Utan tvekan känns årets kampsång lite mer modern än fjolårets: Anthem, men varför i svartvitt?
Jag konstaterar att det är ungdomarnas musik som tar över även på den "medelålders mannens arena". Jag har de senaste två dygnen fört en diskussion med mig själv om förutsättningarna denna säsong. Vad kommer hända innan matchstart? Några spännande spelarbyten i sista stund? Kommer fansen förlåta och komma tillbaka till hockeyarenorna? Och det viktigaste...Hur skall det gå för Toronto Maple Leafs? Jag lyssnar på "kampsången" Blue and white en gång till. Stör mig faktiskt lite på att videon är svartvit. (Ja, lyssna förövrigt på denna sköna sång medan ni läser detta inlägg. Man behöver ju inte se videon)
Som jag tidigare gissat kommer det bli 48 matcher. Alltså nästan hälften av den vanliga 82 matcher långa säsongen. Man skulle kunna tänka att det skulle gå bäst för ett lag som inte förändrat så mycket i truppen. Ett lag som har en sammansvetsad trupp som t ex Nashville Predators, eller för all del Toronto Maple Leafs, som bara har två nya ansikten från i fjol. Detta därför att säsongen är kort och att grundserien skall vara färdigspelad i april. Alltså inte någon lång "lära känna varandra" period som när säsongen i vanliga fall börjar redan i oktober.
Lag med många spelare som spelat i europeiska ligor under lockouten borde också ha fördel. Lag som t ex Philadelphia, Boston och Saint Louis som har haft ca 10--11 spelare i europa.
Likaså lag som haft många spelare i farmarlaget under lockouten. Som t ex Toronto som har många av sina unga duktiga spelare där.
Det gäller att ha spelare som redan är inne i matchtempot när man börjar. Som Svenskar, ryssar, finnar som varit mer benägna att spela i andra ligor än vad de transatlantiska varit. Jag räknar därför att t ex Malkin i Pittsburgh kommer göra en långt bättre säsong än sin lagkamrat Sidney Crosby som inte spelat någon match under uppehållet.
Toronto då? Hur ser chanserna ut? Ja, om man skall gå efter vad jag akrivit ovan borde det gå ganska bra. Nu stämmer ju sällan dikt med verklighet och som en luttrad suporter som sett Maple Leafs missa slutspel, säsong efter säsong, är jag försiktig. Ingen Stanley Cup, men slutspel borde det kunna bli. Ifjol såg allt så bra ut fram till jul. Därefter rasade allt. Fritt fall i tabellen, från toppen till botten.
Trots att man slutade bland de bästa lagen i power play - Trots att man var bland de lag som gjorde mest mål och hade ligans mest effektiva tandem i Kessel/Lupul.
Nu börjar Torontos sista träningspass innan uppvärmningen inför morgonens premiärmatch. Likt de flesta andra lag inför premiärstarten har man valt att sända uppvärmningen över lagets officiella hemsida. Mäktigt att se alla dessa tusen på läktarna som tagit sig till Air Canada center för att kolla in sitt favoritlag. Även jag tänker vara "nördig" och titta på detta träningspass.
Jag konstaterar att det är ungdomarnas musik som tar över även på den "medelålders mannens arena". Jag har de senaste två dygnen fört en diskussion med mig själv om förutsättningarna denna säsong. Vad kommer hända innan matchstart? Några spännande spelarbyten i sista stund? Kommer fansen förlåta och komma tillbaka till hockeyarenorna? Och det viktigaste...Hur skall det gå för Toronto Maple Leafs? Jag lyssnar på "kampsången" Blue and white en gång till. Stör mig faktiskt lite på att videon är svartvit. (Ja, lyssna förövrigt på denna sköna sång medan ni läser detta inlägg. Man behöver ju inte se videon)
Som jag tidigare gissat kommer det bli 48 matcher. Alltså nästan hälften av den vanliga 82 matcher långa säsongen. Man skulle kunna tänka att det skulle gå bäst för ett lag som inte förändrat så mycket i truppen. Ett lag som har en sammansvetsad trupp som t ex Nashville Predators, eller för all del Toronto Maple Leafs, som bara har två nya ansikten från i fjol. Detta därför att säsongen är kort och att grundserien skall vara färdigspelad i april. Alltså inte någon lång "lära känna varandra" period som när säsongen i vanliga fall börjar redan i oktober.
Lag med många spelare som spelat i europeiska ligor under lockouten borde också ha fördel. Lag som t ex Philadelphia, Boston och Saint Louis som har haft ca 10--11 spelare i europa.
Likaså lag som haft många spelare i farmarlaget under lockouten. Som t ex Toronto som har många av sina unga duktiga spelare där.
Det gäller att ha spelare som redan är inne i matchtempot när man börjar. Som Svenskar, ryssar, finnar som varit mer benägna att spela i andra ligor än vad de transatlantiska varit. Jag räknar därför att t ex Malkin i Pittsburgh kommer göra en långt bättre säsong än sin lagkamrat Sidney Crosby som inte spelat någon match under uppehållet.
Toronto då? Hur ser chanserna ut? Ja, om man skall gå efter vad jag akrivit ovan borde det gå ganska bra. Nu stämmer ju sällan dikt med verklighet och som en luttrad suporter som sett Maple Leafs missa slutspel, säsong efter säsong, är jag försiktig. Ingen Stanley Cup, men slutspel borde det kunna bli. Ifjol såg allt så bra ut fram till jul. Därefter rasade allt. Fritt fall i tabellen, från toppen till botten.
Trots att man slutade bland de bästa lagen i power play - Trots att man var bland de lag som gjorde mest mål och hade ligans mest effektiva tandem i Kessel/Lupul.
Nu börjar Torontos sista träningspass innan uppvärmningen inför morgonens premiärmatch. Likt de flesta andra lag inför premiärstarten har man valt att sända uppvärmningen över lagets officiella hemsida. Mäktigt att se alla dessa tusen på läktarna som tagit sig till Air Canada center för att kolla in sitt favoritlag. Även jag tänker vara "nördig" och titta på detta träningspass.