Telegraph Road

Ljudet från en buss som går på tomgång. Ljudet från ett distinkt regn. Det är en regndag, men tack och lov blåser det inte, så det går alldeles utmärkt att sitta på balkongen med en bok. En njutningsstund precis i slutet av en lång och skön semester. Fortfarande barärmad. Sitter i den där röda t-tröjan  som det står Memphis på med vita bokstäver som jag köpte just i den där staden vid en mellanlandning från Las Vegas hem till Europa. Något av ett favoritplagg, men just nu är jag på den där gränsen mellan att fortsätta vara barärmad eller att gå in och sätta på sig en jacka eller tjockare tröja.

Det är alltså på gränsen...Också gränsen mellan sommar och höst och Gud vet om det kommer bli några fler sådana där härliga soldagar som vi haft så mycket av denna sommar? På ett sätt vemodigt att konstatera att det är slut nu. Slut på sommaren och ganska länge till att en ny ser dagens ljus...

"Jag måste verkligen börja uppskatta höst och vinter", hinner jag tänka innan jag hör telefonen ringa. Jag har under dagen gått och väntat på att telefonen skall ringa, men den har varit totalt tyst ända fram tills nu...Jag känner dock inte igen numret, svarar..och..Fel! Någon har ringt fel! Antiklimax!
Så jag går in, tar gitarren och spelar några låtar som jag kommer på. Det blir Costello, Hiatt, Neil Young, Eagles och Dire Straits...
Därefter sätter jag på "Love over gold plattan" (Dire straits) och  låten "Telegraph Road" på repeat. Sluter ögonen, lägger mig på sängen och tänker "kom då höst, jag är redo".