Jag slötittar på VMfinalen och hoppas innerligt på Holland. Bara det borde garantera att Spanien tillslut vinner, för jag brukar nämligen sällan ha rätt i gissningar i sportsliga sammanhang. Allt för sällan dessutom lyckas det lag som jag håller på som regel inte att vinna. Men jag kollar och hoppas. Misstänker att det finns en och annan fotbollsfantast som tycker att jag nästan "hädar" när jag säger att jag "slötittar". Jag förstår dem. Jag vet nämligen vad det innebär att vara hänförd till en sport. Men denna kväll och dessutom som oftast så lyckas inte fotbollen fånga mitt oavbrutna intresse. Jag har ett troget förhållande till Ljungskile SK. Det ger mig min tillräckliga fotbollsdos.
Det blir förlängning. Forfarande 0-0. Det kanske blir straffar? Det är varmt, hiskeligt varmt. Jag dränkar mitt ansikte i en blöt kall handuk. På teve ser jag hur det hettar till och första utvisningen är ett faktum. Holland en man kort och spänningen stiger ytterligare. Jag är dock måttligt engagerad, men...hoppas ändock på Holland.
