Mitt år har varit bra. Det har haft sina mörka stunder, men vad har inte det? På flera plan känner jag en stark tillfredsställelse och jag ger mig med tillförsikt in i 2012 . Det har varit ett bra år för familjen, Det har varit ett bra arbetsår. Fritid och semester har varit sköna inslag under året, precis som man önskar att de skall vara. Det har varit utlandsresor som tidigare år och trevliga nedtramp i den svenska härliga myllan. På min fritid har som vanligt judo tagit min mesta tid och det är också här som jag under året nått min yttersta peak. Tänk att efter 30 år bli utsedd till Årets ledare i Färgelanda, samtidigt som man blir hedersmedlem i klubben man älskar och som grädden på moset går jag och vinner den mest prestigefulla viktklassen på vårt årliga klubbmästerskap. Priceless!
....Men det har också varit död under året. Människor som stått mig nära och nära släkt har gått bort.
Ett starkt minne som lever kvar är när jag tillsammans med min bror och mina föräldrar i samma bil åkte upp till Dalarna för begravning av min allt förtidigt bortgångna moster. I Falun mötte vi upp min andra bror och under loppet av 32 timmar var vi alla samlade. Mamma, pappa, söner. Något som aldrig numera sker och kanske också var det sista gången som bara vi var tillsammans på det sättet. Under dessa 32 timmar fick jag också träffa min kusin för första gången på 35 år. Omständigheterna var förstås hemska, men att få träffa henne med familj efter alla dessa år, bär jag med mig som ett av de ljusaste minnen av 2011.
