För en tid sedan fick jag detta lilla trevliga brev. Eller, speciellt litet var det inte, för avsändaren hade "för säkerhets skull" valt ett mycket stort kuvert för att förmedla sitt budskap; "Du är en VIP kund." Så långt allt väl. Nu var det i och för sig ingen nyhet för mig att jag och min familj skulle vara VIP kunder efter nästan 28 år som kunder. Skam vore väl annat. Nä, när nu min "vän" Telia dessutom bemödat sig att ge en liten gåva också i form av en påse Micropopcorn, såg jag mig nu chansen att ta kontakt för lite trevlig kunddialog. Det stora kuvertet hade trots allt väckt lite förhoppning inom mig. Först och främst ville jag säga upp vår fasta telefoni, eftersom att den i stort sett aldrig används. Istället ville jag hitta en bra familjelösning där ett mobilabbonnemang till vår son var det centrala. Då han idag har en telefon med ett kontantkort, ville vi säkerställa att han alltid skulle ha möjlighet att ringa oss föräldrar.Att få till en bra deal när det gällde det där abonnemanget visade sig vara svårt och en lösning som jag ville ha skulle kosta närmare 400 kr i månaden. Dessutom visade det säg att mannen jag pratade med inte alls lät särskilt trevlig och tillmötesgående. Jag bestämde mig då för att spela ut mitt trumfkort direkt:
"Jag är VIP kund", sa jag. "Jag har fått ett sådant där kuvert i brevlådan då ni t om skrivit det utanpå kuvertet."
"Det får alla" svarade säljaren på andra sidan. Han lät oengagerad och lite stressad.
Tro nu inte att jag inte fattade det. Jo jo, men jag ville liksom försöka påminna honom om lite trevlig kundrelation och därtill förstärkte jag mitt budskap med att säga "Nästan 30 år som kund".
"Ja, jag förstår, svarade den fortfarande lika oengagerade säljare och sa sedan; "men hur skall du göra, skall du nappa på detta erbjudandet?"
För nästan 400, spänn tänkte jag? Skulle inte tror det. Det var dags att spela lite hard balls.
"Jag vill säga upp mitt fasta telefonabbonnemang"
"Ok, svarade den oengegerade säljaren. Jag skall kolla upp lite här bara så.."
"Ja, det är inget att kolla upp svarade jag, det finns ingen pågående abbonnemangstid"
"Nä exakt" svarade den oengagerade säljaren. "Då så, skall vi göra det då?"
"Absolut"
"Eftersom att du har bredband och teveabbonnemang hos oss får du betala en månatlig administrationskostnad på 150 kr, plus en avgift för att vi stänger ert abonnemang.
Tyst i telefonen. Den oengagerande säljaren väntade. Jag försökte att ta in det som jag precis hört en gång till, försökte bearbeta informationen, förstå utan att hålla med, för att kunna lägga upp min argumentation.
Fortsatt tyst, Dödläge.
"Hallå, är du kvar", frågade den oengagerade säljaren, som nu började trots allt låta lite intresserad.
"Ja", stönade jag fram. Jag hade tappat all ork för argumentation och meningslös diskussion. Det kostade alltså att bli av med en tjänst som man haft i nästan 30 år. Och det inte bara en gång, utan tydligen så länge man lever, eller iallafall har kvar några tjänster hos Telia.
"Då struntar jag i det". Det får bli kvar tillsvidare så länge som det finns löptid på de andra tjänsterna som vi har hos er. Sedan är det slut, aldrig något mer hos er".
Då överaskade säljaren mig med att säga; "Ja, sedan kan ni ju förstås gå över till bredbandstelefoni och då skulle det inte kosta er en enda krona, så länge som ni inte använder den telefonen".
"Inga fasta kostnader, inga straffavgifter någonstans?"
"Nepp", visst är det fantastiskt" Ett riktigt bra erbjudande faktiskt".
Jag tyst igen. Tog in det jag precis hört. Om jag nappade på detta gratiserbjudande, tog emot den nya utrustningen som skulle vara gratis och dessutom aldrig behövde användas, så skulle jag gå fri. Däremot om jag tog bort bara sådär...då skulle det bli dyrt.
"Jag tar det", svarade jag med en viss ansträngdhet i rösten.
"Ett bra val, du kommer inte bli besviken", fick jag som svar.
Sedan tack och hej och tyst i luren. Jag; en VIP kund, (dessutom ett bra tag till), utan att egentligen vilja det eller att ha just den känslan av att vara det.
