Det är något speciellt med solnedgångar. Man blir liksom aldrig mätt på dem. Kaffe på terassen, sedan ut i kvällsvimlet. Kvällen är inte ljum längre, utan temperaturen har stigit med några grader och man svettas även efter klockan åtta. Något att utjämna med efter denna extremt kalla vinter vi haft.
Dagarna går vidare, äventyren likaså. Man har tillslut lämnat den stressiga vardagen och gått in i ett skönt Sicilianskt standbyläge. Nu kan semestern börja.
