Besök

 Trevligt besök och gemenskap runt bordet. Ibland räcker det med att ha familjen runt omkring sig.

Första maj och allt bra

Det blev sol och det blev lite värme. Denna härliga första dag i maj! Ibland, men inte så ofta, har man den där känslan när dagen är slut, att; "wow, detta blev bra". Bra därför att man känner att man har fått ut så mycket som möjligt av dagen och framförallt fått gjort det som man haft förhoppning om. Detta är en sådan dag. Och nu när dagen är över, då jag haft kvalitetstid med min son, bjudit mina föräldrar på middag, fikat ute, städat förrådet, rensat min jobbmail och slutligen fått deklarerat klart; puh...hamnar jag framför alla de bilder som ligger på denna dator. Jag tittar och börjar sortera, mappa, mappa om och slutligen sortera på år...
Det är många kort på barnen...Det bästa.
...och jag tänker på Marcus Birros tal på Skansen idag där han använde ordet "familjen" i varenda mening och det som ena stunden är så lätt att vifta bort som politisk retorik, blir i nästa ögonblick; så sant!

Påsk 2012

Titeln på detta blogginlägg är högtravande, elegant och konstaterande. Men den är komponerad av just den anledningen att jag precis nyss satt och lästa igenom alla dessa blogginlägg jag gjort genom åren under just denna högtid. En härlig tillbakablick, en salig blandning från 2006 och framåt. Fotona livar upp och sätter en tidstämpel på allt ihop. Exempelvis Glad påsk från 2007, Påsken i bilder 2009, april 7,  ännu en från 2007, Påskmorgon, Skärtorsdag.
Denna påsk bjuder på snö, slask och snålblåst. Förra påskens väder var desto bättre. Bilderna nedan är från vårt gemensamma påskfirande hemma hos brorsan, tillsammans me familjerna Forser och Bäcker. Barärmat - Jo jo...

Glädje och död

Mitt år har varit bra. Det har haft sina mörka stunder, men vad har inte det? På flera plan känner jag en stark tillfredsställelse och jag ger mig med tillförsikt in i 2012 . Det har varit ett bra år för familjen, Det har varit ett bra arbetsår. Fritid och semester har varit sköna inslag under året, precis som man önskar att de skall vara. Det har varit utlandsresor som tidigare år och trevliga nedtramp i den svenska härliga myllan. På min fritid har som vanligt judo tagit min mesta tid och det är också här som jag under året nått min yttersta peak. Tänk att efter 30 år bli utsedd till Årets ledare i Färgelanda, samtidigt som man blir hedersmedlem i klubben man älskar och som grädden på moset går jag och vinner den mest prestigefulla viktklassen på vårt årliga klubbmästerskap. Priceless!
....Men det har också varit död under året. Människor som stått mig nära och nära släkt har gått bort.
Ett starkt minne som lever kvar är när jag tillsammans med min bror och mina föräldrar i samma bil åkte upp till Dalarna för begravning av min allt förtidigt bortgångna moster. I Falun mötte vi upp min andra bror och under loppet av 32 timmar var vi alla samlade. Mamma, pappa, söner. Något som aldrig numera sker och kanske också var det sista gången som bara vi var tillsammans på det sättet. Under dessa 32 timmar fick jag också träffa min kusin för första gången på 35 år. Omständigheterna var förstås hemska, men att få träffa henne med familj efter alla dessa år, bär jag med mig som ett av de ljusaste minnen av 2011.

Gemytligt och äkta

På radion i denna tid bara julmusik. Både på morgonen i bilen till jobbet och i bilen hem. Hemma har julförberedelserna tagit fart. I kväll har granen tagits in. Alla är engagerade. Eric jobbar hårt med att få allt på plats. Även det praktiska med granen. Julgodis görs, glögg och julmust intas. Ur högtalarna hörs Chris Rea sjunga om " att komma hem till jul" och allt känns gemytligt och äkta.

Tre bröder

 

Eric

I veckan fick Eric en gitarr av min bror och han blev förstås förtjust och ville omgående komma igång med sin "rockstjärnekarriär. Sin första gitarr är något speciellt. Om inte annat något som jag själv vet.
Nu har gitarren tystnat. Eric har för första gången lämnat hemmet och sina föräldrar för att följa med en kompis och hans familj uppåt landet för roligheter. Något ofattbart roligt och spännande för en åttaåring. Som förälder är det en prövning, saknad, men också glädje. Alla tre faktorer nog så viktiga i samtliga inblandades liv.