Som min farfar

Det är en blåsdag Och ganska mulet också för den delen. Men inte har det kunnat göra mig nedstämd, utan dagen har istället varit perfekt till en fixardag. Ja, ni vet en sådan där dag då man ordnar och grejar med saker hemma. Det är städ och det är pyssel och man slänger massvis av saker och..så där håller det på.
Dock fick jag stora skälvan när jag städade min garderob. Det var behövligt, men det var inte den ostruktur som mötte mig som skrämde. (den visste jag ju redan om). Utan det faktum att jag i röran fann två helt nya skjortor som jag inte ens bemödat mig att ta ur förpackningen!
Jag minns min farfar som "sparade" de nya kläderna, för han skulle ju slita ut de gamla först. Så alla nya skjortor, hamnade alltid längst in i garderoben för inväntande bättre tider. Eller..sämre..som min farfar antagligen tänkte.
Nu tycks jag blivit lika dan. För första gången i mitt liv räds jag åldrandet, min tjurighet och konservatism. Inget gott omen.