Under natten och morgonen har min värld utanför blivit vintrig. Det är snö och någon grad kallt. Eric överaskar mig med att ge sig ut och faktiskt stanna ute en ganska lång tid för att vara han och hans kompisar. Det känns bra! I torsdags förklarade han ingående att allt tjat som vi vuxna höll på med om att man måste vara ute "så och så länge", saknade total grund. Till min förfäran började han plocka bland sina Xbox-spel, tog fram en ansenlig bunt och sa sedan: "Titta här, du säger pappa att jag aldrig är ute, men alla dessa spel förutom hockeyspelet (som dessutom är ditt) är ute spel, så sluta tjata om det där nu"
Man skulle kunna se humorn i det, man skulle kunna skratta, men det kan jag inte eftersom att jag vet att han och hans polare faktiskt menar detta! Ibland har denna värld blivit totalt tokig! Och tyvärr är jag pinsamt medveten om att jag varit med och gjort den sådan.
