Mitt blogginlägg; Ute och inne som jag skrev för några dagar sedan skapade en mindre diskussion på min Facebooksida och hela 17 kommentarer skrevs till mitt inlägg på bloggen. Det ämnet verkade engagera många. Det har även fått mig att fundera på "rätt och fel", "nu och då". Som vuxen är det så lätt att glömma hur det en gång var när man var barn. Men om man tänker extra mycket så upptäcker man att det faktiskt var en hel del saker som man ifrågasatte då också (men som man i och för sig aldrig berättade för sina föräldrar). Världen man levde i var inte perfekt och det är den sålunda inte nu heller. men tider förändras, något som jag vid detta laget borde veta. En vän skrev så här;
"Jag har också funderat på detta med tjatet om att barnen ska vara ute, ja ända sedan min son svarade mig: -Varför är du inte ute själv om det nu är så roligt och bra att vara ute?! Ja varför? Jag tycker det är kallt och har inget ärende ut,är hellre inne vid denna tiden på året. Dubbelmoral eller hur?!"
Min vän Patrik konkretiserade det ännu mer genom att kommentera;
"Det handlar inte om att göra rätt eller fel som förälder. Samhället har utvecklats sen vi var små. Datorer och tv-spel tillsammans med en allt mer hektiskt tillvaro för vuxna skapar isolering och innesittande för barn. Jag tror man ska tänka i ett " må bra perspektiv" istället. Vad är det som får våra barn att må bra? Inte är det vårat tjat om ytterligare en grej! Att det är bra att vara ute är nått som vi blivit lärda sedan små. Nu säger jag inte att det INTE är det men det finns säkerligen andra aktiviteter som är lika hälsosamma. Som vuxna väljer vi vad vi vill göra med vår fritid. Varför ska inte barnen få ha samma rättigheter? Vår uppgift är nog att se till att det inte går överstyr bara. Jag brottas med det här problemet i mitt jobb som idrottslärare. Numera får skolan tillhandahålla skidor och skridskor för det är väldigt många barn som inte har det. Man får vara glad om det har kläder för att vara ute över huvudtaget."
Jag fastnade vid den här "må bra grejen". Det är ju förstås så det är. Som förälder har jag egentligen fel fokus och istället för att omotiverat "tjata ut" måste fokus vara att motivera och skapa "må bra vibbar".
