Kärleken är vacker - livet är vackert. Men, som vi alla vet kan livet också vara fult, eländigt, brutalt och destruktivt. Kärleken däremot är bara vacker. Annars är det inte kärlek. Så ser jag på det. Igår var det dags för fest. En fest som jag sett framemot länge. Värdparets fester brukar alltid bli något extra. Denna gång för att fira födelsedag, men som så många säkerligen hade misstänkt innan blev det bröllop av det. En välregisserad bröllopsfest som i detalj tidsplanerats och gåtts igenom. Det var en riktig njutningsstund. Må gott tid och hänförelse.
Själv togs jag och mina tankar mig med på en "resa" som påbörjades för över 15 år sedan då jag gav mig själv en Floridaresa på min trettioårsdag. En resa som senare genomfördes under första kvartalet av 1999 tillsammans med den vän som i går kväll lovade sin eviga trohet till kvällens vackraste brud.
Den här resan visade sig bli viktig för mig och min vän på flera sätt. Han träffade sin livskamrat och jag kom till insikten att jag snart måste vara tillbaka i det här landet. Att jag hade saker att uträtta, att det fanns saker som jag måste göra i livet, att det fanns en plan för mig..
Vår resa blev minst sagt fantastisk. Den bjöd på alla de där ingredienser som jag önskade på den tiden. Spänning, dramatik, glädje, lycka och frihet.
Det är så mycket som jag minns, samtidigt som det är så mycket som försvunnit. Det kom jag till insikt till i går. Det slog mig också ännu en gång att det är bara det som man vill minnas som man minns. Att sanningen hur den än är utformad, både kan uppfattas på olika sätt och även misstolkas.
Och så har vi det där med minnet som sviker oss ibland...eller bara målar upp de minnen man själv vill bevara.
För kärleken är vacker och det finaste av allt, hur än den väljer att göra entré.
