Min son tänder det första ljuset och kyrkoåret tar sin början, ett nådens år, samtidigt som jag försöker få ihop allting så att jag kan avsluta. Så att jag kan summera och lägga 2013 till handlingarna. Och plötsligt är det onsdag kväll. Eller snarare natt. Bara någon timma kvar till torsdag. Jag andas, tar djupa andetag. Varje vardagskväll uppbokad med möten. Uppbokade helger. Det är julstress utan julstressgöromål. Allt skall vara klart innan året är slut. Och jag åker till klubben i kväll. Känns som evigheter sedan jag tränade. Känns som evigheter sedan jag pratade med mina vänner. Jag har genomfört bättre träningar, men jag genomförde det iallafall. Och nu här, jag ensam tillsammans med teve och glögg. Den där glöggen som känns så absolut viktig varje kväll för mig nu så här i juletid. Det är andetag och eftertanke och jag konstaterar att halva arbetsveckan redan är genomförd. Första advent var för några dagar sedan. Julen kommer närmare och andra advent är bakom dörren.
