Jösses! När jag var barn hade jag absolut inga låtkrav utan var enbart lycklig över allt jag kunde lära mig. Min tid på musikskolan kanske inte gav mig de häftigaste musikupplevelserna, men det gav mig bredd. Hemma lärde jag mig Elvis och Cash och det var precis det som jag ville kunna spela och sjunga, men gjorde mig ganska begränsad. I och med att Eric fått upp ett bra intresse för gitarrspelande, triggar det även igång mig och mitt egna spelande. Det känns bra.
Mindre bra just nu; Toronto Maple Leafs förlorar i natt mot New York Rangers med 5-2 och har nu på de första fem spelade matcherna vunnit 2 och förlorat 3. Inte bra. Inte bra om man har en förhoppning om att detta skall bli året med stort Å. Inte bra, eftersom att säsongen är bara 48 matcher istället för normala 82. Alltså ingen tid för "trög start". Man måste vara med från början. Det innebär att jag redan känner mig både orolig och nedstämd. Lägg därtill att Brynäs inte verkar gå någon ljusare framtid till mötes, utan fortsätter att förlora. Enda ljusglimten där är att Elitserien i år är så ojämn så att det fortfarande är ett glapp mellan Brynäs på sista slutspelsplats och nästa lag. Låt oss hoppas att det fortsätter så.
Resten av denna sköna söndag kommer bestå av planering inför arbetsveckan och ett födelsekalas i kväll. I sak ingen jobbig eftermiddag alls, utan timmar att faktiskt njuta.