Söndagen den 27 januari 2013

Jag och Eric tillbringar morgonen med våra gitarrer. Läxor skall göras och det innebär övning och åter övning. Min största utmaning som Erics privatlärare på gitarr är att få honom motiverad att spela de låtar som han fått i läxa från musikskolan. De flesta är i hans ögon som han säger; "Bebislåtar". Nu känns det iallafall att vi är en bra bit på väg och efter att jag visat honom några klassiska hårdrocksriff som bonus, är han nöjd.
Jösses! När jag var barn hade jag absolut inga låtkrav utan var enbart lycklig över allt jag kunde lära mig. Min tid på musikskolan kanske inte gav mig de häftigaste musikupplevelserna, men det gav mig bredd. Hemma lärde jag mig Elvis och Cash och det var precis det som jag ville kunna spela och sjunga, men gjorde mig ganska begränsad. I och med att Eric fått upp ett bra intresse för gitarrspelande, triggar det även igång mig och mitt egna spelande. Det känns bra.

Mindre bra just nu; Toronto Maple Leafs förlorar i natt mot New York Rangers med 5-2 och har nu på de första fem spelade matcherna vunnit 2 och förlorat 3. Inte bra. Inte bra om man har en förhoppning om att detta skall bli året med stort Å. Inte bra, eftersom att säsongen är bara 48 matcher istället för normala 82. Alltså ingen tid för "trög start". Man måste vara med från början. Det innebär att jag redan känner mig både orolig och nedstämd. Lägg därtill att Brynäs inte verkar gå någon ljusare framtid till mötes, utan fortsätter att förlora. Enda ljusglimten där är att Elitserien i år är så ojämn så att det fortfarande är ett glapp mellan Brynäs på sista slutspelsplats och nästa lag. Låt oss hoppas att det fortsätter så.

Resten av denna sköna söndag kommer bestå av planering inför arbetsveckan och ett födelsekalas i kväll. I sak ingen jobbig eftermiddag alls, utan timmar att faktiskt njuta.

Under natten

Sena nätter, tidiga morgnar. Att sova känns överflödigt. Att slösa dyrbar tid på i bästa fall fåniga drömmar är dumdristigt. Dock inte alltid...och med det vill jag säga att ibland kan fåniga drömmar ha ett inslag av värde.
Som i natt när jag drömde att jag var på Metropolitan Museum of art. Denna enorma och fascinerade plats, där man kan förlora sig i dagar och kliva ur den magnifika byggnaden starkare än någonsin. Urkraft! Istället som i min dröm där jag dricker espresso och sambuca någonstans i Little Italy efteråt, njuter jag en mugg te i ett sparsamt upplyst kök. Och jag känner mig på något vis förlorad, men på gång igen, stark och fokuserad.

Jag går igenom Toronto Maple Leafs spelschema som släppts medan jag sovit. Maple Leafs börjar borta mot Montreal Canadiens den 19e i Bells center. Jag noterar och anteckningar. Sedan två dagar senare hemma i Air Canada center mot Buffalo Sabres. Jag antecknar även det. Vid midnatt transatlantisk Eastern time, öppnades spelarmarknaden fri. Nu möjlighet att byta spelare, kontraktera och köpa ut. Brynäsbekantingen Cody Franson skriver på ett 1 års kontrakt med Toronto. Nitiska och troligen korkade så kallade hockeykunniga lär rasa. Ställa Brynäs
Sundlöv mot väggen och vilja ha svar hur det egentligen var med det där kontraktet med Brynäs egentligen? Så utomordentligt fånigt! Saker är som de är. Vissa saker behöver inte ältas till domedagar. Framför allt inte sådana saker som är solklara. Vissa saker kan konstateras och bör sedan släppas.
Mesta ryktet i natt handlar om var världsmålvakten Roberto Luongo skall hamna. Alla rykten som nämns på twitter handlar om att det är bara timmar tills han är i Toronto. Vad tycker jag om det? Har ingen aning längre.

Brynäs fortsätter att förlora. Ett kort konstaterande. Sedan inget mer prat om det. Det gör ont.

A jobbar, Eric sover ännu och jag byter te mot bryggt kaffe och kastar mig över planeringsarbete inför nästa vecka. Nu är det mycket som skall göras och mycket som skall genomföras. Var fortsatt bloggande kommer in i allt det där har jag svårt att se.

Politik, judo, hockey och lite film

Det är kallare idag och bilruteskrapväder. Gårdagskvällens träning tycks gjort mig gott. Jag är på ett strålande humör och känner mig pigg och stark. En bra träning igår där jag själv är nöjd med min insats. Mer sånt Tommy! 

Min desperation från igår gällande ändringar i Torontos organisation är borta. Jag dricker ett alldeles för svagt kaffe som jag själv bryggt med en förhoppning av att det skulle bli starkt. Jag har således misslyckats med det. Jag gör min egna analys över läget och fastslår att det måste vara fel på bryggaren. Det finns ingen anledning att dra ner ett gott humör med självinsikt. Jag gör allt det där sedan som jag måste göra idag, åker hem, hämtar Eric, tar hand om mitt hem.

Läser att det nu är klart med säsong två av den genialiska norska serien Lillyhammer, med Steve Van Zandt som den amerikanske maffiabossen som flyr till Norge för att starta ett nytt liv. Den absolut bästa teveserien ifjol tillsammans med lika genialiska
amerikanska serien Blue bloods.

På radion pratas det Annie Lööf och Centerpartiet. På teve likaså. Jag har svårt att ta in hela debatten om Centerns nya idéprogram. Varför reagerar icke Centerpartister så hårt? Vad finns det för anledning för dessa människor  att bry sig så mycket? Är man rädd för att det "idiotiska och utopiska" idéprogrammet skall vinna gehör och missgynna deras egna intressen? Att andra Centerpartister är upprörda har jag mer förståelse för. Jag tycker att det är smått fantastiskt att faktiskt Centern tagit fram ett idéprogram som äntligen skapat en ideologisk debatt i ett alliansparti som inte heter Moderaterna. Jag tror också att nya idéer är absolut nödvändigt om partiet skall överleva. Partiet kan inte fortsätta att vara ett parti för bönder som ändå inte röstar på dem. Det handlar om att gå framåt -  inte tillbaka, hitta nya vägar för att staka ut en tydlig och rak väg. Den debatt som nu sker inom partiet på ett föredömligt öppet sätt tror jag är väldigt viktig för partiets framtid. Sedan om idéerna är enligt mig vettiga eller ej, är ointressant, utan något som centerpartisten och den "skinnömsande partihopparen" får avgöra.

I kväll är det match i Örnsköldsvik. Det är en typisk sex poängsmatch borta mot Modo. Det är viktigt att Brynäs vänder den nedåtgående trenden och börjar vinna igen. Jag kommer förstås följa matchen.

Tackla

Jag förbereder mig för Brynäskväll. En kväll då Brynäs och Enterfeldt skall tackla HV71. Brynäs är Elitseriens mest fysiska lag och Enterfeldt elitseriens tacklingskung. Sånt gillar jag. Jag är trött och känner mig sliten och det känns illavarslande så här i början av veckan. Nåväl. Det skall ändå bli en lugn kväll utan något inplanerat mer än den där hockymatchen. Förhoppningsvis är Brynäskillarna pigga. Jag tänker se på teven ...liggande.

Försöker glömma

Jag har spelat Bruce Springsteens kärleksfulla låt "Sandy" På repeat idag. Ni vet den där 70-tals låten som Ulf Lundell fick en hit med sedan, men då som "Sanna".
Kanske osmakligt och kanske för att den där förbannade stormen har berört mig på ett obehagligt sätt. Bilderna på teven, rädslan över att New York "aldrig mer" skall vara New York igen. De hemlösa och utslagna, alltså de utsatta som blir de första att drabbas...och säkert de som drabbas värst...

Nu kväll i min trygga värld. Jag ondgör mig över Brynäs och de 4 raka förlusterna. Nu match mot Rögle. Det är andra perioden och Rögle leder den. 12-2 i skott till Rögle i andra... Matchbilden är inte vad man hade önskat sig i andra perioden. Ja egentligen inte i den första heller. Brynäs ligger under. Det ser mycket tungt ut. Brynäs har svårt att få ordning och noggrannhet i spelet. Det gör mig först irriterad, sedan ännu mer nedstämd, för att tillslut tappa fokus. Hittar istället in på Maple Leafs hemsida och hittar den helt nya intervjun med Torontohjälten Börje Salming, men också Brynäsaren Börje Salming. Det gör mig glad och får mig att tillfälligt att glömma hemskheterna som utspelar sig ner i Ängelholm..OCH på den amerikanska nordostkusten. Se den!

Hjärna vs Hjärta

Det bästa som hände förra veckan måste ändå bli Brynäs 2-1 seger i Skandinavium mot Frölunda i lördags. För finns det någon seger som känns skönare för mig än någon annan, så är det just när Brynäs vinner mot Frölunda. Och...ja det får gärna vara i Skandinavium. Faktum är att en sådan seger värmer även en måndag och två dagar senare. Med risk för att jag får arga Frölundaiter på mig som sist gång när jag (som det kan uppfattas) skrev nedlåtande om Frölunda och deras åttiotalsstjärna Boström, så kan jag inte annat än att gotta mig nu när det går mindra bra för en av Göteborgs stoltheter. Jag tänker med hjärtat och hoppas helt enkelt att de skall åka ur, hamna i Allsvenskan och helst sjunka ännu lägre...Sedan tänker jag med hjärnan och inser jag att det inte skulle vara bra för hockeyn utan ett lag i Göteborg i högsta serien. Precis som att det är bäst med två Stockholmslag och helst gärna ett Malmö så måste vi ha Elitseriehockey i våra största städer. Dessutom "Klassiska" lag i högsta serien som Hemska Leksand som jag egentligen tycker ännu sämre om än Frölunda, men efter alla dessa års frånvaro jag verkligen önskar tillbaka, för jag saknar dessa bataljer mellan Brynäs - Leksand...Sedan tänker jag om igen...(Nu med hjärtat igen)Lag åker ut. Fine! Så är det. Det tillhör spelets regler. Brynäs har aldrig åkt ur och som hängiven supporter ligger det också i sakens natur att det finns en rivalitet, en konkurrens mellan lagen och dess fans.

Elitserien går vidare och det är ny vecka. Ikväll spelar Brynäs hemma mot Rögle. Jag känner mig helt känsloneutral inför Rögle. Däremot är en vinst i kväll egentligen lika viktig som den i lördags, om jag tänker med hjärnan...