
Jag och Eric i var sitt rum med varsin gitarr. Jag har en härlig stund och tillsynes min son också. Sedan hör jag ett vrål, liksom ett ursinnestjut och Eric slänger upp dörren och ramlar in i rummet och skriker:"
Det är ju barnlåtar jag spelar, bebislåtar, jag kan inte hålla på med det här supertöntiga. Jag hatar det!" jag spänner ögonen i honom och säger.
"från att jag gick i trean till sexan fick jag spela en låt: Billy boy! "Den går så här":
(jag spelar den) Eric ser helt skräckslagen ut! "
Sedan när jag i sexan började protestera fick jag spela Gärdebylåten och det gjorde jag till att jag sa tack och hej till musikskolan." (Eric tyst i några sekunder, lätt Begrundade) Jag ler och plötsligt gör han det också och säger
"pappa spela en hårdrockslåt för mig." Jag kämpar med mitt minne, försöker komma på något, men det står still och efter fem sekunder tar Eric död på vår dialog genom att säga:
"du kan inte, du suger verkligen pappa." jag säger
" men jag kan, vänta låt mig fundera", men Eric har då för länge sedan lämnat rummet.