Translate

söndag 30 mars 2014

Sanningar och balkonghäng

Jag äter mina ägg och bacon ute. Det är vindstilla och solen ligger på. Det är varmt. Jag tar av mig min tröja och tänker tanken "Det är precis det här som jag längtat efter". Min balkong - min helande oas. Det är kaffe, juice och smärtstillande och ..det är söndag. Sköna söndag. Jag skriver några meddelanden till vänner, jag svarar på några frågor som jag fått från läsare av denna blogg. Medan mina fingrar jobbar med tangenterna, ackompanjeras jag av ljudet från bilarna nere vid vägen och fåglarnas sång från trädtopparna. Solen ligger kraftfullt på nu och jag känner hur jag börjar svettas. En skön känsla så här i slutet av mars.

Igår var jag på judotävling hela dagen. I en sporthall och hade ingen möjlighet att njuta av det fina vädret. Njutning fick jag stundtals ändå. Att vara på judotävling kan vara både helt underbart och smärtsamt. Just i den här hallen vi var i antar jag att jag själv gått mina flesta matcher. Vet inte med bestämdhet, men tror att det kan vara så. Då var det jag och min far, nu är det jag och min son. Saker och ting går igen.
Nu liksom då var vi ett gott klubbgäng. Så här efteråt är det kanske just det som gjorde att man fortsatte, att man åkte runt på alla dessa tävlingar helg efter helg; Klubbkompisarna.
Och så alla de där andra...människorna från andra klubbar. Ledare och före detta tävlande och för mig motståndare. Att träffa de där personerna som man tävlat emot, tävlat med, ger kraft och energi. Gör mig på gott humör helt enkelt. Att få prata gamla tävlingsminnen, matcher, men också om att prata om att glädjen att fortfarande hålla på, att vara igång, att köra sin judo på klubben minst ett par dagar i veckan. Och så blir det förstås en del prat om skador och jag får prata av mig om mina sargade knän och möts av förståelse..
Så en lång och stundtals jobbig dag i en sporthall när solen skiner och våren precis anlänt, kan vara så skön och befriande.  

Ur termosen fyller jag på med mer kaffe. Det är varmt och starkt. Jag kisar mot solen och tänker; "tack för denna sköna stund".