"Tidigare har jag faktiskt kunnat njuta av det vackra vädret, att tillaga en god måltid, ta en öl på balkongen och kisa mot solen och umgås med Marie och hennes jycke Ville som kommit på besök."
Det blev en dag hemma. En fredag hemma. En dag då jag kunnat få gjort massa skrivarbete. Något som fått komma lite på efterkälken på grund av långa arbetsdagar. Jag tycker verkligen om mitt nya liv, då jag kan bestämma själv över min vardag på ett helt annat sätt en tidigare. Jag har en frihet nu som jag aldrig tidigare haft. Skönt!
Skall tilläggas att mycket av det skrivarbete som jag påstår mig behöva göra, utförs just nu. Tidigare har jag faktiskt kunnat njuta av det vackra vädret, att tillaga en god måltid, ta en öl på balkongen och kisa mot solen och umgås med Marie och hennes jycke Ville som kommit på besök. På något sätt längtar man bara mer och mer efter barnen den dagen de står på egna ben och bestämmer sig för att flytta till ett eget hem. Visst, först är det skönt på något vis och man är glad över att allt funkar. Sedan så inträffar liksom ett nytt stadie, en mer vuxen relation mellan vuxna människor och man uppskattar så förbannat mycket dessa besök, samtal och stunder.
Efter ännu en kopp kaffe, blir det öl nummer två för dagen. Denna gång inne på kontoret. Det är dags för att blogga, så jag sätter på lite härlig musik som fyller hela rummet, lutar mig tillbaka, blundar och funderar. Efter en kort stund konstaterar jag att jag inte funderar på någonting. En sådan underbar känsla att bara hänge sig åt ...just det; ingenting
I den stunden kan jag konstatera att jag har allting.
Sedan börjar jag skriva. Jag skriver dessa rader och fingrarna dansar över tangenterna. Det går undan nu. Då..just då...kommer Ville och ställer sig i dörröppningen och förklarar att nu går vi ut Tommy.