Efter en trevande inledning höll svenska folket på att drabbas av kollektiv panik under den första veckan då medaljerna uteblev i den önskade mängd som var förväntat. Som vanligt uppskruvade förväntningar hos framför allt media som i sin tur triggade upp sina brukare; de svenska, de medaljtörstande folket. Så här, någonstans i andra halvan av spelen kan man konstatera att medaljerna kommit in i en strid ström och är när detta skrivs 7 stycken. Med det är SOKs mål uppfyllt. Vi ligger runt 30e plats i medaljligan. Alltså någonstans i mitten. Något som borde ses som fullt normalt av ett land av Sveriges storlek, även om det "gnager" lite att Danmark ligger strax före med åtta. Det kan tyckas att det blivit många fjärdeplatser och att Svenskarna inte räckt till när det riktigt gällt. Däremot hör vi inget om de som faktiskt överpresterar. Som gjort något långt bättre än vad de själva och ledare kunnat hoppas på. Det finns faktiskt ett antal svenskar som kan sättas in under denna kategorin. Tyvärr tycks det inte röna något större intresse då vi svenskar alltid satt resultat före prestation.
