Palmsöndag. Ingång till Stilla veckan, Holy Week. Börjar med en hjältes bejublade mottagande, går mot korset, slutar med seger. Det är där vi är nu och jag är på resa tillsammans med min son och hans polare denna dag, i denna tid. Vi är beredda att möta en ny vecka med glädje och förhoppningar. Vi åker från väst till öst och lämnar förhoppningsvis regn och kraftiga vindbyar för sol och en värmande stad. Vi tror på allt det där och medan jag ser landskapet utanför mitt fönster som hela tiden bjuder på nya dramatiska scener, strömmar Pluras "långsamt tåg" från lurararna vidare in i mina hörselingångar. Tåget kränger och skakar mest hela tiden, men jag gungar med, försöker inte parera, hänger med.
Och så kommer tröttheten snabbt och pricksäkert och snart har jag slumrat till och befinner mig någon annanstans. I drömmarnas land. Verklighet möter fiktion och när jag sedan vaknar med ett ryck vet jag inte vad som egentligen är vad. Det är palmsöndag, den dagen då den tidens stora kändis och idol kom ridande in i Jerusalem för första gången. Hjälten som skulle rädda folket/landet ur romarnas grepp. Just där befinner jag mig när jag vaknar med ett ryck. Men historien har i min dröm lätt redigerats och med finner jag även mitt resesällskap, min son och hans vän som på varsin åsna med raka ryggar också rider in i staden. Men staden är INTE Jerusalem, utan Katrineholm och den station som jag precis kan se att vi lämnar...!
Jag vrider mig hastigt om för att kontrollera om mitt resesällskap fortfarande är med. De ler mot mig och jag ler tillbaks.
