Sista kvällen med gänget (för i år)

I kväll sista träffen med tränarna i klubben för i år och det blev nästan hundraprocentig uppslutning. I mångt och mycket en relativt krävande termin som skulle summeras. Många trötta skallar som skulle försöka vara kreativa en sista gång innan vila. Nu blev det ett jättebra avslut och jag ser till och med fram emot vår Kick off i början av året. Jag tycker verkligen om det här gänget!

Lördagsmys

En kall, men strålande vacker förmiddag. Klockan 10.00 är jag som vanligt en av ledarna på morgonens första träningspass på klubben. Idag ställde min bror upp för att täcka Sören som fått förhinder. Det blev två riktigt bra pass med duktiga och motiverade barn och  tre nöjda tränare. Ännu en lördag med massor av glädje. Gå gärna in och gilla oss genom att gå in här.

Smärta, värk och trötthet

Minusgrader även denna morgon och en för dagen mycket trött Tommy försöker komma igång. Gårdagskvällens träningspass sitter kvar i kroppen. Ingen smärta, inga ömma punkter, men trötthet. Med åren tycks det ta längre tid att återhämta sig. Men som sagt; inte ont någonstans och när jag tänker tillbaka så har jag varit skadefri i nästan ett par år nu. Skönt! Värre är det med brorsan som slet axeln ur led igår på träningen. Hur han mår idag kan jag bara gissa. Har gjort det själv fler gånger än vad jag kan räkna till och en sak är smärtan vid själva luxationen, en annan värken dagen efter och dagen efter den...
Det är sådana här saker som jag tänker på under morgonens första vakna timma. Smärta, värk och trötthet.

Väntan innan start

Jag försöker att sitta med och kolla varje måndag och onsdag när min son tränar. Idag blir inte så fallet, då jag har ett annat möte att ta hand om. Förhoppningsvis är det samma förväntan på klubben nu som på bilden. Förväntan att snart få komma in på mattan, träna, leka och att ha kul med polarna.

Far och son

Varje lördag förmiddag har jag tillsammans med två polare hand om två judogrupper. Barnen är mellan 5 och 9. Det här har vi nu hållit på med i drygt tre år och det är verkligen både roligt och jättetrevligt. Det är Härliga barn och att få göra något ihop med nära vänner är berikande. Efter träningspassen brukar vi medelålders män dricka kaffe, prata om träningarna som varit, prata vardag och livet i stort. För mig är detta en viktig stund på veckan.
Idag blev jag oväntat själv då min ena kompanjon var tvungen att jobba och min andra vän blev sjuk. Då kändes det bra att ha en son som ställde upp.

På TV4

Lagom till morgonkaffet denna morgon visades reportaget om Färgelanda judoklubb på nyhetssändningen. Min son Eric som var ganska besviken över att han inte blev intervjuad under onsdagens träning då reportaget gjordes, syns en hel del i bild. Färgelanda judoklubb i positiv nyhetssändning är en bra start på dagen.

Stolt

 I går kom TV4 till klubben för att göra ett reportage om hur vi som en klubb på en mindre ort rekryterar medlemmar. Detta kommer visas i morgonens nyhetssändning. Det var extra roligt att de kom denna kväll då samma tevekanal hade haft huvudnyheten under dagen att "de flesta idrottstränare är män" Jag visste att det skulle vara tre kvinnliga tränare på mattan denna kväll.
Det känns också roligt när media hör av sig för att de vill komma och filma hos oss och inte tvärtom.
En av våra tränare blev intervjuad, så också några av barnen. Det är vid sådana här stunder som jag känner en sån otrolig stolthet och tillfredsställelse. Jag har varit med sedan klubben startades 1981 och har därmed följt dess utveckling genom åren. Idag är jag sedan några år tillbaka ordförande och jag kan med stolthet säga att vi har en mycket fin verksamhet. Dessutom ordning och reda både när det gäller ekonomi, tränare, kunskap och organisation. Visst är jag ofta frustrerad. Jag vill att vi skall bli ännu bättre. Att alla som börjar hos oss skall stanna kvar hos oss hela livet, att våra klubbfunktionärer skall ta i ännu mer och framförallt lägga ner ännu mera tid och att vår organisation måste bli mycket starkare... Samtidigt vet jag att vi har det så mycket bättre än många andra. Att vi aldrig någonsin haft så många tränare som idag. Aldrig  tidigare haft så många grupper igång. Att vi trots allt har många som engagerar sig och lägger ner mycket tid på klubbarbetet. Det ger tillfredsställelse och gör mig stolt.