Jag får kort skickade till mig i från Ödeborg och friidrottsdagen som Eric tillsammans med sina klasskamrater varit på idag.Trots krasch med cykel på väg hem, verkar han haft en toppendag. Jag minns själv dessa dagar. Hur viktig dagen var och hur viktigt det var att vinna. Att inte göra sitt yttersta var lika med svek. Man gav allt i alla grenar och även om man var långt i från den bästa, så försökte man ändå vara det. Jag var hyfsad i längdhopp, likaså på 60 meter. På dessa distanser lyckades jag också under årens lopp ta några medaljer. Kast med liten boll var däremot hopplöst dåligt från min sida. Men, ett år bojkottade Högsäter och Färgelanda fick något problem med transporten och Stigens skola blev den enda som kom. Stigen hade en kastare, min skola Ödeborg flera. Och då, under det tävlingsmomentet skulle ett av det mest oväntade i tävlingssammanhang i mitt liv inträffa. Jag kastar ett par hyfsade kast för att vara mig och vid mätning kan det konstateras att jag och killen från Stigen kastat lika långt och delade tredjeplatsen. Det blev omkastning där min opponent gjorde ett misstag och missade fatalt. Jag däremot kastade ett vanligt mediokert kast och slutade tillslut trea. Av de medaljer som jag lyckats ta under mitt liv är det just den medaljen som jag är mest stolt över. Tyvärr är det också den medaljen som försvunnit från min samling.
