Det är dagen efter att Venezuelas president rapporterats ha avlidet efter en längre tids sjukdom. Det har varit en solig dag med kall vind. I media finner man i stort sett bara hyllningar till denne så ofta kallad; "karismatiske och starke ledare. (Nåja, kanske inte direkt i amerikansk press.) Det är mycket prat om den positiva ”revolution” han genomfört och hur han med hjälp av intäkter från landets oljetillgångar, har hjälpt fattiga. Det är just sådana här omskrivningar som får mig att verkligen må illa. Varför faktiskt inte säga sanningen? Självklart önskar jag ingen att dö vid femtio något. Inte ens Hugo Chavez. Men rätt skall vara rätt! Chavez var aldrig en vän av demokrati, utan en auktoritär ledare som inte respekterade mänskliga rättigheter, utan oliktänkande förföljdes, avrättades och torterades. Censur råder i praktiken i landet och journalister med fel inställning sätts i fängelse. Så ser Hugo Chavez Venezuela ut. Lägg därtill en vanskött ekonomi i förfall, trots att landet har enormt stora naturtillgångar, främst i olja.
Man får aldrig glömma att det finns många tyranner genom historien som sagts sig stå upp för de fattiga och svaga och delat ut ett och annat köttben för att uppnå sina mål.
