jag
kan jämföra det med det Tommy brukar säga om att få vara Uke när tränaren på
judon ska visa en övning för deltagarna. Tränaren brukar plocka ut en av oss
som han/hon ska visa övningen på och Tommy säger att man ska vara stolt om
tränare väljer en. Som tränare vill man ju gärna ha en som är följsam och lätt
att visa på. Så jag blev hemskt stolt över att Tommy bad just mig som av alla.
Jag och Tommy har lite sådär "syskonkärlek" till varandra, vi älskar att småretas och pika varandra fast på ett hjärtligt sätt. Jag kan också vara fröken tvärtemot väldigt ofta och Tommy, han har sina åsikter och principer och han står för dem. Jag brukar ofta "gnälla" på folk som på Facebook plötsligt börjar hylla kändisar som dött, plötsligt börjar folk bli helt besatta av just den kändisen och youtube klipp fylls på varenda väns logg oavsett om de tidigare visat att de gillar personen eller inte.
Tommy brukar säga att det är en fin sak att hedra sin idol och där säger jag inte emot men varför inte även hedra dem när dem lever? Jag brukar ofta hänvisa till texten på en av min pappas favoritlåtar: Liljor
"Kom till mig med dina blommor när jag lever och låt mig få njuta av dem då, vänta inte tills jag är död och borta med att då som först strö liljor i mitt hår"
Tyvärr inser jag att jag själv var väldigt dålig på att hedra min far när han levde men nu efter han lämnade oss "strör jag ofta liljor i hans hår"
Där kan jag säga att Tommy och hans bror Ronny med all rätt kan hedra sina idoler för jag tror inte jag har någon vän på Facebook som hedrar sina idoler, nära och kära, levande som döda så mycket som dessa bröder gör. Att bevara minnen, sätta värde på dem och skriva om det i blogg, på Facebook, dikter och sånger och de talar gärna om hur glada de är när de träffar en och hur duktig man är på vissa saker. Här slarvas det inte med att "skänka blommor när man lever" så de får med ära "strö liljor i mitt hår" även om jag inte skulle finnas kvar. De kan med huvudet högt hedra sina avlidna idoler och nära och kära.
 |
| SM Bollnäs 1992 |
Så mina gästbloggsinlägg kommer jag skriva för att hedra Tommy, jag vet inte om jag är dum som gör det efter den stora framgång han haft 2011 (årets ledare, KM-mästare och hedersmedlem i klubben har väl ingen missat) Han kanske blir för kaxig om han även i sin egen blogg blir höjd till skyarna men jag tar den risken. Det jag är rädd för är om han klarar fallet när allt börjar lugna ner sig sedan? Jag vet nämligen precis hur det känns när man går från toppen och allt man gör blir succé, man är oövervinnlig och nästan odödlig till att man sen är en legend, som fortfarande klassas som en av de bästa och folk ser fortfarande upp till en. Den biten känns faktiskt också väldigt bra men så kommer dagen då man blir stålfarmor. Japp det hände mig ganska nyss och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det. Men Tommy som alltid räddar en i fallet, han fick mig att känna att stålfarmor är en titel man ska vara stolt över. Vi är inte 20 år längre och kan man efter flera års uppehåll och några mer år på nacken fortfarande köra hela passet på Judon och hänga med de betydligt yngre utan att vara alltför lätt motstånd så bör man ändå känna sig väldigt stolt. Jag insåg att ett KM-guld på äldre dagar nästan är mer värt än ett SM-guld när man var 16 år.
Så ja, jag vågar ta risken att Tommy faller den dagen han inte får lika mycket uppmärksamhet som år 2011 för OM han faller ja då ska stålfarmor stå där och ta emot honom precis som han gjort med mig så många gånger under mitt liv.
Jag brukar ha en punkt i min blogg varje fredag som jag kallar fräcka fredag - den nakna sanningen om mig själv, det är klart att jag måste köra en tuffa Torsdag - den nakna sanningen om Tommy och den tänker jag köra i mitt nästa gästbloggsinlägg, missa inte det!!!
Tommy får helt enkelt bjuda på det och inte redigera det jag skriver den dagen ;-)
