina inlägg inte bara blir ”mer av samma”. Ett ämne som jag känner att jag ändå inte kommer undan är lokalpolitiken i Färgelanda. Ett tag var jag frestad att göra mig lustig över situationen, händelserna sedan valet och den sittande majoriteten. Kanske kalla någon eller några för velepellar eller så, för att få en billig poäng. Det går inte. Läget är alldeles för allvarligt för det. Det finns en uppenbar risk för demokratibrist i Färgelanda. Till att börja med fanns ingen majoritet efter valet 2010. När väljarna sagt sitt fick M, C och Kd 49,2% av lämnade giltiga röster. När valsystemet sagt sitt fick de 18 av 35 mandat. Det är spelets regler, och det får alla acceptera. Dock är fakta att majoriteten av väljarna röstade på något annat än nu sittande politiska ledning. Det är olyckligt i sig. Sedan dess har det varit en tid av konflikter, kontroverser och avhopp. Den som är antingen analytiker eller konspirationsteoretiker anar lätt ugglor i mossen. Jag är bådadera. Jag kan inte dra andra slutsatser än att ett antal valda politiker snarare drivs av en personlig agenda, än av ett genomarbetat och överenskommet program för Färgelandas bästa. Nu visar det sig att de inte kan komma överens internt om vilken linje som ska drivas. Det är oerhört olyckligt. Om demokratin ska fungera behöver de valda minnas varför de blev valda. Och väljarna behöver tala om för sina representanter varför de röstade på dem.
Jag tänker avsluta mina gästinlägg med en lista. Först ut, givetvis – bra saker med Färgelanda!
- Familj och vänner. Här har jag mina rötter, och ingen annanstans.
- Ellenö- och Östersjön. Denna pärla bland paradis!
- Midsommarfirande på Ödeborgsvallen. Klassiskt! Jag har t.o.m. en segerbuckla från luftgevärsskyttet.
- 172:ans pizzeria. Jag har ätit pizza i många länder på två kontinenter. Bäst i världen!
- Föreningslivet. Färgelandas främsta positiva kraft.
Jag som skrivit dessa rader heter Lars Bäcker. Jag hoppas få se Sigorney Weaver i en ny Alien – film.
