Jag sitter i eftertänksamhet. I ett lugn, i en avslappnad ställning. Utan att försöka anstränga mig på någotvis försöker jag komma till klarhet i några för mig viktiga frågor. Har jag gjort rätt? Gör jag rätt? Hur gör jag sedan? Att just reflektera över saker och ting, t ex beslut man tagit, kommer ofta på undantag i en värld full av saker som måste göras. Hela tiden på språng mot nya mål, nya uppdrag. Jag; människan Tommy utför hela tiden nya handlingar i slentrianmässig stil, alltför ofta utan att faktisk ägna det någon större tanke. Därför har stunder med reflektion och eftertanke fått en allt större plats i mitt liv nu när jag kan säga att jag faktiskt blivit äldre. Eller rättare sagt; jag försöker att ge det plats. Som nu, som nu i denna stund.
Från balkongen kan jag se hur det tycks dra ihop sig till oväder. Det är varmt, men väldigt mörkt. Kanske åska? Kanske ett sådant där oväder som vi hade här i Dalsland för några dagar sedan. Ett åsk och blixt oväder som var det "värsta i mannaminne" som många utryckte det. Det var den natten som inte en enda dalslänning sov, utan istället ägnade sig åt att dokumentera hela skådespelet med sin mobiltelefon för att sedan lägga ut snygga bilder på sin Instagram eller facebook. Eller ruggiga bilder som många utryckte det (men i själva verket var mycket upphetsade över).
Är det åter ett sådant oväder vi har att vänta?
Från balkongen kan jag se hur det tycks dra ihop sig till oväder. Det är varmt, men väldigt mörkt. Kanske åska? Kanske ett sådant där oväder som vi hade här i Dalsland för några dagar sedan. Ett åsk och blixt oväder som var det "värsta i mannaminne" som många utryckte det. Det var den natten som inte en enda dalslänning sov, utan istället ägnade sig åt att dokumentera hela skådespelet med sin mobiltelefon för att sedan lägga ut snygga bilder på sin Instagram eller facebook. Eller ruggiga bilder som många utryckte det (men i själva verket var mycket upphetsade över).
Är det åter ett sådant oväder vi har att vänta?
Det är sådant här som mina tankar glider in på i min eftertänksamhet och i de reflektionsexperiment som sker just här ute på en balkong ganska nära mittpunkten av den samhällspuls där jag bor. En samhällspuls som antagligen är ganska typisk en lördagsförmiddag för en slumrande landsbygdskommun. Jag blandar kaffe och Zero coke om vart annat och dricker det likt hur en ölalkoholist halsar sin last. Jag spanar bort åt andra sidan "city" för att försöka få en skymt av brorsan borta i sitt hus. Målar han, eller avvaktar han precis som jag gör...?
Och precis då, precis när jag försöker få en skymt av brorsans hus bakom skymmande lövträd, slår det mig att det är varken eftertänksamhet eller reflektion jag håller på med. Jag AVVAKTAR. Det är det jag håller på med. Jag är mitt i avvaktan. En väntan på regn, en väntan på att ringa min bror för att höra om vi skall måla, att tvätten i maskinen skall bli klar så att jag kan hänga upp den och Kanske t om...Ja banne mig, kanske sitter jag här och avvaktar att något helt plötsligt skall hända. Något som ruskar om och överaskar.
Och precis då, precis när jag försöker få en skymt av brorsans hus bakom skymmande lövträd, slår det mig att det är varken eftertänksamhet eller reflektion jag håller på med. Jag AVVAKTAR. Det är det jag håller på med. Jag är mitt i avvaktan. En väntan på regn, en väntan på att ringa min bror för att höra om vi skall måla, att tvätten i maskinen skall bli klar så att jag kan hänga upp den och Kanske t om...Ja banne mig, kanske sitter jag här och avvaktar att något helt plötsligt skall hända. Något som ruskar om och överaskar.
