I helgen som gick var det meningen att vi skulle haft vårt årliga klubbmästerskap på klubben. Tyvärr inte så detta år, då det i slutändan visade sig att jag bland andra klubbmästare inte skulle få möjlighet att försvara titeln från 2011.
Klubbmästerskapet inställt. En av anledningarna till att det inte blev något var att det saknades anmälda i öppen klass herrar. Tråkigt tycker jag, eftersom att det är en rolig årlig happening, dessutom helt vidöppen när det gäller vilken placering man kommer att få. När det gäller öppen klass i vår klubb är jag övertygad om att minst 6 kämpar har chans att vinna. Min överlägsna seger i från i fjol tror jag kan vara en av anledningarna till årets svala intresse. Inte att jag skulle vara så mycket bättre än de andra, utan av rädsla att faktiskt förlora
mot mig. En del har uppfattat det som att jag tror att man är rädd för att möta mig,
något som är helt fel. Nej, jag tror att rädslan ligger i att jag faktiskt kunde vinna;
en gamling, en knapp medelmåtta och någon som inte ens är en föredetta, vann i en sådan överlägsen stil. Det tror jag inte man vill vara med om att utsätta sig för.
Nu kommer jag att gå in i 2013, fortfarande som mästare. I december kommer jag med största sannolikhet inte ställa upp (om det blir något). Det här var mitt sista framträdande på tävlingsmattan. Frågan har förstås ställts om jag inte skulle tycka att det skulle vara roligt att ställa upp i en "riktig" tävling igen, som i t ex en veterantävling. Nä, det lockar inte alls. Däremot har jag lekt med tanken några gånger de sista åren att ställa upp i ett distriktsmästerskap. Det kommer dock sluta bara vid en tanke. Det är slut nu. Inte vemodigt (jag slutade ju faktiskt 2000) bara lite snopet att inte få vara med på sista föreställningen.
